När man är ute och cyklar har man ofta en massa tid att fundera och reflektera över saker.

En sak som slagit mig när jag varit ute på mina träningsrundor är att varenda familj utanför stan verkar ha en studsmatta i trädgården. Varenda! Kan det verkligen finnas så här mycket småungar i Sverige eller är studsmattan 2000-talets statuspryl som man bara måste ha i sin trädgård om man ska vara nåt i grannskapet? Jag börjar nästan luta åt det senare. Speciellt när man ser hur en del har placerat anordningarna.

Stark lutning på gräsmattan och studsmatta mitt i lutningen? Inga problem! Kan en unge ens studsa mer än en gång i den mattan eller är det bara en ondskefull bestraffningspryl som föräldrarna kör med?

– ”Hoppa lite i mattan nu unge!”
– ”Men pappa….”
– ”HOPPA NU!!”

Dunsen när ungen studsat en gång i studsmattan och sen plötsigt slår i gräsmattan två meter från själva mattan på grund av den diaboliska lutningen måste vara avsevärd.

En annan sak som slagit mig är att Ã¥rets modell av studsmattorna ser ut om nÃ¥t hämtat frÃ¥n Ultimate Fighting – ni vet den där ”sporten” som USA gett oss där män är män och man slÃ¥ss tills…tja…tills den andra är knockad bortom vett och sans.

Runt den redan ondskefulla studsmattan har man helt enkelt spänt upp ett nät så nu kan ungjävlarna helt enkelt inte komma undan.

Jag ser framför mig att de föräldrar som köpt en Ultimate Fighting-studsmatta stoppar in sina illbattingar till ungar innanför nätet, sätter pÃ¥ Di Levas brutalhit ”Dansa din jävel” pÃ¥ repeat pÃ¥ stereon – pÃ¥ hög volym – och sen Ã¥ker till närmsta köpcentrum och har en bra dag pÃ¥ egen hand. Utan ungarna.

Så måste det vara!

Tänk vad mycket saker man har tid att tänka pÃ¥ när man cyklar…