”Återväxten av gaysångare inom hårdrocken är säkrad” var en av sakerna som passerade i mitt huvud under gårdagens konsert på Scandinavium med Turbonegro.

Inget ont i princip om gaysÃ¥ngare inom hÃ¥rdrocken för bÃ¥de Freddie Mercury och Rob Halford har gjort det med bravur tidigare. Men Hank Von Helvete (bara det namnet…) funkar extremt illa i min bok…

Jag kan absolut ingenting i förväg om bandet (som var förband till Marilyn Manson) och hade inga förväntningar alls. Deras entre var minst sagt komisk. En med nazisthjälm, en med läderkeps, en med sailorhatt och sångaren med pälsklätt pungskydd. Village People 2007 med andra ord. Undrar vem som skulle föreställa indinanen..? Ingen bra start.

Men det visade sig vara en riktigt bra band med grymt ös. SÃ¥ länge sÃ¥ngaren höll sig till att sjunga och stod still fungerade det för mig men mellansnacket var som roliga timman pÃ¥ lÃ¥gstadiet med en massa skrik om ”GÖTEBOOOOOORRRRRRRRG!!!!!” och lÃ¥nga, mÃ¥nga och trötta sexanspelningar.

Men mest komiskt var han rörelsemönster pÃ¥ scenen som pÃ¥minde om en en salongsberusad medelÃ¥lders psykologtant pÃ¥ firmafest som envisas med att sjunga i kareokemicken och samtidigt försöker förföra en 17-Ã¥rig stackars praktikant. Det kanske är ironiskt menat, men framstÃ¥r mest fantastiskt patetiskt för en oinsatt. Och oerhört mycket ”Stonehenge” frÃ¥n Spinal Tap.

Just så är det ju! Det är ju Spinal Tap dom är! Jag som trodde att det inte gick att toppa Spinal.

Inga biljetter till Turbonegro-konserter i mina julklappar tack…