Uppe pÃ¥ hästryggen igen. Men nu räcker det…

Idag satt jag i olika möten på jobbet från klockan kvart i sju på morgonen till fem på eftermiddagen. När sista mötet var över tittade jag ut genom fönstret och såg att det var helt fantastiskt fint väder ute.

Trots att jag fÃ¥tt frÃ¥gan ”har du börjat cykla igen efter loppet ännu?” pÃ¥ varenda möte under dagen och alltid svarat ”Nä, nu fÃ¥r det räcka för i Ã¥r” började det rycka i cykelbenen när det var dags att gÃ¥ hem.

Så det blev en kort runda på en timma innan middagen.

Första halvan kändes toppen men när det var dags att vända hemåt kändes det väldigt mycket att det nog var dags att trots allt låta cykeln stå för resten av året. Istället för att cykla och njuta av det fina vädret handlade det mer om att ta sig hem.

Som tur var blev jag omkörd av tre ”efter-jobbet-krigare” som körde som tokar pÃ¥ väg hem frÃ¥n jobbet. Jag hakade pÃ¥ dom de sista fem kilometrarna och dammade pÃ¥ och blev till och med rejält svettig pÃ¥ köpet.

Förutom att det inte kändes ”jippie!!!” rent mentalt när jag cyklade sÃ¥ började kroppen knarra misstänkt mycket ganska snabbt. ArmbÃ¥garna klagade, vänster knä började kännas av och baksidan av höger knä stramade pÃ¥ ett skumt sätt. Och under den sista milen började till och med ryggen klaga. Det händer inte ofta.

Jag tolkar det här som att kroppen säger ”grabben, ta det luuuugnt nu” och lyssnar pÃ¥ det. Totalt blev det nästan prick 750 mil körda i Ã¥r, vilket är sanslöst mycket mer än jag nÃ¥nsin kört under ett Ã¥r tidigare.

Så nu åker cykeln in i förrådet för säsongen. Men fint väder var det ta mig tusan!

6 tankar kring ”Uppe pÃ¥ hästryggen igen. Men nu räcker det…

  1. Jag skulle vilja tacka dej Christer för att du bjudit in oss andra att följa med på dit stora Cykelår som väl ändå 2007 blivit, eller?

    Genom ditt generösa sätt bjöd du på en oförglömlig vecka där i augusti! Det var ungefär som när Stenmark skulle åka skidor! Eller straffsparkar på FotbollsVM 94 (hädade jag nu som skrev om fotboll i en cykelblogg??!!)

    Men det roliga har också varit att följa med dej på resan dit. Att du lyckats med att ragga sponsrorer på detta sätt är jätteimponerande!
    Vill du ha något att göra som inte kräver direkt fysisk aktivitet på cykeln kan du få bli sponsoransvarig i vår klubb Aktivéra Cykel ;-)

    Ã…ssÃ¥ en sakt till… sluta inte med Fredagsflamset…

    Tack för i år, vi syns väl på Cykeldagarna??

    /Silva

  2. jo, kroppen är rätt bra på att säga ifrån.

    Du kan umgås med latmasken ett bra tag utan att känna ångest efter din prestation :)

  3. Jag har aldrig haft några större problem med att bejaka latmasken i mig så de e lugnt :-)

Lämna ett svar