Att cykla i grupp på Vätternrundan är helt perfekt. Inte bara för att man hjälps åt med dragarbetet i motvinden utan nästan minst lika viktigt för att man hela tiden peppar varandra, nåt som är enormt viktigt eftersom man alla kommer få perioder då man har dippar på en såpass lång runda som Vätternrundan.
Men en annan riktigt kul grej är när man träffar på folk längs banan som läst det man skriver på nätet eller som man känner, som t ex Monika och Tove som var med på Camp Mallorca. Tyvärr hann vi inte med mer än några korta ord innan jag var tvungen att spurta ikapp mitt gäng. Även Sven-Ingvar från Örebro som också var med på Mallorca fick jag hejarop av – om än från sidan av vägen.
Min absoluta cykelhjälte Bosse Sjöberg från Stockholm missade jag när vi passerade gruppen han var ledare för men han kom ikapp så att vi kunde säga hej lite kort på banan.
FrÃ¥n vÃ¥r ”svans” efter 11-12 mil rullade Anders fram som jag aldrig träffat tidigare men som läser här pÃ¥ bloggen och som hade koll pÃ¥ att jag morgoncyklat med Roberto bland annat. Kul att träffas Anders, även om vi bara hann med nÃ¥gra snabba ord!
Marie Inkinen, min partner in crime från PBP där vi cyklade tillsammans i 80 av de 123 milen fick jag en stor kram av i målfållan. Alltid jättekul att träffas!
Picco från Cykelcity tvingsade när han swishade förbi i en raslig fart med den snabbaste (?) gruppen. Det såg misstänkt ut Susanne Ljungskog som satt med i den gruppen men jag är inte helt säker.
Jättekul också att så många av Boråsarna som jag kört tillsammans med på Vättern de senaste åren hojtade till när vi passerade varandra längs banan.
Jag har säkert glömt bort några av er som hojtade när vi passerade varandra längs banan, men tack alla! Positivt peptalk kan man inte få nog av under loppet!
