De senaste åren har jag kört med sportglasögon när jag cyklar. Problemet är bara att jag ser så förbaskat illa så jag behöver egentligen slipade glas.
Jag löste det genom att köpa att par sportglasögon som man kunde fästa ett par ”extraglasögon” inuti. Perfekt. DÃ¥ kan man byta ut linserna pÃ¥ sportisarna allt eftersom ljuset ändras samtidigt som jag fÃ¥r rätt styrka i glasen. Ända tills det regnar vill säga… För dÃ¥ blir det ofelbart dimmigt och stört omöjligt att se nÃ¥nting vilket leder till att glasögonen Ã¥ker av och dÃ¥ är man ju tillbaks till ruta ett liksom…
Nu finns det sportglasögon med slipning direkt i glasen. Det är sÃ¥ klart en suverän lösning. Det enda problemet är att man bara fÃ¥r ett par linser och dom fÃ¥r man leva med. Köper man mörka glas att ha i soligt väder är man torsk i dimma eller mörker med andra ord. Hmmm….
I vintras bestämde jag mig för att testa linser. Inte som ersättare till glasögonen, utan mest för att ha när jag cyklar. FrÃ¥n början sÃ¥lde optikern in dom med guld och gröna skogar. I princip ingenting skulle kunna gÃ¥ fel. Boom, sÃ¥ skulle det funka. Det lät nästan för bra för att vara sant. Och när det lÃ¥ter för bra för att vara sant sÃ¥…brukar det vara sÃ¥…
Nu har jag hÃ¥llt pÃ¥ att testa i nÃ¥gra mÃ¥nader och fortfarande är det High Chaparall. Jag har tappat räkningen pÃ¥ hur mÃ¥nga gÃ¥nger jag varit hos optikern som ”bara ska kolla en grej”. Det verkar helt enkelt som om mina ögon inte är kompatibla med linser för brytningsfel.
För att ge ett exempel. Kör jag utan linser kan jag alltid se vad som stÃ¥r pÃ¥ cykeldatorn. En smula suddigt, men det gÃ¥r att se. Med linser i kan jag se helt grymt skarpt kanske 70% av tiden. Resten ser jag inte ett skit eftersom nÃ¥n av linserna vridit sig. Optikerns rÃ¥d ”DÃ¥ fÃ¥r du stanna cykeln och vänta tills dom vridit sig rätt. Det kan ta en stund” var nästan lite naivt sött med tanke pÃ¥ att jag ville ha linser för att kunna cykla lÃ¥nglopp.
Nåja, jag gav linser en chans men nu släpper jag den tanken. I alla fall tills efter Paris-äventyret är över. Saker som irriterar klarar jag mig utan. Hellre nåt som funkar någorlunda alltid än nåt om funkar uselt allt för ofta.
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Inte den billigaste lösningen, men nog en av de bästa är ju laserkirurgi. Jag har flera vänner som lasrat ögonen och tappat deras synfel.
Nu vet jag att du inte bor i Stockholm, men här kan du läsa lite om det: http://www.globeneyeclinic.se
Då slipper du linser, slipade glas och hela paketet. Läktiden är relativt snabb också!
Laser känns lite skumt, speciellt med tanke på att ögonen försämras med åldern. Vad gör man om 10 år? Och om 20?
Hmm, jag vet inte.. Men det blir väl som ”vanligt”, alltsÃ¥ utan synfel. Sen att synen försämras med Ã¥ldern gÃ¥r ju inte direkt att pÃ¥verka. Men det som kan lasras bort är väl synfel, inte synförsämringar. Som brytningsfel, närsynthet och sÃ¥nt, men jag är osäker..
Testa att maila dem och fråga! Vem vet, det kanske kan vara en lösning som passar dig.