Tydligen är det dags för Svenska cykelförbundet att ha Ã¥rsmöte och välja en ny styrelse. Ända sen jag var med pÃ¥ ett möte med ”pamparna” inom förbundet pÃ¥ första Svenska Cykeldagarna för nÃ¥gra Ã¥r sedan var jag helt bestämd pÃ¥ en punkt – i det förbundet sätter jag inte min fot.
I mina ögon fullt med makthungriga gubbar och hääärligt intrigerande mellan ledamöterna som ibland ter sig, för en utomstående, som om hämtat från en sämre klassens bananrepublik (om det nu finns olika klasser bland bananrepubliker).
Detta har jag med önskad tydlighet ocksÃ¥ framfört de gÃ¥nger jag hört ”du borde vara med i förbundet och förändra frÃ¥n insidan”. Det lÃ¥ter mest som ett självmordsuppdrag som bara kan leda till magsÃ¥r och spruckna illusioner. Bättre att cykla och ha kul, tycker jag.
SÃ¥ när jag de senaste dagarna hört frÃ¥n flera personer att jag tydligen, uppenbarligen mot min vilja, blivit nominerad till SCF’s styrelse kan jag inte annat än att skaka pÃ¥ huvudet, le lite smÃ¥tt och gÃ¥ och träna. Nej, jag vill inte vara med. Jag blir hellre trafikansvarig i Bombay.
TIll SCF’s valberednings ära fÃ¥r man ju kanske ge att dom faktiskt inte tog med mig, eller ens frÃ¥gade mig. Men till den/dom som föreslog mig kan det kanske vara läge med en liten dopingkontroll. Om magic mushrooms inte är med pÃ¥ WADA’s förbjudna lista är det dags nu…
Vad jag däremot tycker är konstigt är att man genom att ta bort den enda i dagens styrelse som har det minsta intresse för motionscyklingen och bara verkar fokusera stenhårt på tävlingscykling, samtidigt som man har som förslag att man skall införa en motionslicens som kommer innebära att alla, såväl Kalle 5 år som de vanliga motionärerna, kommer behöva lösa en dyr licens för att ställa upp i ett enda lopp. Anledningen? Mer cash in till SCF så att man kan ha fler elitsatsningar.
Magic mushrooms anyone…