Ojojoj! Det här var en pärs! Och ändÃ¥ har jag gjort…ingenting.
Min kropp fullständigt skriker åt mig att det är läge att vila. Och det enda jag har gjort är att jag har stått. Mellan nio på morgonen och fem på eftermiddagen satt jag inte ner en enda sekund. Det känns. Hälarna (inte hälsenorna som tur är) värker, ryggslutet grinar när jag försöker resa mig upp och resten av kroppen är trött så trött.
Men jäklar va kul det har varit att snacka Enervit med alla löpare som skulle springa varvet idag. Hur mÃ¥nga gÃ¥nger jag avslutat samtal med ”Lycka till idag!” orkar jag inte ens fundera pÃ¥. Jag är lite överraskad över hur mÃ¥nga som svarar med ”Det kan jag behöva…” och sÃ¥g helt uppgivna ut. Snacka om att vara knäckta redan innan loppet liksom…
Även idag kom det förbi en del cykelkompisar. Alla som hade hck-tröjan fotade jag. Extra bonus så klart för mannen som kom med den gamla-gamla tröjan från mitten av åttiotalet. Respekt!
Ett samtal med en kund om vad han skulle ha för Enervitprodukter med sig pÃ¥ rundan slutade i en överraskning när han frÃ¥gade mig hur mina hälsenor mÃ¥dde. Det visade sig att han följer mina galenskaper här pÃ¥ min blog. Hoppas din runda blev bra (och sorry för att jag oförskämt nog inte för mitt liv kan komma pÃ¥ vad det var du hette…).
I montern jämte vÃ¥r sÃ¥lde man sÃ¥na där ”Bliw-tvÃ¥lflaskor” som löpare verkar digga rejält att ha runt magen. Deras dragplÃ¥ster var Runekakans fader, dvs Rune Larsson. Att det var nÃ¥t pÃ¥ gÃ¥ng förstod jag när dam efter dam stod och tindrade med ögonen i deras monter och klädsamt rodnade när dom pratade med honom. Jag hade tyvärr inte möjlighet att fÃ¥ prata med honom men han verkade i alla fall riktigt trevlig. Även Bingolotto programledare (Ã¥ter igen ett namn som inte fastnat i mitt huvud) handlade lite av deras produkter.
Gänget från Team Sportia som jag stod med var hur trevliga och proffsiga som helst. Ständiga leenden trots att det var smått kaotiskt stundtals. Och Enervitgubbarna ska vi inte tala om. Jag trodde Göteborgshumor bara fanns i just Göteborg. Men de här gubbarna som alla (tror jag i alla fall) kommer från betydligt längre norr ut i landet bräckte alla göteborgare i ordvitsande. Med så kul folk runt en kan det bara bli kul att jobba.
PÃ¥ väg hem träffade jag Anders Olausson frÃ¥n BRC i Ludvika. Han hade sprungit ”lugnt och utan nÃ¥t speciellt tidsmÃ¥l” eftersom han hade en spricka i ett revben. Men trots det hade han kommit runt pÃ¥ en runt 1.30, en tid som en hel del skulle sälja sin morsa för. Grymt!
Melodifestival idag? Nej tack.. Istället ska jag sova och drömma om att åter igen förklara skillnaden på Enervits Liquid och deras gel.
– ”Vilken smak vill du ha? Citron, cola eller apelsin?”
» Fler bilder på Pixbox 
» Enervit
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Jag blev trött av att bara ramla in på sportmässan efter att ha hämtat min nummerlapp. Efter att ha tittat om Colting såg lika vältränad ut som han ger sken av i sina böcker, sökte jag efter luft utanför. Men alla människor var svårt att komma bort ifrån.
Enervit hoppade jag över. Däremot hade en förstoppningstablett varit behövligt.
lol. 1.30 med en spricka i revbenet. rätt ok tid :)
jag tog k̴l p̴ mina ben efter en mil Рmen gav aldrig upp iaf, trots gr̴t i halsen vid lilla bommen och tankar om att ge upp.
när musklerna är helt tomma pÃ¥ ork känns allt rätt……tungt.
men jag körde tankarna ”vänter, höger, vänster, höger” som du svarade att du skulle tänka dig igenom loppet.