”Sitt ner och ta backen som en man”. Rapport frÃ¥n VätternRundan 2008…

Med egentligen alldeles för lite förberedelser åkte jag upp till Motala för årets Vätternrunda. Singlespeed-cykeln hade jag cyklat max en kilometer, sadeln hade jag aldrig testat och bromsen hade inte ens en vajer innan jag lämnade Göteborg. Och till råga på allt kom jag iväg två timmar sent på grund av att jag fastnade på jobbet.

Toppenförberedelser med andra ord…

Efter en tre tidigare rundor med allt snabbare fartmÃ¥l och det enorma fokuset pÃ¥ PBP under 2006/2007 var Ã¥rets mÃ¥l ”cykla pÃ¥ singlespeed tillsammans med Drylanegänget, ta det lugnt, gÃ¥ in i alla depÃ¥er, ha kul”.

Väl uppe på torget i Motala blev jag på gladare humör när jag träffade en massa glada kompisar. Anders och Pia från Lifestyle gick runt och pratade med cyklisterna om sitt träningsläger på Mallorca, Vacchi stod i ett bås och livekommenterade Dauphiné Libéré på Eurosport och bröderna Persson från CykelCity stod och häcklade honom. Garry Jones kämpade på som ensam representant för cykelförbunder. Och så träffade jag hela Enervitgänget som jag slet ihop med på Göteborgsvarvsmässan. Folkfest!

När nummerlappen var fixad var det dags att börja fÃ¥ ihop cykeln till cykeldugligt skick. Först vid halv tio pÃ¥ kvällen satt jag, Mats och Anders pÃ¥ vÃ¥ra singlespeed-hojjar och testade hur dom kändes. Goda förberedelser som sagt…

Frukosten gav en del PBP-vibbar när en prefabmacka från ICA, juice och en Mannafrutti skulle ner innan man ens vaknat ordentligt.

PÃ¥ väg mot starten fick Mats lite strul med sin cyken sÃ¥ jag passade pÃ¥ att flytta sadeln en bit. Precis som man skall göra när man skall cykla 30 mil med andra ord…


Klicka för att se fler bilder

Med 30 sekunder kvar till starten rullade vi in i vÃ¥r startfÃ¥lla. Det kändes helt i linje med resten av vÃ¥rt upplägg pÃ¥ nÃ¥t sätt. Jag hann i alla fall tjoa pÃ¥ en del hck’are och andra som jag sÃ¥g vid startomrÃ¥det men sen var det bara att börja cykla.

Vi hade bestämt oss för att besöka varenda depÃ¥, sÃ¥ mÃ¥nga depÃ¥besök blev det…

Olika klungor från Hisingens CK passerade oss och under en stund åkte vi med deras 13-timmarsgrupp som fått till en riktigt fin gruppkörning.

Ner till Jönköping flöt det pÃ¥ riktigt bra. Men det blev till att stÃ¥ upp vid minsta lilla motlut. StÃ¥ upp/sitt ner fick bli min interna växel. Och snart lärde man sig att man fick dra pÃ¥ lite innan varje backe för att ha fart med sig. Mer än en gÃ¥ng tänkte jag pÃ¥ min kompis Kronis som brukar säga ”Sitt ner och ta backen som en man!” när vi är ute och cyklar.

I Jönköping kan man välja pÃ¥ att köra rakt fram och inte gÃ¥ in i depÃ¥n eller svänga höger för att gÃ¥ in i depÃ¥n. vi svände höger. Och sen vänster. Och vänster. Och vänster. Och vänster. Den som gÃ¥r in i den depÃ¥n kör nog ett rejält antal kilometer extra för jäklar va knixigt det var att ta sig till depÃ¥n. Inte nog med att det var lÃ¥ngt, nÃ¥t geni i Jönköping hade dessutom planerat in Vätternrundan, Dreamhack och bäst av allt….tractorpulling pÃ¥ en och samma mässanläggning pÃ¥ samma dag. Trafikkaos med andra ord.

Belöningen var en korv med pulvermos och blÃ¥bärssoppa. Precis vad man behöver klockan nio pÃ¥ morgonen efter 10 mils cykling. Snacka om betongklump i magen…

I Jönköping hittade vi Peter som skulle startat med oss med sin singlespeed men försovit sig. Han visade sig vara en riktigt stark och trevlig cyklist.

I backen efter Jönköping var det bara Peter som klarade att cykla upp, vi andra tre fick snällt promenera delar av backen.

