Hemresan blev en rejäl kontrast mot nedresan. Idel sol, flaggor som hängde lojt på sina stänger och den vind som fanns blev till medvind istället för sanslös motvind. Under dagen blev det rejält varmt också så plagg efter plagg åkte av och de sista sex-sju milen var en del av oss nere i kortbrallor och kortärmat. I mars!! Underbart!
Lunch i Laxbutiken i Heberg är aldrig fel. Sen mådde man som en prins!
Att vi lyckades kapa en timma i cykeltid jämför med nerresan är kanske inte så förvånande med tanke på vinden. Men det kändes skönt att få lite flyt i cyklingen.
För min egen del kändes det skönt att märka att jag var bra med både mentalt och fysiskt. Lördagens motvind gjorde liksom inget. Jag hade skönt flyt, humöret var på topp och njöt för fulla muggar mest hela tiden. Så skall cykling vara!
Roligast på rundan: Allt snack längs vägen och de obligatoriska idiotspurterna i slutet.
Att spurta när man vet att kroppen är tom pÃ¥ energi är alltid lika kul. Är man inte spurtare fÃ¥r man ju i alla fall lÃ¥tsas vara McEwen, om än bara för nÃ¥gra sekunder. Pulsen rätt upp i taket pÃ¥ en nanosekund och kroppen skriker ”lägg aaaaav!”. Det enda man kan göra efterÃ¥t är att flabba.
Säkerligen helfel för randonneurer. Men va fan…det är ju sÃ¥ kul!
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!