Idag läste jag i tidningen att Henrik Schyffert var i stan med sin monologshow ”The 90’s – Ett försvarstal”.

Sena föreställningen var helt slutsÃ¥ld men det verkade finnas en del biljetter till ”matinén” klockan halv sex sÃ¥ jag gick direkt till teatern efter jobbet och ställde mig i en lÃ¥ng kö. Väl framme fanns det tvÃ¥ (!!) biljetter kvar.

Min plats var absolut längst, längst upp på tredje läktaren. Jag brukar inte drabbas av svindel annars men det var lite läskigt att sitta så långt upp och dessutom behöva hänga halvt utanför sargen för att se scenen, som jag såg i princip rakt uppifrån.

Showen då? En och en halv timmes igenkänningshumor av högsta klass. Och en hel del allvar också.

Lite som en stand up – fast längre och minus aspackad publik. Istället för att bli häcklad av publiken eller häckla publiken blev det ett skönt utbyte stundtals, som t ex när Schyffert spelar upp lite 90-talsmusik och vi i publiken är med på introtävling.

Toppenbetyg!

Här kan du lyssna på en kort snutt från starten på showen.
[audio:schyffert.mp3]