Under året inför Paris-Brest-Paris drabbades jag av en smärre nojja för att bli sjuk eftersom det var saker som t ex kvalificeringslopp och liknande skulle betas av under året. Och eftersom varje lopp bara arrangerades på specifika datum skulle det inte vara en hit om jag var sjuk då.

Faktum är att jag var förkyld som ett ägg (kan ägg vara sjuka…?) när jag körde 20-milaren. Inte helt nyttigt, men det funkade. Den största fasan var att jag skulle bli sjuk alldeles innan eller under själva loppet, men jag klarade mig finfint.

Efter att jag kommit hem har som tur var den här nojjan släppt. Blir jag sjuk så blir jag sjuk.

Och nu verkar det inte bättre än att jag är på väg. Jag vaknade idag med en retfullt kliande hals och en näsa som hotar med att börja bli rejält snorig.

Here we go…