SÃ¥ var det dags att dra pÃ¥ sig spandexen och SPD-dojjorna igen efter tre veckors hostande, snörvlande och febernersättande. Och jo, nog kändes det att det att det varit nÃ¥gra toklugna veckor med noll aktivitet som ens med god vilja kan betraktas som träning. Det var…smÃ¥tungt med andra ord.

Men men, det är ingen idé att sörja antar jag utan bara se framåt och trampa på. Tusan vad skönt det känns att vara igång igen!

Tvåtusensju – here we go! Forza Hedberg!