Ikväll fick jag mitt nya träningsupplägg för 2009 från Mattias på Aktivitus.
Som vanligt bygger hans upplägg på vad man har som egna mål, så årets upplägg ser ganska rejält annorlunda än det program jag körde med inför Paris-Brest-Paris då det var uthållighet, uthållighet och åter uthållighet som gällde.
De första veckorna innehåller styrketräning med bålstabilitet och tröskelträning som ökar i intensitet allt eftersom.
Fasiken va gött!
IgÃ¥r var det dags för Ã¥rets första maxpulstest hos Mattias pÃ¥ Aktivitus. Att mitt resultat skulle vara ”med potential för utveckling” var jag helt pÃ¥ det klara med redan innan.
Efter att ha tagit det rejält lugnt med allt vad träning heter under 1 1/2 Ã¥r var inget annat att vänta. SÃ¥ all förslappning i min kropp är helt självförvÃ¥llad…
Att köra ett maxpulstest är verkligen en underlig grej för psyket. Visst, det känns och gör ont efter en stund men man känner att ”äh, en stund till ska det allt gÃ¥” men sÃ¥ plötsligt bestämmer sig benen för att det inte ska gÃ¥ mer och dÃ¥ är det slut. Det här var femte gÃ¥ngen jag testar mig hos Aktivitus och varenda gÃ¥ng har jag varit förbannad efterÃ¥t för att det (efterÃ¥t) känts som om jag borde kunnat köra lite till.
Men som Mattias brukar säga varje gÃ¥ng: ”Nä, det kunde du inte”. När tillräckligt mycket mjölksyra fyllt benen är det bara att inse att det inte gÃ¥r mer. Men jäkligt skum känsla är det.
Efter testet idag ville Mattias köra ett test till. Det skulle köras tvÃ¥ sjuka spurter. Resultaten blev en härlig kräkning pÃ¥ toan efterÃ¥t. Saker man frivilligt utsätter sig för en onsdag morgon…
Men nu har jag siffror pÃ¥ hur lÃ¥ngt förfallet gÃ¥tt och diskuterat med Mattias vad mina mÃ¥l skall vara under 2009 och hur jag kan nÃ¥ dit. Att lösningen stavas ”träning” förvÃ¥nar väl knappast.Â
Så nu väntar jag på mitt träningsprogram som kommer om ett tag. Med tanke på att jag är extremt morgontrött låter det kanske underligt men jag längtar faktiskt efter att tvinga mig iväg till gymets testcykel tre-fyra gånger i veckan och sitta på cykeln 06.30.
Mattias har utlovat korta och kärnfulla pass som skall vara lika effektiva som långa lugnare pass. Låter spännande, även om det kommer innebära att muskelbjässarna som brukar vara på gymmet på morgonen kommer blänga ännu mer på den lycraklädda idioten som sitter och försöker slita isär spinningcykeln i ena hörnet med några minuters mellanrum.
Forza 2009!!
» Aktivitus
Igår blev jag erbjuden en egen spinningklass på anläggningen Active Wellness i Lunden. Hur kul e inte det då!?
SÃ¥ med start den 12 januari kommer jag köra ett 60 minuters pass pÃ¥ tisdagar klockan 18.40. Det blir lite ”cyklig” variant av pass.
Kom med och slit vettja!
» Active Wellness
I helgen gick jag en utbildning i att bli cyklingsinstruktör (eller ”spinning” som de flesta kallar det) hos Activize här i Göteborg.Â
De tre dagarna var sprängfyllda med allt ifrån passupplägg till muskelgenomgång och en massa praktik i spinningsalen. Extremt otränad som jag var så kändes det rejält tungt att pricka in alla timmars trampande i spinningsalen och sen vara alert på lektionerna.
Att det finns gott om muskler och senor i kroppen blev man snart varse, och ännu värre – man kan stretcha dom. Vilket gjorde att kroppen kändes halv mörbultad när man kom hem pÃ¥ kvällen efter att ha spenderat nÃ¥gra timmar med att stretcha de där musklerna. Ajajaj…
Efter avklarad ”uppkörning” med ett eget pass som filmades och en smÃ¥klurig tenta blev man sÃ¥ certifierad. Grymt!
