Det var med bestämda steg jag i morse tog mig till Svenska Mässan för att köra mitt sista test för helgen. Som jag skrev om igår var jag grymt peppad att göra ett bättre resultat än det jag presterade i torsdags och fredags.

I torsdags kändes det som om jag avbröt innan jag maxat, men idag var det farligt nära kräk-gränsen den sista biten. Så nog kändes det som om jag nådde mitt max för dagen. Skönt!

Men det är lite lustigt att sitta och pressa sig i en mässmonter. Under de sista minutrarna blundade jag en stund. När jag tittade upp igen sÃ¥g jag att jag snorade en aning. Fasiken va sjukt egentligen att i den situationen tänka ”men sÃ¥ kan jag ju inte göra i montern” och torka bort det samtidigt som mjölksyran sprutar ut i benen och det känns som om ögonen hÃ¥ller pÃ¥ att poppa ur skallen.

Dagens nästa bisarra händelse var att jag direkt efter testet drog pÃ¥ överdragskläderna och tog spÃ¥rvagnen till Hisingens CK’s söndagspinning där jag skulle hÃ¥lla i en timmas Aktivitus-pass. Det var inte direkt med pigga ben jag hoppade upp pÃ¥ den ledarcykeln…

Resultatet av testat då? Tjugosex sekunder längre kört och två slag högre maxpuls, jämför med torsdagens test. Inget revolutionerande, vilket jag så klart inte förväntat mig heller. Men jag gjorde det jag bestämt mig för – körde ända in i kaklet.

Nästa gång det är dags för test skall siffrorna se ännu bättre ut. Men nu får det nog räcka med maxpulstestande för mig på ett tag.

» Aktivitus

Tack till Steve Cook som fotade.