Att gÃ¥ i mÃ¥l pÃ¥ Paris-Brest-Paris var en underlig känsla. Efter att ha varit helt livrädd för att tappa bort sin loggbok under 90 timmars intensivt cyklande avslutas det hela med att…man lämnar ifrÃ¥n sig den. Ingen medalj, ingenting.

Medaljen får man vänta tills efter nyår med att få vilket så klart är snopet som tusan då.

Men idag kom det så ett paket från Frankrike. Och jajjemen! Den mest vulgära och tyngsta medalj jag nånsin skådat låg i kuvertet tillsammans med min kära loggbok och en dvd från loppet.

I vanliga fall brukar medaljer efter lopp som Vätternrundan och så hamna i nån låda nånstans men den här skall vårdas ömt. Den får vara precis hur vulgär som helst för jag har fanimej förtjänat den!

Efter några tuffa veckor på jobbet som resulterat i en rejäl trötthet var detta precis vad som behövdes.

På läpparna – ett fånleende, i ögonen – lite tårar.

PBP ta mig fan!!!!