Så nu är huvudet fullt av inspiration och idéer som vill ut genom benen. Och en del genom munnen så klart när man sitter på cykeln längst fram i salen.
Hey ho! Let’s go!
» Activize
Måndag morgon om två veckor är det dags för att konditionstest hos Mattias på Aktivitus. Då kommer jag få svart på vitt hur mycket mina 18 månaders träningsuppehåll gjort.
Jag vet redan nu att värdena kommer vara katastrofalt usla, men det känns ändå helt rätt att få siffror på hur kasst det står till nu och sen få en plan på hur jag kan ta mig på ett bra sätt.
För är det någt jag lärt mig om mig själv rent träningsmässigt från mitt Paris-Brest-Paris-äventyr så är det att jag behöver mål att jobba mot och att ett personligt träningsupplägg är ett perfekt sätt för mig att hålla mig på den utsatta vägen. Då är det svårare att stanna hemma för att det regnar ute t ex. Det står ju i programmet att jag skall iväg och köra.
Måndag vecka 48. En nära-döden-upplevelse. Underbart!
» Aktivitus
En sån makalös spinninglåt!
Jag hade med den på några av mina pass förra vintern och skall se om jag kan få med den även när vi kör bonus-spinningen i Jönköping om två veckor.
â€Vem är det som stÃ¥r kvar? Lok stÃ¥r när de andra faller!â€
Inomhuspremiären med strax under en timma på testcykeln är avverkad. Och jag mår toppen. Av höften som bråkat med mig sedan semestern kändes ingenting.
Nu kör vi!
Eller för att citera filmen Deltagänget: â€Thank you Sir! May I have another one?â€
Enough is enough.
Cykelmässigt har 2008 blivit ett tämligen uselt år för mig. Suget efter att cykla efter allt för mycket cyklande inför PBP 2007 har varit obefintligt och hur mycket jag än försökt att få igång skallen att tycka cykling är kul har det inte gått. Så för ett tag sen bestämde jag mig för att det inte var lönt att ens försöka.
Men nu får det vara nog. Det går det inte att dega mera. Dags att sätta fart!
Så idag har jag fixat ett träningskort på Fysiken, packat träningsväskan, laddat iPoden med bra musik och ställt in mig på att börja köra testcykel igen.
Så hej då 2008 och hallå 2009!
En sån galen dag! Vaknade vid åttatiden i morse och redan då var tempen en bit över 20 grader. Galet!
Dagens söndagsrunda med Hisingens CK blev till en början en riktigt skön runda. Varmt och fint och nylagda asfalt upp till Lilla edet. Men antar att jag borde tagit det faktum att fiket i Backamo låg efter exakt 66.6 kilometer för efter fikastoppet blev det riktigt tungt.
Jag och hög värme är ingen bra kombination i år, det är helt klart. Att den lilla vind som fanns inte svalkade en nanograd hjälpte inte direkt till.
Så trots att jag skötte drickandet och ätandet bra var det med enormt tungt huvud och på vippen till att stanna och kräkas mest hela tiden jag bet ihop och tog mig runt. I de sista större backarna fick jag en hjälpande hand i ryggslutet från Roger som därmed blev dagens hjälte enligt mig.
Vid ett stopp i en bensinstation i Kode skrämde jag slag pÃ¥ ett gäng norrmän genom att utan pardon ta kommandot över luft/vattenskÃ¥pet dom tänkte använda genom att rafsa ut hinken som stod där inne, vrida pÃ¥ vattenkranen pÃ¥ max och sen trycka in huvudet i skÃ¥pet och lÃ¥ta kallvattnet flöda. När jag var klar efter nÃ¥gra minuter och troligtvis hade lite mindre vilt i blicken frÃ¥gade mannen pÃ¥ det mest försiktiga sätt ”varmt att cykla idag…?”. Herre jäklar. ”Skiter björnen i skogen” tänkte jag. Men behöll tanken för mig själv. Man ska va snäll mot sina grannländer…
Men det fann nÃ¥gra höjdpunkter pÃ¥ rundan ocksÃ¥. Den lätt rundlagda mannen vid Ingeltorpssjön som stod och metade alldeles vid vägen endast iklädd ett par knallröda…stringbadbrallor kunde skrämma vem som helst till en panikspurt. Killarna som är pÃ¥ väg längs västkusten pÃ¥ longboards körde vi förbi ocksÃ¥ och tjoade pÃ¥.
