Etikettarkiv: Camelbak

Mallorca onsdag Р20 mil med hela garderoben p̴ ryggen

Idag var det ”dagen D” pÃ¥ lägret, dags för 20-milaren. Det var en rejäl grupp pÃ¥ över 20 cyklister som gav sig iväg tidigt pÃ¥ morgonen.

Regn var utlovat under dagen så jag startade med lösben, skoöverdrag, vindväst och lösärmar. I Camelbaken låg långfingrade handskar, ärmar till vindvästen och ombyte av cykeltröja, undertröja och strumpor. Här skulle det banne mig inte frysas en gång till!

Men redan efter några kilometer stannade vi för en punka, och då åkte vindvästen av eftersom jag höll på att koka upp. Tre av Lygnarna ville köra själva så dom lämnade gruppen.

Allt eftersom dagen gick och värmen steg plockade jag av mig plagg efter plagg, vilket gjorde att Camelbaken till slut blev fylld till bristningsgränsen med kläder. Bröderna Augustson körde med sina vinterjackor och hade ingen möjlighet att ta av sig dom. Hur dom överlevde dagen vette tusan för dom var rejält vita i ansiktet stundtals.

Jag fick en riktigt sur svacka efter sju mil eftersom jag slarvat med drickandet och ätandet (idiotiskt!!) men efter några Enervittabletter och en energibar kom krafterna tillbaka.

Första stoppet blev i den jättefina hamnen i Porto Christo. En boccadillo med serranoskinka och hysteriskt gul ost och en Coca Cola gick lös på 10 euro. Gott, men rena rånet!

Efter att ha kört ute pÃ¥ landsbygden under hela rundan dök vi plötsligt in pÃ¥ strandpromenaden i S’Arenal med sina tusentals hotell, discon och baren. Klart surrealistiskt.

Allt eftersom vi svängde norrut fick vi vinden i ansiktet. Joakim Adolfsson, Nils Tanaka och våra grymma ledare gjorde ett rejält jobb med att ta långa förningar med ett skönt tryck i pedalerna. Vi riktigt flög fram stundtals.

Lunchfikat blev i Lluc Mayor där jag åt världens godaste Calzone som sköljdes ned med två Coca Color och en liter vatten. Summa summarum sju euro. Snacka om skillnad i valuta för pengarna! Och så gooooott!!

Resten av vägen hem låg Bengt Asplund från Örebrocyklisten längst fram och verkligen tokbombade och vi andra gjorde vårt bästa att hänga med.

Vi gjorde lite justeringar av banan som gjorde att rundan inte blev riktigt 20 mil. Mätaren stannade pÃ¥ 194 kilometer. Men med en snitthastighet pÃ¥ 28 km/h sÃ¥ gjorde det liksom inget. Snabbare än sÃ¥ här lär jag aldrig köra en 20-milare…

Regnet då? Icke! Vi såg lite svarta moln i horisonten men fick idel sol på rundan.

Ett av målen med min Mallorcavistelse var att komma upp i 100 mils cykling. Imorgon blir det en kort lugn runda på 5 mil så att jag kommer upp till det målet. Härligt! Sen blir det att slappa och ta det lugnt så att krafterna finns att klara av helgens första kvalificeringslopp på 200 km i Skåne.

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Mallorca torsdag – Ännu mera regn. Och en ond hälsena…

Efter gårdagens strul längs banan hade både jag och Ulf fixat en runda i förväg. I slutändan blev det Ulfs runda som vi valde.

Vi blev samma fem som körde slutdelen igår som valde att köra ihop idag, dvs Ulf, Thomas och Pontus från Lygnens Venner, Mikael från Hisingens CK och jag.

Till skillnad från igår så såg vädret riktigt trevligt ut på morgonen. Fast eftersom väderleksrapporterna pratat om stor chans för regn valde jag att packa ner två par korta handskar, ett par långa och ett par extra tunna handskar i Camelbaken. Jag körde med långa ben, vindjacka och skoöverdrag också, här skulle inte frysas!

Till en början var vädret riktigt bra. Vi startade i en härlig medvind och kom fram till lunchfikan i Sa Ràpita efter åtta mil. Lunchen bestod av en grymt god macka med grillat kött och tomater på. Innan vi stack bättrade jag på den med nån slags sockerkaksbakelse som dom hade i fiket och ett gäng jordnötter.
Precis som igÃ¥r började det regna när vi fikade. Lärdom: skit i fikan…

SÃ¥ det var ett smÃ¥tt sammanbitet gäng som rullade iväg frÃ¥n fikat. SÃ¥ lÃ¥ng bort hemifrÃ¥n som det bara gÃ¥r och ösregn. Mysigt…

Resten av rundan blev det omväxlande ösregn (och då menar jag ösregn!) och uppehåll. Att jag packat ner de långfingrade vantarna var oerhört skönt. Dom blev så klart genomblöta, men jag frös i alla fall inte om fingrarna. Mikael började frysa ordentligt om fingrarna under de sista milen så dit fick resten av min vantar gå.