I Hjo beslutade sig Mats för att det var dags för honom och hans fina gamla cykel att låta den feta damen sjunga och ta bussen tillbaka till Motala. Med tanke på vad hans cykel väger och att han brutit nyckelbenet alldeles innan Vätternrundan var det en grym bedrift att ta sig 20 mil på den tycker jag.

Att vi låg i de bakre regionerna i startfältet förstod man när bananerna blev allt mindre delade för varje depå som gick. Först fick man hela bananer, sen halva och till slut var det i det närmaste fruktsallad.

Vid det här laget var det länge sedan vi sett några större klungor så när en runt 20 man stark klunga med bra fart passerade oss tog vi ett snabbt beslut att jaga ikapp dom och försöka hänga med. Efter att ha kört de första 20 milen i ganska maklig takt gick det plötsligt i 30-35 kilometer i timmen på platten. Jisses! Men som tur var stannade klungan i varje depå precis som vi planerat att göra så vi gjorde vårt bästa att hänga med dom.

Vid Karlsborg började jag känna mig hängig och torr. Att inte ha flaskställ pÃ¥ cykeln är inte en bra idé… SÃ¥ i en lÃ¥ng seg backe efter depÃ¥n tappade jag klungan och fick sega mig vidare mot nästa depÃ¥ pÃ¥ egen hand. Väl där kände jag mig fortfarande hängig sÃ¥ jag tog beslutet för att snabbt plocka pÃ¥ mig nÃ¥gra bullar och muggar med blÃ¥bärssoppa och rulla i förväg och pÃ¥ sÃ¥ sätt fÃ¥ ett försprÃ¥ng och förhoppningsvis komma tillbaka en smula, vilket fungerade ganska bra.

Vid Hammarsundet var jag riktigt riktigt sliten och började må lite illa. Men nu var det ju bara fyra mil kvar så det var bara att bita ihop.

Under de sista milen blev det ännu tydligare att Peter hade en bra mycket bättre dag än jag och Anders så han körde med den snabba tyska klungan in i mål när jag och Anders var tvugna att släppa dom. Helt rätt av honom för vi hade verkligen inte mycket kraft kvar vid det laget.

Den sista biten från Medevi var seg som tusan men som vanligt mår man som en prins när man svänger upp på rakan in till Motala och närmar sig målet.

”Runt 15 timmar” var mitt förhandstips innan starten. Med hjälp av de 10 sista milens rush kom vi in pÃ¥ 14.22. Med tanke pÃ¥ att vi spenderade en bra bit över tvÃ¥ timmar i de olika depÃ¥erna är jag riktigt nöjd med den tiden.

Väl tillbaka i huset fick vi en massa beröm av alla de trevliga BorÃ¥s-cyklisterna och god grillad middag. Jag gick och vilade lite och skulle bara ligga ner nÃ¥gra minuter. Tre timmar senare vaknade jag till liv igen men orkade bara ta av mig kläderna och somna om. Och som jag sov…

Det här var verkligen annorlunda mot mina tidigare rundor, men faktiskt mer ”görbart” än jag trodde. Men nu vet jag varför växlarna uppfanns till cyklar. SÃ¥ det här fÃ¥r nog bli första och sista Vätternrundan pÃ¥ singlespeed för min del.

6 tankar kring ””Sitt ner och ta backen som en man”. Rapport frÃ¥n VätternRundan 2008…

  1. Och den valda utväxlingen var…?
    Var du nöjd med den eller skulle du vilja dreva om för ett annat varv?
    Efter nÃ¥gra hÃ¥rda satsningar vore det kul att göra som du och köra ett depÃ¥race – bra gjort!

  2. Hej Ruben
    Jag körde med 48/17. Kändes som en bra utväxling. Lättare hade varit fint i backarna men hade drivit mig till vansinne på platten. Kanske ett snäpp lättare hade varit okej, men inte mer.

  3. Grymt imponerande. Körde min första runda själv i Ã¥r och jag var rätt nöjd att ta mig runt pÃ¥ 20 växlar… Grymt snygg cykel ocksÃ¥!

    Om intresse finns så kör jag och några till en Tour de France-blog, vi har redan tjuvstartat lite med förpepp: http://lespoursuivants.blogs.eurosport.se/

  4. Vet inte vad PBP är, men det verkar som du gjort den några gånger när du vågar åka upp med sådana förberedelser. Kul redogörelse iallafall.

Lämna ett svar