Efter rundan kröp jag ner i ett iskallt bad tills jag kände likstelheten komma. Frös som en hund. Men väl uppe ur vattnet var jag lika varm igen. Märkligt…
Om rundan kan betecknas som ”hell” (och det fÃ¥r den nog) sÃ¥ var avslutningen pÃ¥ kvällen (och semestern faktisk) desto trevligare. Skaldjurspasta pÃ¥ Sjöbaren i Haga tillsammans med familjen. Mysigt, gott och helt klart dagens ”Heaven”.
Imorgon är det dags för jobbet igen…
Med egentligen alldeles för lite förberedelser åkte jag upp till Motala för årets Vätternrunda. Singlespeed-cykeln hade jag cyklat max en kilometer, sadeln hade jag aldrig testat och bromsen hade inte ens en vajer innan jag lämnade Göteborg. Och till råga på allt kom jag iväg två timmar sent på grund av att jag fastnade på jobbet.
Toppenförberedelser med andra ord…
Efter en tre tidigare rundor med allt snabbare fartmÃ¥l och det enorma fokuset pÃ¥ PBP under 2006/2007 var Ã¥rets mÃ¥l ”cykla pÃ¥ singlespeed tillsammans med Drylanegänget, ta det lugnt, gÃ¥ in i alla depÃ¥er, ha kulâ€.
Väl uppe på torget i Motala blev jag på gladare humör när jag träffade en massa glada kompisar. Anders och Pia från Lifestyle gick runt och pratade med cyklisterna om sitt träningsläger på Mallorca, Vacchi stod i ett bås och livekommenterade Dauphiné Libéré på Eurosport och bröderna Persson från CykelCity stod och häcklade honom. Garry Jones kämpade på som ensam representant för cykelförbunder. Och så träffade jag hela Enervitgänget som jag slet ihop med på Göteborgsvarvsmässan. Folkfest!
När nummerlappen var fixad var det dags att börja fÃ¥ ihop cykeln till cykeldugligt skick. Först vid halv tio pÃ¥ kvällen satt jag, Mats och Anders pÃ¥ vÃ¥ra singlespeed-hojjar och testade hur dom kändes. Goda förberedelser som sagt…
Frukosten gav en del PBP-vibbar när en prefabmacka från ICA, juice och en Mannafrutti skulle ner innan man ens vaknat ordentligt.
PÃ¥ väg mot starten fick Mats lite strul med sin cyken sÃ¥ jag passade pÃ¥ att flytta sadeln en bit. Precis som man skall göra när man skall cykla 30 mil med andra ord…
Klicka för att se fler bilder
Med 30 sekunder kvar till starten rullade vi in i vÃ¥r startfÃ¥lla. Det kändes helt i linje med resten av vÃ¥rt upplägg pÃ¥ nÃ¥t sätt. Jag hann i alla fall tjoa pÃ¥ en del hck’are och andra som jag sÃ¥g vid startomrÃ¥det men sen var det bara att börja cykla.
Vi hade bestämt oss för att besöka varenda depÃ¥, sÃ¥ mÃ¥nga depÃ¥besök blev det…
Olika klungor från Hisingens CK passerade oss och under en stund åkte vi med deras 13-timmarsgrupp som fått till en riktigt fin gruppkörning.
Ner till Jönköping flöt det pÃ¥ riktigt bra. Men det blev till att stÃ¥ upp vid minsta lilla motlut. StÃ¥ upp/sitt ner fick bli min interna växel. Och snart lärde man sig att man fick dra pÃ¥ lite innan varje backe för att ha fart med sig. Mer än en gÃ¥ng tänkte jag pÃ¥ min kompis Kronis som brukar säga ”Sitt ner och ta backen som en man!” när vi är ute och cyklar.