Den grymt fina vägen från Petra ner mot kusten som vi förra året körde i sanslös medvind och gassande sol fick idag avnjutas i motvind och hällregn. Inte riktigt samma njutning kanske men det var som vanligt underbart att glida utför i de långa utförslöporna.

Rundan blev 16 mil till slut. Vi ville köra en platt runda men det rullande landskapet visade sig ha 1500 höjdmeter till slut. Jisses!

Trots att det regnade en herrans massa hade vi det riktigt trevligt tillsammans. Mindre trevligt är att min högra hälsena började trilskas med mig idag. Svenska landslagets läkare finns pÃ¥ plats pÃ¥ hotellet sÃ¥ jag fÃ¥r ta och prata med honom. Att vila tre mÃ¥nader som var ordinationen jag fick när jag hade samma problem för tvÃ¥ Ã¥r sedan känns föga lockande med tanke pÃ¥ att alla kvalificeringslopp drar igÃ¥ng i nästa vecka. Extra trist är det att det sker just när det är sÃ¥nt grymt flyt pÃ¥ allt. Benen känns grymma, cykeln är stötskön, baken och sadeln har bestämt sig för att gilla varandra och jag flyger upp för backarna (nÃ¥ja…). Men det ska nog lösa sig!

Nu har jag duschat, fått upp värmen och ätit en första middag. Frågan är om man inte ska ta och käka en andra middag på bodegan tvärs över gatan. Jo! Så får det bli!

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Så kul så det borde vara kriminellt!

Jag erkänner… Jag är en asfaltsmes. Ge mig slät asfalt och jag cyklar. Skogen?! Grusvägar?! Stigar?! PÃ¥ SNÖ?! GÃ¥r det?! Tydligen…

I lördags var det dags för riktig premiär för crossen när jag ställde upp i Nokian Winter Classic – Snö(g)loppet i Ludvika. Startfältet bestod av en skön blandning av elitåkare med allt ifrån kanoner som Hannah Myerscough och gamla cykelhjältar som Björn Johansson, Roine Grönlund och Bengt Asplund till oss vanliga dödliga motionärer.

Fyra mil på snöiga skogsvägar utlovades och fyra mil på snöiga skogsvägar var precis vad vi fick. Ibland lättkört på packad snö, ibland isigt och ibland det som skidåkare drömmer våta drömmar om men vi asfaltsmesar drömmer mardrömmar om – fem centimeter mjuksnö och brant utför. Yahooo!

Vädret var helt perfekt. Strax över nollan och strålande solsken. Jag var till och med tvungen att köpa ett par solglasögon innan starten på grund av att det var så förbaskat ljust.

Första rejäla utförslöpan var hal som skam och avslutades med en skarp 90-graderskurva. Ordet ”spännande” fick snabbt en ny innebörd. Efter bergspriset kom nästa utförslöpa. Här lÃ¥g det mjuksnö med en massa spÃ¥r i. Att säga att man hade mer tvÃ¥hjulssladd är körning rakt fram är ingen överdrift. Jag brukar knappast fega utför, fast den här dagen var jag tvungen. Men skam den som ger sig. Jag klarade mig utan att vurpa och kom i mÃ¥l pÃ¥ strax över tvÃ¥ timmar.

Efter en skön dusch och god fika med Carina pÃ¥ ett gammalt fint fik var det dags för prisutdelning och tacobuffet. Jag vann ett av de mÃ¥nga priserna – en Camelbak i vintervariant. Dock inte för min grymt blygsamma placering i bakre delen av fältet utan som utlottning pÃ¥ startnumret. Prisbordet var nästan i Gran Fondo-klass. Om man tänker in antalet startande sÃ¥ vette tusan om inte det här prisbordet var värre…

Kompisen Silva Sjödin knep femteplatsen i damtävlingen förresten! Hurra!

Hela vägen från det vi kom upp till Ludvika tills vi lämnade hotellet var det en kanonvistelse. Trevligt på hotellet, grymt skön stämning under loppet och god mat på kvällen. Börje Lindberg och alla andra som varit med och arrangerat loppet har helt klart skapat nåt suveränt bra som troligtvis kommer bli ännu mer under kommande år.

Det här vill jag göra igen!!

» Snö(g)loppet
» Min GPS-data på MotionBased
» Fler bilder på Pixbox

Camelbak Lobo ’07

För ett tag sedan fick jag min nya vattenryggsäck från Camelbak – en svart Lobo av årets modell.

Uppdaterad design
När jag packade upp ryggsäcken blev jag positivt överraskad. När tidigare Ã¥rs modeller sett lite ”bottentunga” ut med en slimmad överdel och en stor förvaring i nerkanten ser den här betydligt mer ”jämntung” och smäckrare ut.

Den yttre resårslinga som löpt över den nedre delen av tidigare års ryggsäckar är borta till årets modell och har ersatts av gummiyta på utsidan av det nedre förvaringsfacket som man kan fästa remmar eller resårsnoddar i efter egna behov.

Trots den svarta färgen på mitt exemplar så syns ryggsäcken ändå någorlunda i mörker eftersom man sytt in reflexdetaljer runt om säcken på olika ställen.

