När jag sÃ¥g I’m A Lion i oktober förra Ã¥ret var jag, milt uttryckt, inte imponerad. Det var stora gester och lite verkstad. Men igÃ¥r var bandet tillbaka pÃ¥ Sticky Fingers igen, och nu i en nerbantad sättning. Borta är alla förvirrande gester och The Knife-komplex och bandet ser ut att vara trygga i sin musik och trivas pÃ¥ scen. Och vi som publik tackar, för nu kommer bandets ofta lÃ¥gmälda musik betydligt mer till sin rätta.

Bra, riktigt bra!

Vänligen länka tillbaka till denna sida om du använder bilderna.