Denna artikel publicerades ursprungligen i juli 2005 pÃ¥ Hisingens CK’s hemsida

PÃ¥ den tredje etappen var det utlovat en flackare bana än tidigare och dessutom M6 specialdepÃ¥ ”Torkels Oas”. Vädret sÃ¥g grÃ¥tt ut ännu igen men väderleksrapporterna lät ganska enhälliga om att det inte skulle regna i alla fall sÃ¥ den värsta regnutrustningen fick äntligen vila (läs ”torka”).

De sju som utgjorde kärntruppen igår hade utökats till rejält när en del av de som hängt på oss igår valde att köra med oss från start. Dessutom valde Lisa Gunnarsson, Martin och Alexandra att köra med oss. Daniel och Sveto från Angered som hängt med i klungan tidigare hängde på också. Sveto imponerade stort genom att trampa på rejält trots att han hade vanliga jympadojor.
Raymond och jag testade att köra med radio mellan oss som ett test inför Mjörn Runt.

Vi gick ut mjukt som tidigare och fick ganska snart en stor svans med oss, men trots det flöt tvåparet på riktigt bra. Efter nån mil fick Fredrik från Fredrikshof som kört med oss igår bryta på grund av smärtor i knät. Även Lisa klagade på ont i ena knät och fick tyvärr bryta efter att ha kämpat på ett bra tag. Trist med tanke på att detta var hennes första etapp i loppet.

Efter en stund kom en rejält stor grupp ikapp oss som bland annat innehöll Annie. Enligt vad dom själva sa hade dom kört stenhÃ¥rt för att komma ikapp oss, vilket gjorde att mÃ¥nga av dom var rejält trötta. Varken jag eller Raymond lyckades räkna hur mÃ¥nga vi var nu men vi var en bit över 40 cyklister. TvÃ¥paret funkade bra i de främre regionerna men lite sÃ¥där längre bak. Säkerligen pÃ¥ grund av ryckigheten som det blir nästan automatiskt i för stora grupper. Men vi som sagt att vi skulle köra ihop innan starten valde att snurra där framme för att hÃ¥lla ihop. Vid ett pÃ¥tvingat stopp valde en del av svansen att köra vidare vilket gjorde att vi var behagliga 20 cyklister kvar som fick igÃ¥ng en sanslöst skön och mjuk körning. Vid ett tillfälle lÃ¥g jag längst fram och Raymond längst bak kom meddelandet över radion frÃ¥n Raymond ”Vi är 20 stycken nu pÃ¥ tvÃ¥ spikraka led. Och det är vackert!”

Banan idag var precis som utlovat mindre kuperad än tidigare och gick medstadels pÃ¥ fina skogsvägar som liksom ”böljade” genom landskapet.

Innan första depån kände de många att man kanske skulle skippa depån för att inte tappa flytet. Med en snabb diskussion över radion snackade vi igenom klungan och det bestämdes att vi skulle gå in och bara ta en supersnabbis i depån. Flaskan fylldes på och jag ryckte åt mig två bullar, sen var det dags att rulla vidare.

Just när klungan fått upp farten efter en kurva fick Annie punka och fick stanna.

I andra depÃ¥n efter ca 8 mil serverades det Ã¥ter igen pannkakor med sylt sÃ¥ det blev ett snabbt stopp där med. Nu började en del i gruppen känna av att det gÃ¥tt ganska snabbt (runt 28 km/h). Jag la mig längst bak med de som gick pÃ¥ rött och pratade över radion med Raymond när det behövdes saktas ner och när alla var ikapp. Det är verkligen helt suveränt att ha radion i sÃ¥na tillfällen. En bra motivator för de som var trötta var att det snart var dags för Torkels Oas där champagne, punsh, öl och en massa saker som verkligen är lämpliga för cykelsport serverades…

I depån väntade mina föräldrar och Martins familj. Vi som cyklat åt och drack av det goda som serverades av den smått pillemariska Torkel. Jag fick i mig två Red Bull-liknande drycker och blev trugad till att ta en till. Tänk om alla depåer på motionslopp var såna här.

De tre milen in till målet gick på kanonfina pyttesmå skogsvägar. Nu höll vi ett bra tryck eftersom vi kände att målet närmade sig. När vi kom ut på de öppna vägarna vid åkerfälten fick vi en rejäl fartvind som gjorde att de som låg längst fram utstötte riktiga vikingvrål. Sakta ner? Inte en chans!

Dagens stora hjältinna måste ändå vara Sandra som slog nytt personligt snittrekord med hästlängder. Hennes dragning den sista kilometern in i mål var imponerande. Det var ögonen fast fixerade framåt, ner i bocken och bomba på så in i jäkulen! Grymt starkt jobbat Sandra!!

Snittet efter mÃ¥lgÃ¥ng blev 28.5 km/h. MÃ¥nga i gruppen var rejält trötta i mÃ¥l men alla var glada och nöjda över hur bra det funkat i gruppen. En kanonrunda helt enkelt! Att vädret var pÃ¥ vÃ¥r sida hjälpte givetvis till. Vid mÃ¥let hittade vi ocksÃ¥ en Lygnare som är nere och kör en ”halva”. Var finns resten av Lygnens-gänget?!

Ikväll skall vi hck’are och andra trevliga cykelkompisar ner till Strandrestaurangen vid Mellbystrand och fira ”halvtid”. Imorgon är det vilodag och dÃ¥ väntar en rejäl sovmorgon och ett besök pÃ¥ Bikebuster i Köpenhamn. En rejäl rengöring av cykeln skall vi nog kunna klämma in ocksÃ¥.

Vi hörs pÃ¥ torsdag. DÃ¥ är det dags att ta sig an HallandsÃ¥sen. Med rÃ¥ge…