Idag tog en hel del av cyklisterna pÃ¥ hotellet vilodag. Men jag kände mig lite cykesugen sÃ¥ jag hängde med mellangruppen pÃ¥ en del av deras runda för att ”snurra loss” lite lätt. Vi var ett rejält stort gäng som i härlig motvind trampade oss fram till fikat i Lloseca, fyra mil hemifrÃ¥n. Och ett sÃ¥nt fika! Boccadillo med serranoskinka och ost. Mums!
Vädret dit var riktigt skönt så jackan fick knäppas upp och dragkedjan på tröjan dras ner. Efter fikat var vi fem stycken som avvek från gruppen för att ta oss till cykelaffären i Binissalem några kilometer bort för att kolla om dom hade nåt kul.
Jag fastnade direkt i skohyllan eftersom jag vill ha ett par skor extra till Paris-Brest-Paris. Utbudet i affären var riktigt trevligt. Det fanns mer att välja på än hemma i Sverige.
Ett par helröda Adidasskor sÃ¥g riktigt bra ut fast…Adidas? Lite för mycket foppÃ¥ll för min smak. Det fick bli Sidi istället. Jag valde ett par Scarpe Genius 6.6 Carbon som satt riktigt skönt och som var hur snygga som helst. Ingen dÃ¥lig kombination!
När jag var mitt i mitt skoprovande sa Linda att det var läge att kolla pÃ¥ regnjackor. Givetvis hade det börjat hällregna ute. Jag hade att välja pÃ¥ att antingen köpa en tät ”pÃ¥sjacka” och riskera bli fuktig och kokande varm eller köra utan och vara säker pÃ¥ att bli genomblöt och kanske kall. Jag valde det senare. Efter fyra dagar med hällande regn började jag bli luttrad…
Det finns inget som kan fÃ¥ en cykelklunga att bomba pÃ¥ sÃ¥ rejält och fokuserat som hällregn pÃ¥ hemvägen. Det var ett sammanbitet gäng som huttrande hoppade upp pÃ¥ cyklarna och försökte fÃ¥ upp värmen med ett frenetisk intensitet. Under lÃ¥nga perioder var vi uppe i runt 40 km/h pÃ¥ den platta sträckan hem. Mycket beroende pÃ¥ att vi hade ”lokomotivet” Pierre med oss som plöjde motvinden för oss andra med ett rejält tryck pÃ¥ pedalerna. Trippmätaren stannade pÃ¥ 73 km.
Att jag var genomblöt är nästan en underdrift. Handskarna gick att krama ur ett antal gÃ¥nger och allt var bara blött, blött, blött. Men va fasiken – det snöde ju i Göteborg hörde jag…
Väl hemma hoppas jag ner i ett varmt bad innan det var dags att…dra pÃ¥ sig cykelkläderna igen eftersom jag skulle fotas av fotografen frÃ¥n danska tidningen Cykelmagasinet med mina Drylaneprylar. Jag cyklade fram och tillbaka pÃ¥ en 100 meter lÃ¥ng sträcka utanför stan medan han tog bilder ur alla möjliga vinklar. Riktigt kul! Det skall bli spännande att se resultatet till helgen.
Stefan och Linda åker hem till Sverige i natt så jag och Nils och dom två åkte till gamla stan i Alcudia för att äta på en italiensk restaurang. Det kändes verkligen som att komma till en annan del av världen att komma till den delen av stan mot hotelldjungeln som vi bor i. Här fanns en hel stadsdel som kändes helt genuin med små torg, massa fina restauranger och en kyrka som är 500 år gammal i år.
Restaurangen var helt grym! Jag slog pÃ¥ stort efter nÃ¥gra dagar med hotellets mat och Ã¥t ravioli, pizza och en helt sanslöst god citronpaj med maräng. Ah…det var nÃ¥t av det godaste jag ätit!
Senare på kvällen pratade jag en stund med Emilia Fahlin som bott på vårt hotell och cyklat med sina klubbkompisar från Örebrocyklisten. Trots att hon bara är 18 år gammal har hon redan proffskontrakt med tyska T-Mobile-stallets damlag. På en ö där det stundtals vimlar av cyklister i T-Mobile-kläder måste det kännas grymt häftigt att veta att man faktiskt förtjänat dom. Heja Emilia!
Imorgon väntar en 20-milare som jag och killarna i Lygnens Venner föreslagit. Det slutade med att rundan nu är en officiell runda på hotellet och 20 personer har anmält sig. Kul kul!
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!