Nu på morgonen kom jag och familjen hem till Sverige igen efter att vi varit fyra dagar i ett sommarvarmt Prag. Snacka om att få sina förutfattade meningar omkullkastade. Och det rejält!
Med resan till Budapest med gymnasieklassen för en herrans massa år sen i minne har min inställning sen dess varit – aldrig mera östeuropa!
Men när min svärfar, som ursprungligen kommer från Tjeckien, ville ta oss med till Prag åkte vi självklart med.
FlyMe flyger direkt till Prag från Landvetter och efter bara en timma och 20 minuters flygning stod vi på Prags flygplats. Borta var alla barska tullare som man mindes från resan genom östeuropa och istället möttes man av en supermodern och smidigt fungerande flygplats. Rätt ut till taxikön och jajjemen, fast (och lågt) pris in till stan och en gubbe som höll ordning på kön. Hur många gånger har man inte blivit blåst på sjukt dyra taxiresor i Stockholm?
Att säga att Prag Ã¥ter igen blomstrar efter att kommunismen släppt sitt grepp om staden är inte en överdrift. Man kunde gÃ¥ runt precis hur länge som helst och bara faschineras av de sanslöst utsmyckade husen som man rustat upp ordentligt efter det tidigare förfallet. Carina kallade husen för ”riktiga gräddbakelser” och beskrivningen är inte helt illa.
Och förutom alla fina hus sÃ¥ var det torg och kyrkor, kyrkor och Ã¥ter kyrkor. I Prag har man byggt kyrkor pÃ¥ samma sätt som vÃ¥ra kära mobiloperatörer byggt 3G-master, dvs max inom ett stenkasts avstÃ¥nd. Det sägs att det finns över 1.000 kyrkor i Prag och det förvÃ¥nar mig inte. Mycket guld är det…
Som turiststad är Prag grymt enkel för oss som pratar engelska. De allra flesta pratar bra engelska och i princip överallt står det på engelska i affärer och liknande saker. Att man dessutom inte möttes av nåt jidder i affärer som man kan råka ut för på andra turiststäder var också väldigt skönt. Det var bara trevliga leenden och hjälpsamhet man möttes av. Man har verkligen satsat på att få oss turisterna att komma till staden och att få oss att trivas.
En annan positiv överraskning var att det var sÃ¥ jäkla billigt. Visst – kläder och sÃ¥nt som säljs pÃ¥ de stora kedjorna kostar som här hemma men mat och liknande var fortfarande väldigt billigt. Där jag och Matilda lätt fick betala över 40 kronor för en simpel Magnum (ja, vi är en smula glass-knäppa i familjen) pÃ¥ Champs-Élysées i somras sÃ¥ kostade den 8 kronor pÃ¥ ”fina gatan” i Prag. Samma sak var det med middagsmat. Det var nog banne mig tätare mellan restaurangerna i Prag än till och med New York. Men där man i USA smäller upp fast food-restauranger vägg i vägg med varandra var det fina och mysiga restauranger med allt ifrÃ¥n sushi till tjeckisk mat i Prag. med Carinas pappa som guide Ã¥t vi en hel del tjeckisk mat. Visst…mycket brun mat är det. Och stabbigt sÃ¥ det förslÃ¥r. Men jäsiken va gott!
För att se så mycket som möjligt av stan satsade vi på att promenera så mycket som möjligt. Vi var ute från tidiga förmiddagen till sena kvällen och när vi åkte hem visade stegmätaren på fem mil totalt under de fyra dagarna så vi har verkligen sett en massa av staden. Det kändes riktigt skönt att kroppen kommit tillbaka en smula efter den senaste veckans förkylning och hosta.
Jag tror inte att jag skulle våga mig på att cykla inne i stan med tanke på alla spårvagnsspår som går kors och tvärs på de ofta kullerstensbelagda gatorna. Vi såg en massa bilar som hade cyklar på taket, men väldigt få som verkligen cyklade. Troligtvis så är det så att man tar bilen ut ur stan och cyklar på mindre vägar där.
Jag antar att det märks det att jag gillade Prag? Hit kommer jag absolut att återvända till!
Simple Minds, de gamla hjältarna från 80-talet, spelade utomhus på Götaplatsen i fredags och jag, Carina, Matilda och vår kompis Thomas och hans son var på plats tidigt och fick plats längst fram. Alla gamla hits betades av och det var fullpackat med publik långt ner på Avenyn. Enligt polisen var det över 20.000 på plats. Svettiga och nöjda, men med halvt söndriga ryggar, promenerade vi hemåt efter en och en halv timmas ös.
Strax efter målet hittade vi ett gäng danskar och två engelska damer som hade plats för oss så vi slog oss ner mellan dom och satte fast vår flagga på kravallstaketet. Vi hade också med oss Lygnens Venners flagga ner som vi lovat att försöka få upp men vi fick en tillsägelse att den inte fick sitta uppe eftersom den skulle ta uppmärksamhet från de betalande sponsorerna. Nationsflaggor var okej. Klockan var nu nio på morgonen och det började bli rejält varmt.
Reklamkaravanen var verkligen ett kapitel för sig. Under nÃ¥gon timma passerade helt sanslöst sjuka motordrivna kreationer. Gemensamt för alla var att dom förde ett jääävla liv. Tyvärr fick vi inga av de reklamprylar som dom brukar vräka ut frÃ¥n bilarna eftersom vi stod för nära mÃ¥let. Efter att Hushovd blivit skuren i armen av en grön reklamhand i papp pÃ¥ ett upplopp tidigare i touren hade organisatörerna satt stopp för det. Trist…