I Jönköping kan man välja pÃ¥ att köra rakt fram och inte gÃ¥ in i depÃ¥n eller svänga höger för att gÃ¥ in i depÃ¥n. vi svände höger. Och sen vänster. Och vänster. Och vänster. Och vänster. Den som gÃ¥r in i den depÃ¥n kör nog ett rejält antal kilometer extra för jäklar va knixigt det var att ta sig till depÃ¥n. Inte nog med att det var lÃ¥ngt, nÃ¥t geni i Jönköping hade dessutom planerat in Vätternrundan, Dreamhack och bäst av allt….tractorpulling pÃ¥ en och samma mässanläggning pÃ¥ samma dag. Trafikkaos med andra ord.
Belöningen var en korv med pulvermos och blÃ¥bärssoppa. Precis vad man behöver klockan nio pÃ¥ morgonen efter 10 mils cykling. Snacka om betongklump i magen…
I Jönköping hittade vi Peter som skulle startat med oss med sin singlespeed men försovit sig. Han visade sig vara en riktigt stark och trevlig cyklist.
I backen efter Jönköping var det bara Peter som klarade att cykla upp, vi andra tre fick snällt promenera delar av backen.
I Hjo beslutade sig Mats för att det var dags för honom och hans fina gamla cykel att låta den feta damen sjunga och ta bussen tillbaka till Motala. Med tanke på vad hans cykel väger och att han brutit nyckelbenet alldeles innan Vätternrundan var det en grym bedrift att ta sig 20 mil på den tycker jag.
Att vi låg i de bakre regionerna i startfältet förstod man när bananerna blev allt mindre delade för varje depå som gick. Först fick man hela bananer, sen halva och till slut var det i det närmaste fruktsallad.
Vid det här laget var det länge sedan vi sett några större klungor så när en runt 20 man stark klunga med bra fart passerade oss tog vi ett snabbt beslut att jaga ikapp dom och försöka hänga med. Efter att ha kört de första 20 milen i ganska maklig takt gick det plötsligt i 30-35 kilometer i timmen på platten. Jisses! Men som tur var stannade klungan i varje depå precis som vi planerat att göra så vi gjorde vårt bästa att hänga med dom.
Vid Karlsborg började jag känna mig hängig och torr. Att inte ha flaskställ pÃ¥ cykeln är inte en bra idé… SÃ¥ i en lÃ¥ng seg backe efter depÃ¥n tappade jag klungan och fick sega mig vidare mot nästa depÃ¥ pÃ¥ egen hand. Väl där kände jag mig fortfarande hängig sÃ¥ jag tog beslutet för att snabbt plocka pÃ¥ mig nÃ¥gra bullar och muggar med blÃ¥bärssoppa och rulla i förväg och pÃ¥ sÃ¥ sätt fÃ¥ ett försprÃ¥ng och förhoppningsvis komma tillbaka en smula, vilket fungerade ganska bra.
Vid Hammarsundet var jag riktigt riktigt sliten och började må lite illa. Men nu var det ju bara fyra mil kvar så det var bara att bita ihop.
Under de sista milen blev det ännu tydligare att Peter hade en bra mycket bättre dag än jag och Anders så han körde med den snabba tyska klungan in i mål när jag och Anders var tvugna att släppa dom. Helt rätt av honom för vi hade verkligen inte mycket kraft kvar vid det laget.
Den sista biten från Medevi var seg som tusan men som vanligt mår man som en prins när man svänger upp på rakan in till Motala och närmar sig målet.
”Runt 15 timmar” var mitt förhandstips innan starten. Med hjälp av de 10 sista milens rush kom vi in pÃ¥ 14.22. Med tanke pÃ¥ att vi spenderade en bra bit över tvÃ¥ timmar i de olika depÃ¥erna är jag riktigt nöjd med den tiden.
Väl tillbaka i huset fick vi en massa beröm av alla de trevliga BorÃ¥s-cyklisterna och god grillad middag. Jag gick och vilade lite och skulle bara ligga ner nÃ¥gra minuter. Tre timmar senare vaknade jag till liv igen men orkade bara ta av mig kläderna och somna om. Och som jag sov…
Det här var verkligen annorlunda mot mina tidigare rundor, men faktiskt mer ”görbart” än jag trodde. Men nu vet jag varför växlarna uppfanns till cyklar. SÃ¥ det här fÃ¥r nog bli första och sista Vätternrundan pÃ¥ singlespeed för min del.
