Hmmm… Det här blev en underlig vecka…

Efter strulet i tisdags dÃ¥ inget stämde kom jag lite halvt i fas med träningen igen pÃ¥ onsdagskvällen med mitt lÃ¥ngintervallpass. Men eftersom min vänstra hälsena fortfarande kändes underlig, med nÃ¥t som närmast kan beskrivas som ”träningsvärk” snarare än ”aj fan, här är nÃ¥t tokfel”, (nu i slutet av veckan känns det inget alls) beslutade jag mig för att stÃ¥ över löppasset pÃ¥ fredagsmorgonen och istället hänga med och köra ett lugnt pass inomhus pÃ¥ lördagsmorgonen tillsammans med Matilda och en massa andra hck-galningar. Har man inte kört där inne i Friidrottens Hus kan det lÃ¥ta som vansinne att köra varv efter varv pÃ¥ en 200-metersbana men det är verkligen skitkul. Att det dessutom aldrig är längre till depÃ¥n än 200 meter gör ocksÃ¥ att man svänger av ibland och tar en ”snackestund” med kompisarna innan man hoppar pÃ¥ banan igen.

Jag testade att ta isär min förhatliga pulsklocka frÃ¥n Sigma för att se om jag kunde fÃ¥ liv i den efter att den tokhängt sig, men ack. Resultatet blev istället att den tvärdog. Jag sörjer den inte en sekund… Den här klockan mÃ¥ste vara pulsklockevärldens motsvarighet till Bohusbankens internetbank. Fullständigt ologisk, makalöst idiotisk och klart magsÃ¥rsframkallande. Sigma PC 1600…. Rest in peace(es)… Stort tack till Fredric Engelke som har lovat att lÃ¥na ut en fungerande klocka till mig!

Idag avslutades träningsveckan med ett distanspass på några timmar. Med de senaste dagarnas toktrista väder i minnet tänkte jag köra rundan inomhus på Fysiken fast när det var dags att gå iväg märkte jag att solen fullständigt flödade ute. Så det fick bli en utomhusrunda istället. Inte dumt alls, trots att man ser ut som en Michelingubbe med allt neopren på sig.

Japp, det där var det första blocket av träningsveckor. Nästa vecka väntar en vilovecka med lite lugnare pass innan det är dags att ta sig an nästa upptrappning av träningsintensiteten. Forza!!