I helgen var det dags för mastodontkonserten Live Earth. Ett sanslöst viktigt ämne men en ack så trist konsert om ni frågar mig. Förutom en stund då Spinal Tap intod scenen.

Deras andra lÃ¥t var ”Big Bottom” som innehÃ¥ller sÃ¥n poesi som textraderna:

The bigger the cushion, the sweeter the pushin’
That’s what I said
The looser the waistband, the deeper the quicksand
Or so I have read

LÃ¥ten spelades pÃ¥ enbart trummor och….basgitarrer. En herrans massa basgitarrer.

Med på scenen fanns basister från bland annat Beastie Boys, Metallica, Bloc Party, Foo Fighters och Madonnas band som rockade loss med sina basar. Och jag räknat rätt så var det 17 basister på scenen.

Basisterna presenterades som ”every bass player in the known universe”.

Underbart med lite humor i all grÃ¥ tristhet. Som t ex The Police och Shakira…

These go to eleven!

Har du inte sett filmen ”This i Spinal Tap” sÃ¥ har du missat nÃ¥t!

» This is Spinal Tap
» Live Earth

Under Londonprologen av Tour de France blev frestelsen till slut för stor för en ung åskådare som stod och drällde vid T-Mobiles område. Han cyklade helt sonika iväg med Kim Kirchens tempocykel värd sköna 7,000 Euro.

T-Mobiles busschaffis Bert ingrep dock och gjorde en riktig filmjakt där han hoppade in i en bil pÃ¥ gatan och sa ”follow that cyclist!” (eller kanske snarare ”Folloff zat zyclisst!” som den tysk han är). Väl framme gjorde han en ”citizens arrest” och fick ner killen pÃ¥ gatan.

Eftersom Bert inte hade tid att tjafsa med killen avslutades det hela med nÃ¥got som T-Mobile själva kallar ”a strongly accented warning”.

Lärdom: Bråka inte med busschaffisar. Speciellt inte tyska busschaffisar som heter Bert!

Uppdaterat: Idag ändrade T-Mobile pÃ¥ sin blogg sÃ¥ att orden “a strongly accented warning” blev “a heavy warning”. NÃ¥n tysk i teamet som inte uppskattade driften med tyskar och deras engelska? Fniss…

» T-Mobiles nyhetssajt

I förra veckan hade filmen ”The flying Scotsman” premiär i England.

Det är en film om cyklisten Graeme Obree, som bland annat är känd för att ha slagit en massa världsrekord på bana på en hemmagjord cykel och retat gallfeber på olika cykelförbund (bara en sån sak!).

Om filmen kommer visas på svenska biografer är osäkert just nu, men den kommer finnas på dvd inom kort.

Trailern

Den riktiga Obree

» The flying Scotsman

Idag är det 47 dagar kvar till starten av Paris-Brest-Paris!

Som sann fan av Star Trek bara måste jag ju uppmärksamma en så här viktig tidpunkt!

47 is the shit!

» The 47 Conspiracy
» Wikipedia om 47 och Star Trek

”Imorgon mÃ¥ndag fÃ¥r västra Sverige lätt molninghet som under dagen kan övergÃ¥ i lokala regnskurar”

SÃ¥ lät det pÃ¥ väderprognosen pÃ¥ TV igÃ¥r kväll. Lätt molnighet stämde bra när jag stack ut pÃ¥ morgonrundan vid sextiden i morse, men ”under dagen” visade sig betyda ”klockan kvart över sex pÃ¥ morgonen” för prick dÃ¥ drog ett skönt hällregn igÃ¥ng.

Tack för det SMHI…

Mingle2.com heter en sajt som har en tjänst där man kan fÃ¥ Ã¥ldersgränsen satt för sin blogg. Den amerikanska Ã¥ldergänsen kanske det är säkrast att pÃ¥peka…

Jag testade och fick svaret att min blogg inte lämpar sig för barn under 13 år och att föräldrar bör tänka sig för ordentligt innan dom släpper in sina ungar att läsa mina texter.

