Jag var 17 år och Depeche Mode hade varit mina hjältar ända sen första skivan 1981. Nu var det 1984 och det var dags att se dom live i Lund på Olympen och mina förväntningar var sjukt höga.
Jag minns inte speciellt mycket av konserten förutom två saker – dom spelade väldigt lite live utan hade en rullbandare på scenen och Fletch hade noll taktkänsla och dansade nödtorftigt när scenpersonalen vinkade på honom att röra sig. Så redan då tändes min avoga inställning till denna syntmusikens Cliff Barnes. Vad tillförde han liksom?
Jag tog en rulle film (det var tider det!) under konserten med pappas überanaloga Pentax ME och alla blev helt ruttna. Men två funkar i alla fall nödtorftigt att publicera.
Kompisen Thomas gjorde en piratinspelning på konserten (jag har den liggande på kassett nånstans) och hans flickvän Carina var med på resan. Idag äger ingen av oss ens en kassettspelare och Carina är min fru sen tio år tillbaka om en vecka.
» Se mina senare (och betydligt bättre) bilder på Depeche Mode
Vänligen länka tillbaka till denna sida om du använder bilden.
