Klungkörning – Att ”ligga på rulle”

Introduktion | Att ”ta vinden” | Ett led | TvÃ¥par | Belgisk kedja | Finliret

Vilken typ av klunga är rätt?
Vilket typ av klungkörning som används för tillfället bestäms av den som är ledare för rundan. På breda, normalt trafikerade vägar kör vi vanligen i tvåpar (se nedan). Om klungan vid smala vägavsnitt skulle hindra den bakomvarande trafiken alltför mycket, så går vi över till att köra på ett led. Cyklisterna i högerledet ser då till att skapa luckor emellan sig för att släppa in cyklisterna från vänsterledet. Övergången till att köra på ett eller två led kommuniceras verbalt men kan också signaleras genom att sticka en eller två fingrar i luften.

Hur länge skall man ligga längst fram och ta vinden?
© Christer HedbergDen som börjar känna sig trött och sliten på rundan gör lämpligtvis endast korta dragarbeten framme i täten.
Vid körning i tvåpar stannar man då alltså inte i fronten när man kommer fram dit. Istället signalerar man för att gå över till högerledet och vinkar därefter fram nästa cyklist som lägger sig framför för att ta vinden. Om även detta känns för tufft så kan man lägga sig längst bak i klungan ett tag, gärna äta något, och försöka få krafterna att återvända.

Viktigt att tänka på
– HÃ¥ll linjen
Tänk pÃ¥ att alltid ”hÃ¥lla linjen”, dvs köra rakt, när du kör i grupp. Gör aldrig snabba sidoförflyttningar eller inbromsningar. Eftersom cyklisterna ligger sÃ¥ tätt i en klunga kan en överraskande rörelse göra att en cyklist tappar kontrollen och drar med sig stora delar av klungan i en eventuell krash.

РMarkera f̦r faror
För att klungkörningen ska fungera på ett säkert sätt krävs också att cyklisterna framme i täten är uppmärksamma på eventuella hinder. Som cyklist i första ledet gäller det att lyfta blicken och spana framåt längs vägen för att upptäcka hålor, grus, stenar, andra fordon, fotgängare, etc. Varningar för dessa hinder förmedlas sedan bakåt i klungan med handsignaler så att man kan ta en säker väg förbi dem.

”PÃ¥ ett led”
© Christer HedbergKörning ”pÃ¥ ett led” är den enklaste formen av klungkörning. Cyklisterna ligger helt enkelt pÃ¥ ett led rakt bakom varandra och den första cyklisten tar vinden för de andra. När cyklisten längst fram vill byta tar han försiktigt ett steg ut Ã¥t vänster, och minskar farten nÃ¥got för att glida ner till sista plats i klungan. Nästa cyklist i ledet tar dÃ¥ över förningen och behÃ¥ller samma hastighet som innan bytet. Dragtiden bör normalt inte överstiga cirka en minut och kan vara betydligt kortare t.ex. om man känner sig trött och sliten eller vill att det ska gÃ¥ extra fort.

När cyklisten längst fram går ut till vänster är det viktigt att han har koll på eventuell trafik som kommer bakifrån. Annars finns det risk att han tar ett steg rakt ut bland passerande bilar. Om trafiken är alltför intensiv får man helt enkelt vänta med bytet till man kommer ut på lugnare vägar igen.

”TvÃ¥par”
© Christer HedbergCykling i sÃ¥ kallat ”tvÃ¥par” är den absolut vanligaste cyklingen som vi kör pÃ¥ vÃ¥ra träningsrundor. Fördelen är att man, förutom den självklara draghjälpen, även fÃ¥r en väldigt social cykling eftersom man hela tiden fÃ¥r nya personer att prata med allt eftersom man byter runt. Det är inte ovanligt att man har 15 samtal igÃ¥ng under en runda. Allt avverkat i korta omgÃ¥ngar.

Vid tvåparscykling gäller grundregeln att alla cyklister oavsett vindriktning alltid ligger rakt efter förvarande cyklist. Oftast gäller att den som ligger först i högra ledet är den som bestämmer hastigheten för gruppen. Genom att kommunicera tillsammans med den som ligger först i vänstra ledet bestämmer man när växling skall ske. Växling sker genom att högra ledet långsamt sänker hastigheten. När första cyklisten i vänstra ledet är tillräckligt långt framför svänger han sakta in och tar platsen först i högra ledet.

Viktigt för den som kommer upp som ny ”dragare” i vänstra ledet är att se till att hÃ¥lla en jämn hastighet och inte öka takten. Ett bra hjälpmedel är att titta pÃ¥ sin cykeldator, om man har en sÃ¥n, innan man kommer fram och drar och sen hÃ¥lla samma hastighet under dragarbetet.

Liksom vid all gruppcykling kan farterna bli höga. Det är därför viktigt att alla håller sin linje, att växlingarna sker mjukt och att man kommunicerar med varandra i gruppen. För att få en bra medelhastighet är det också viktigt att åkningen blir jämn och att dragningarna inte blir för långa.

Sidans innehåll är © Christer Hedberg / Cecilia Karlsson men du får gärna använda bilder och text på din sida, förutsatt att det är för icke-kommersiellt syfte. Det enda jag vill ha i gentjänst är en tydlig länk tillbaka till denna sida

1 tanke kring ”Klungkörning – Att ”ligga pÃ¥ rulle”

Lämna ett svar