Antar att det beror pÃ¥ alla bilder pÃ¥ cyklister i spandex. Ja se amerikaner…

» Mingle2.com

Stationsvakt tipsade om tjänsten

Visst…de 120 milen pÃ¥ PBP ska cyklas. Det gÃ¥r sÃ¥ klart inte att komma undan. Men Beatles visste vad de sa när de sjöng textraden ”I get by with a little help from my friends”.
Så nu har ett suveränt supportteam börjat ta form för att ta hand om olika saker under tiden jag sitter på cykeln ute på banan och trampar.

PÃ¥ plats i Frankrike
Till min hjälp för att sköta supporten i Frankrike kommer jag att ha hjälp av ett team på tre personer – Martin Wahlberg, Karin Ahlin och Jon-Erik Olsson. Att de här tre är bland de mest positiva, trevliga och galna cyklister jag känner gör ju inte saken sämre.

Alla tre kommer fungera som kombinerade chaufförer, mekaniker, coacher, fotografer och allmäna påhejare. Inte illa att ha en egen privat hejaklack!

Under loppet är all support ute på banan strängeligen förbjuden. Men i depåerna längs bansträckningen får man lov att ta support från ett eget supportteam som står still i depån. För att inte störa cyklisterna måste alla supportbilar åka en annan väg mellan depåerna. Så det kommer bli en herrans massa mil för dom att köra.

Hemma i Sverige
Henrik Wannheden är den enda i teamet som man inte kan anklaga för att vara cyklist. Enligt honom sjölv hatar han till och med cyklar. Men han är en jäkel på datorer så han kommer finnas kvar här på hemmaplan och se till att bilder och rapporter från banan kommer in här på sajten så att ni kan följa utvecklingen.

Idag var det dags för läkarundersökning inför mitt äventyr på Paris-Brest-Paris i augusti. Och ja – jag är frisk nog, vilket alltid är skönt att få bekräftat.

Som tur var undersöktes inte huvudet, för där är jag helt klart lagom galen. Sanna mina ord…

Jag brukar alltid säga att jag aldrig har huvudvärk, men nu har jag haft en envis huvudvärk ett tag som jag börjar bli redigt trött på.

För mycket jobb kopplat med stress är tydligen inget bra. Jag somnade redan vid niotiden igår och dagens midsommarfirande har varit oerhört lugnt och slappt.

Semester snart tack…

MCK-cyklisten Jon Hällqvist har gått ut med en cykelutmaning som jag tycker är väldigt bra.

Han uppmanar alla som kör årets Vätternrunda att be vänner och familj att skänka 50 öre eller 1 krona till Läkare utan Gränser för varje kilometer som vi klarar av.

Det enda vi som cyklar behöver koncentrera oss på är just att cykla. Tar vi oss i mål blir det bra pengar till ett väldigt bra välgörande ändamål. Och som bonus får vi dessutom ytterligare en anledning att trampa på.

Läkare utan gränser har Plusgiro 90 06 03-2.

Vem antar utmaningen?

» Läkare utan gränser
» Jon Hällqvist

Idag pratade jag med Bengt Sandborgh som är den som samordnar oss svenskar som skall delta i Paris-Brest-Paris i augusti.

Onlineanmälan till loppet öppnade igår och redan nu efter två dagar har närmare 1000 av de 3000 platserna till gruppen som har 90 timmar som maxtid. Övriga grupper har 84 respektive 80 timmars maxtid.

Det finns gränser till och med för min galenskap så det får helt klart bli 90-timmarsgruppen för min del så jag skickade in min anmälan idag.

Intresset för årets lopp är rekordstort och prognosen talar tydligen för att det kommer bli mer än dubbelt så många svenskar som klarat av kvalificeringsloppen än då loppet senast arrangerades 2003.

67 dagar kvar till start…

Hmmm…

Nu verkar det som om kroppen börjat fatta att jag suttit en herrans massa timmar på cykeln i helgen. Vänster armbåge och handled kinkar och det känns en smula som en inflammation i dom så idag blev det bandage på handleden.

Och mina stortÃ¥r känns som kinden gör efter ett tandläkarbesök. Kan man ha ”sluddriga tÃ¥r”? Det verkar inte bättre…

Det underliga är att såväl tårna som handlederna snarare blivit sämre de senaste dagarna än bättre. Snacka om en skumt fördröjd effekt.

Jaja… Det är ju inget man direkt dör av. Jag räknar kallt med att kunna cykla Vätternrundan i helgen.

Det var fortfarande stekhett ute när vi rullade in i Stenljunga.