Nu med 3 liters blåsa
Tidigare har Lobos vattenblåsa rymt 2 liter. Men till i år har man uppdaterat den till att rymma Camelbaks större blåsa på hela 3 liter. Inte dumt alls.

Påfyllningen av vätska är busenkelt och sker genom påfyllnadsventilen som ligger bakom det övre förvaringsfacket. Man kan lätt fylla på utan att behöva ta bort blåsan från ryggsäcken. Du väljer själv om du vill att slangen skall komma från höger eller vänster bärrem.

Precis som pÃ¥ de flesta Camelbak-ryggor använder man sin ventil Ergo Hydrolock med Big Valve-munstycket längst ut vilket gör att ventilen inte hÃ¥ller pÃ¥ att droppa i tid och otid som ventilerna pÃ¥ t ex Biltemas ryggor har en benägenhet att göra. Läckande ventiler som droppar sötsliskig sportdryck pÃ¥ ena benet kan göra den mest positiva cyklist sur som Farmen-Qristina. Och handen pÃ¥ hjärtat…vem stÃ¥r ut med en sur cyklist i klungan…

Övre förvaringsfacket – nu med mp3-ventil
Även på tidigare års modeller fanns det en ficka på övre delen men till i år har man designat om den så att den den rymmer mer och är enklare att komma åt.

För oss som gillar att cykla med musik i öronen har man lagt till en liten ”ventil” sÃ¥ att man kan fÃ¥ ut hörlurssladden frÃ¥n mp3-spelaren ur fickan trots att dragkedjan är stängd. Smart!

Inne i det övre förvaringsfacket finns ett nät som gör att viktiga saker som mp3-spelaren eller mobiltelefonen ligger stilla och inte hoppar omkring samtidigt som du kan ha andra saker, som t ex gel och liknande (om man nu vill vara äventyrlig nog att blanda gel och mp3-spelare i en och samma ficka) löst framför nätet så att du snabbt och enkelt kommer åt dom.

Dragkedjan till det övre förvaringsfacket öppnas i en halvcirkel så det är inga problem alls att komma åt innehållet.

Nedre förvaringsfacket – stort, rejält och expanderbart
Även om jag tidigare skrev att känslan av det nedre förvaringsfacket är att det är smäckrare än tidigare så rymmer det fortfarande en hel del. Även här har man satt in ett nät så att man kan hålla delar av innehållet stilla samtidigt som man kan fylla på rejält i resten av facket.

Det finns ocksÃ¥ en hÃ¥llare som hÃ¥ller koll pÃ¥ din nyckelknippa. Att man tappar en energibar eller tvÃ¥ vid ett stirrigt punkastopp man kan kanske leva med men att komma hem efter en regnig runda och märka att man nog tappade nycklarna hem sÃ¥där 7-8 mil ut pÃ¥ banan är ingen höjdare…

Ännu fler fickor? Jajjemen!
SÃ¥… DÃ¥ har vi lyckats stuva undan nycklar, mobiltelefon, massor av energibars, verktyg och annat smÃ¥tt och gott. Men vad gör man pÃ¥ rundan som började regnig men plötsligt blev högsommarvarm? Inga problem! Bakom det nedre förvaringsfacket finns en stor ficka som man kan tänja ganska rejält eftersom sidorna är i resÃ¥rtyg. Här fÃ¥r man lätt ner en lÃ¥ngärmad tröja eller en regnjacka. Speciellt om vattensäcken inte är sprängfylld blir den här fickan enormt rymlig. PÃ¥ ena sidan av fickan finns dessutom ett speciellt fack som är tänkt att härbergera din pump.

Stabilt på ryggen
Med tre liter vätska på ryggen och välfyllda fickor vill det till att ryggan sitter stabilt och skönt på ryggen. För att få till en bra ventilation mot ryggen har man gjort ett system med rejäla gelfyllda kuddar som gör att luften kan cirkulera.

För att ryggan inte skall skvalpa runt på ryggen när man t ex står upp och trampar har den ett avbärarbälte vid midjan (som man kan ta bort om man vill) och en rem över bröstet. När man justerat in allt sitter den som en smäck.

För den som har behov att att snabbt som tusan kunna riva fram en energigel när Hasslövsbacken plötsligt uppenbarar sig på bergetappen av Motions 6-dagars i Laholm finns det ett speciellt gelfack på vänster bärrem där man kan pilla in en gelförpackning.

SÃ¥…
Om man ska summera…är det en Lobo du ska ha? Det beror sÃ¥ klart pÃ¥ hur du vill använda din vätskeryggsäck. Camelbak har en massa olika ryggsäckar att välja pÃ¥. Kanske är 3 liter i överkant för ditt behov? Kanske behöver du ännu mer kapacitet? Mitt tips är att du gÃ¥r till din lokala affär som har ett schyst utbud och ber om rÃ¥d eller botaniserar pÃ¥ Camelbaks hemsida.
Men om du vill ha en ryggsäck med runt tre liters kapacitet och som kan svälja en massa packning utan att du för den sakens skull se ut som glad norsk gutt som skall ut på tur så tror jag du kommer bli riktigt nöjd med den nya modellen av Lobo.

Camelbak Lobo kostar runt 700 kronor.

» Camelbak