Post-PBP-koma

Flera av de erfarna PBP-cyklister jag känner har varnat för att de som under lång tid lagt ner ett stort engagemang på en rejäl satsning som t ex Paris-Brest-Paris kan drabbas av något som liknar en depression när allt är över.

Att som jag i princip hoppa rakt in i en bil och bege sig hemåt efter målgången och sen slänga sig huvudstupa in i arbetet och vardagslivet efter den minst sagt omtumlande PBP-upplevelsen är nog långt ifrån optimalt rent mentalt.

Kroppen känns fortfarande slutkörd, huvudet är helt tomt och jag förstår precis vad dom menade när dom pratade om känslan av tomhet när allt nu är över.

PBP har funnits i mina tankar i princip konstant under ett års tid. Förutom all träning som lagts ner har satsningen inneburit att en massa saker varit tvugna att ordnas och gås igenom. Det har varit tusentals detaljer att hålla ordning på. Och till det kom att ställa in sig mentalt inför upgiften.

Jag trodde inte att det skulle vara nÃ¥gra större problem att gÃ¥ frÃ¥n ”PBP mode” till vardag men redan under de sista milen in till mÃ¥l kunde jag känna en underlig motstridig känsla. Det var sÃ¥ klart helt underbart att känna att jag skulle greja loppet, men samtidigt kändes det ganska tungt att veta att allt snart var över.

Nu är det över. Loppet är avklarat, segern är firad och vardagen är här igen…

Dags att hitta nya mål att se fram emot. Den här gången blir det dock betydligt mer sansade mål, troligtvis långt bort från cyklingen eftersn vardagen måste fås ihop på ett mindre cykelfokuserat sätt än hur det varit det senaste året. Familjen kommer helt klart bli huvudfokuset. Utan deras stöd det senaste året hade min satsning varit svår att genomföra.

Den närmsta tiden kommer jag att jobba lite med att summera mina tankar från loppet och satsningen. Och det blir säkerligen ett och annat inlägg här på bloggen också.

Den enda cyklingen som är planerad den närmsta tiden är motionsloppet Mjörn Runt nu på söndag som jag kör tillsammans med min coola blå/grönhåriga dotter i myyyycket lugn takt. Vi ska cykla sex mil, äta bullar och ha kul tillsammans. Om det inte regnar, för då går vi på bio istället.

Lite segt just nu men va fasiken, det gÃ¥r över…

3 tankar kring ”Post-PBP-koma

  1. Jag kan mycket väl förstå hur det kan kännas. Som att man hade allt för bara någon dag sen, och nu är det borta. Dina servicekillar- och tjejer som på ett sätt delade resan med dig kan inte förstå, alla hemma som följt dig kan inte förstå. Trots att de tagit så stor del av resan de bara kan. Så har du upplevt något ingen annan upplevt, och det kan nog kännas ensamt och tungt. Men tänk istället på de historier du kan dela med dig av, som ingen annan kan. Tänk på vilken utmaning du utsatt dig själv för, som inte många andra skulle klara. Det är sjukt starkt gjort och trots att det känns som att luften gått ur så kommer styrkan igen. Att cykla en kortis är nog smart, att inte bryta av helt.

    För min del sÃ¥ kan jag bara säga att jag är oerhört imponerad – av din prestation, av din inställning och ditt humör. Helt otroligt BRA JOBBAT!

    Blir det Mallis i vår förresten? Jag funderar på en resa, och försöker tjata med mig några från Sthlm.

  2. Jag förstår dej Christer jag har själv tävlat i annan idrott och andra typer av tävlingar och exakt samma tomhet infinner sig efteråt..
    Jag byggde ett hus åt mej å familjen och när allt var klart så blev det så igen vad nu då??? ska man inte va glad när det är klart, nä det verkar inte så självklart..
    jag kan nästan tycka att man mår som bäst när man är mitt i denna satsning, när liksom allt är på G så att säga..
    När fokus är framåt utan någon annan tanke då är livet skönt..

    Du verkar vara en målinriktad person och du hittar nya mål det är jag säker på och vips så är du på G igen.

    Ännu en gång grattis till en fantastisk prestation
    Hälsn Richard

  3. Hej Christer,
    tror jag förstår hur du känner det.
    Jag kan ocksÃ¥ tänka mig att den röda cykeln är i behov av översyn och därför tänkte jag att du skulle kunna komma bort till ”lilla Calcutta” i KungsladugÃ¥rd sÃ¥ ska jag se till att nÃ¥gon av grabbarna tar hand om cykeln och servar den. Till specialpris förstÃ¥s.

    mvh
    Pär

Kommentarer inaktiverade.