Vi har ätit dagens middag – pizza. Tyvärr tog det evigheter att få in den så vi brände en timma i Svenljunga.

Ulf från Lygnens fick problem med ryggen så han och Thomas släppte oss för några mil sedan. Nu är vi sex kvar i gruppen som kämpar vidare mot målet.

Nästa stopp blir i Hyltebruk om cirka Ã¥tta mil. Sist jag var i Hyltebruk för tre veckor vid senaste kvalificeringsloppet sen höll jag pÃ¥ att somna under middagen. Vi fÃ¥r hoppas att jag är piggare den här gÃ¥ngen…

» Vägbeskrivning och ungefärliga hålltider

Lygnens Venner är en kul cykelklubb i Göteborg som växer så det knakar.

Under mina förberedelser inför Paris-Brest-Paris har jag kört en hel del med gänget frÃ¥n Lygnens och trivts med deras sköna blandning av ”cowboyism” och pÃ¥hittighet sÃ¥ gick jag med i klubben för att visa mitt stöd. Och nu visar det sig att jag blev medlem 200. Häftigt!

200 medlemmar! Inte illa pinkat för en klubb som faktiskt inte ens existerade för två år sedan. Snacka om utveckling! Och det samtidigt som Hisingens CK också fortsätter växa. Göteborg är helt klart Sveriges nya cykelmecka!

Innebär det här att jag lämnar Hisingens CK? NeeeejdÃ¥. Det innebär snarare att jag är med i tre klubbar nu – Drylane CS, Hisingens CK och Lygnens Venner. Den som har flest klubbmedlemskap när han dör…

» Lygnens Venner

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Att Bobbi Thorén var en av Sveriges genom tiderna största lÃ¥ngdistanscyklister är odiskutabelt. Under sin lÃ¥nga aktiva tid genomförde Bobbi Thorén en rad ”drömlopp”. Jag hade aldrig möjlighet att träffa Bobbi men hans meritlista imponerar nÃ¥t oerhört pÃ¥ mig.

Han körde han bland annat fem gånger Haparanda-Ystad (160 mil) med mindre än 3 dygn som bästa tid.

1993 genomförde Bobbi ultraloppet Race Across America över 480 mil som enda amatör.

Fyra år senare cyklade han ensam som första svensk den 650 mil långa sträckan över den europeiska kontinenten från Nordkap till Gibraltar på under 17 dygn, vilket är en enorm bedrift.

Bobbi körde också ett 30-tal Vätternrundor och körde 1993 dessutom två varv på banan utan avbrott.

Vid tre tillfällen deltog han i Paris-Brest-Paris och vid två av dessa tillfällen lyckades han bli bästa svensk.

Bobbi Thorén avled den 31 maj efter en tids sjukdom.

För att hylla vÃ¥r nationaldag letade jag fram tvÃ¥ sköna filmer pÃ¥ YouTube. Dels den klassiska signaturmelodin till Lennart Hylands Go’morron Sverige frÃ¥n barndomen och dels en klart modernare tolkning av Sverige frÃ¥n favoritprogrammet Parlamentet.

Njut nu av nationaldagen! Själv skall jag ut och härja i backarna på Nationaldagsloppet.

Go’morron Sverige

Jag vet inte varför – men Lennart Hyland har alltid skrämt mig…

”Jävla Sverige!”

» Nationaldagsloppet
» Varför vi firar den 6:e juni

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Vissa dagar vaknar man glad, andra dagar känner man redan frÃ¥n start att de kommer bli kämpiga…

Idag var det dags för morogonrunda var det tänkt men jag hade oerhört svÃ¥rt att komma upp när klockan ringde kvart över fem. Att nÃ¥got var skumt i kroppen märkte jag redan frÃ¥n start för lakanen var helt genomsvettiga, huvudet tungt och känslan i halsen lite halvkass. Inte bra…

Jag tog mig till starten för morgonrundan men ingen fanns på plats så jag bestämde mig ganska snabbt för att rulla hemåt igen och göra ett försök att starta om dagen.

Nu har jag sovit en timma till och skall strax ta mig ett morgonbad, sen väntar jobbet. Vi får se hur halsen utvecklar sig under dagen. I värsta fall får jag stå över Nationaldagsloppet imorgon.

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!