Denna artikel publicerades ursprungligen i juli 2005 pÃ¥ Hisingens CK’s hemsida

Dagen startade med sanslöst grym frukost frÃ¥n vÃ¥r ”husmor” Märta som vi hyr rummet av. Förutom olika sorters bröd och pÃ¥lägg hade hon lagat gröt med hemgjorda sylter (jordgubb/rabarber. Mmm….). Till filen bjöd hon pÃ¥ bär plockade i den egna trädgÃ¥rden. De vita smultron var kanon. Det fanns ocksÃ¥ olika sillar att välja mellan. Mumma!

Men sen kom den eviga cykelfrÃ¥gan – vad tusan man ska man ha pÃ¥ sig? Väderrapporten pÃ¥ TV pratade om 19 grader och sol men en titt ut ur fönstret sa nÃ¥t helt annat. Den enda färgen som syntes pÃ¥ himlen var en kompakt grÃ¥. Huuuu. SvÃ¥rt läge…

Efter den obligatoriska inskrivningen pÃ¥ morgonen blev det lite ”mingel” för att prata med de klubbkompisar man hittade och andra som man träffat tidigare pÃ¥ olika lopp. Lisa G som tänkt köra häften av dagarna valde att stÃ¥ över första dan efter att ha varit och springit O-ringen. Alexandra kommer ocksÃ¥ köra hälften av dagarna men var med till start idag. Kul ocksÃ¥ att se att klubbens gladaste ansikte, HÃ¥kan L, lyckats komma loss frÃ¥n jobb och andra plikter och fanns pÃ¥ plats i starten.

Efter genomgång av speakern över vad som gällde för dagen (stopp-plikt måste efterlevas och diverse grusvägar pga nya bansträckningar pga Gudrun) var det dags för start med regnet hotfullt hängande i luften. På M6 är det mass-start som gäller. Jag, Raymond och Magnus E valde att starta i de bakre leden eftersom vi tänkt ta det lugnt första dan.

Man fattade ganska snart att det inte är prydliga klungor som gäller utan lite mer ”den som orkar kör”. Ena stunden enpar, nästa tvÃ¥par och sen plötsligt RYCK!!! Helt klart ovant, men ganska kul. Eftersom vi startade valde vi att passera den sista klungan efter att ha sagt den obligatoriska ”Allez! Allez!” till Annie.

För att komma ikapp nästa klunga fick vi tre igÃ¥ng en grym lagtempokörning med 30-sekundersdragningar. SÃ¥n stil! SÃ¥ efter en stund var vi ikapp den klungan som vi sen valde att hänga pÃ¥ fram till första depÃ¥n efter 50 km. Även här var det snarare ”linjelopp” som gällde än parkörning bland de 30-35 cyklisterna. Omkörning till höger? Right on! Omkörd pÃ¥ bÃ¥da sidorna samtidigt? Inga problem alls. StenhÃ¥rd körning sÃ¥ snart man kom längst fram? Självklart! Actioncykling helt enkelt. Men va tusan. When in Rome… Det var bara att anpassa sig sÃ¥ efter en stund var man inne i vad som gällde. Man fick helt enkelt hÃ¥lla koll sex-sju cyklister framÃ¥t för att ha koll pÃ¥ vad som var pÃ¥ gÃ¥ng i klungan. Och….sÃ¥ kom regnet. Och som det regnade…

Det var riktigt bra tryck i klungan med snitt på en bit över 30 knyck de första fem milen. Tyvärr splittrades klungan i första depån. Vi tappade också Raymond som valde att rulla vidare istället för att fylla på förråden.

Den actionfyllda cyklingen de första fem milen hade haft den negativa effekten att jag inte hunnit äta och dricka ordentligt. SÃ¥ dippen som kom efter den första depÃ¥n kom som ett brev pÃ¥ posten. Att det blev betydligt mer kuperat med backar som bara verkade peka uppÃ¥t gjorde inte saken bättre. Boom! Soppatorsk! Red Alert. SÃ¥ jag släppte Thomas och Magnus och la in lättaste växeln och gnetade pÃ¥ i backarna med planen ”jag lÃ¥ter min vikt jobba för mig i nerförsbackarna som [b]mÃ¥ste[/b] komma förr eller senare. Dom kom visserligen senare :) men efter de första lÃ¥nga goa backarna kom jag ikapp Magnus i alla fall som hittat en annan cyklist att köra tillsammans med. Underbart att kunna ligga bakom pÃ¥ rullen och vila sig! Vi tre kämpade vidare och hade precis kommit ikapp ett gott gäng som vi skulle köra med när jag tittade ner. Och glömde att jag hade glasögonen upp epÃ¥ hjälmen, där de inte sitter speciellt bra. SÃ¥ det var bara att stanna. Typiskt när vi just jobbat ikapp gruppen. Men sÃ¥ ser jag att Magnus vänder och väntar pÃ¥ mig. Visst är det underbart med trevliga klubbkompisar!!

Vid andra depÃ¥n serverades pannkakor med sylt. Mumma. Dom satt fint! Thomas satt och mumsade pÃ¥ sin tallrik pannkakor när vi rullade in i depÃ¥n. Och efter en stund kom Raymond in. Som borde…kommit före oss. Det visade sig att han kört en stund pÃ¥ en usel grusväg pÃ¥ grund av en ”kreativ” skyltning frÃ¥n arrangörernas sida. SÃ¥ när vi rullade iväg var vi fyra hck-are som jobbade tillsammans. Eller snarare tre som jobbade och en (jag) som ”fjuttdrog” eftersom krafterna inte kommit tillbaka riktigt ännu. Men vi pinnade pÃ¥ riktigt bra och fick igÃ¥ng en skön lagtempokörning. En sÃ¥n fröjd att köra med kompisar man kört med innan. Allt liksom bara…rullar pÃ¥. Thomas var nog den enda av oss som växlade [b]ner[/b] i backarna. Man riktigt hörde hur cykeln klagade över brutalbändandet när han ”Ullrichade” i backarna. Hög kadens? Icke! :D

Med 29km/h i snitt rullade vi in i målet med 14.4 mil i benen och hur många liter vatten som helst i kläderna.

Eftermiddagen spenderades med ätande av nybakt sockerkaka som vår husmor bakat, pizzaätning på stadens pizzeria och TV-tittande för att se sammandraget av årets sista etapp av Tour de France (heja Lance!).

Nu ska cykeln kollas igenom, kedjan oljas och sen är det sängen som gäller så att min stackars kropp är redo för ännu en dag i sadeln imorgon i trakterna runt Laholm.