Tre dagar kvar till årets Vätternrunda och jag är helt fantastiskt oförberedd. Inför Paris-Brest-Paris förra året var allt planerat in i minsta detalj kändes det som men i år är det raka motsatsen, vilket är riktigt skönt faktiskt.
NÃ¥gra exempel:
• Jag har aldrig cyklat mer än en kilometer på cykeln jag skall använda
• Styret som sitter pÃ¥ cykeln är, om än fantastiskt vackert, oanvändbart för längre rundor. Som en 30-milare… Och trots en massa letande har jag inte hittat ett bra alternativ
• Jag har har inte ens monterat bromsen ännu
• Flaskställ går inte att montera på cykeln så det får bli en flaska i en ryggficka
Det här ska bli kul!
Ã… sÃ¥ va de de här med vädret… Risk för regn i helgen. Men eftersom vi kör en â€snyggerunda†i Ã¥r sÃ¥ är det sen länge bestämt att regeln är â€regn = kvar i sängenâ€. Inga problem där alltsÃ¥.
Mitt mÃ¥l för 2008 är ”bara ha kul utan krav” sÃ¥ idag körde jag den kort-korta rundan pÃ¥ 25 kilometer pÃ¥ Nationaldagsloppet tillsammans med dottern istället för den hysteriskt backiga lÃ¥nga rundan som jag kört tidigare Ã¥r.
Klicka på bilden för att se fler bilder (låt sidan ladda helt färdigt innan du klickar)
Härlig värme, grillkorv i depån och en ny cykel (!!) till dottern i pris vid utlottningen. Sämre dag kan man ha!
Men sorry alla ni som körde med extrema kolfibercyklar och liknande, men dagens snyggaste cykel var en stålracer. Klicka här för att se cykeln.
Idag kom min nya fina Bianchi Pista som jag skall köra Vätternrundan på.
Kromad blank ram, klassisk form på styret, singlespeed och riktigt riktigt vacker.
IgÃ¥r körde jag Comet Club Rouleurs alleycat-tävling ”Camera Cat”. Löjligt kul, men jäkligt jobbigt!
Jag har skrivit mer om tävlingen och lagt ut en massa bilder på nya sajten velonista.se.
» Velonista.se 
Idag åkte jag med på säsongens första gryningsrunda med Hisingens CK. Jag hade tänkt cykla på morgonen i alla fall eftersom det är så varmt och skönt väder så jag passade på att åka med på gryningsrundan. Starten gick tjugo över fem på morgonen (!!) från Lilla Torget.
Thomas som hÃ¥ller i rundorna brukar ha olika teman pÃ¥ dom. Dagens tema var ”Längs trÃ¥dbussens väg”. Det visade sig att det en gÃ¥ng i tiden gick en trÃ¥dbusslinje mellan Lilla Torget och Jaegerdorfsplatsen i Majorna.
Gryningsrundorna körs i lugn maklig takt sÃ¥ det är mer en social ”snackerunda” än en regelrätt träningsrunda men det är oerhört skönt att komma ut och rulla innan staden har vaknat.
En del har inte ens gÃ¥tt och lagt sig som t ex de glatt skrÃ¥lande killarna vi hittade pÃ¥ Linnégatan som undrade vem av oss som hade den rosa ledartröjan, rejvpartajarna vid Röda Sten som hade high life och koppartjuven som stod pÃ¥ en bro med en sopbinge full med kabel som ”ramlat av en lastbil”.
Det är inte var dag som det är 15 grader ute när man stiger upp klockan halv fem, så det blev att köra i kortärmat och med kortbyxor. Underbart!
De andra avslutade rundan med en rejäl gruvarbetarfrukost på Café Tintin men jag åkte hem för att limma tubdäcken på den gamla fina stål-Chesinin som skall få nypremiär på Camera Cat-rejset senre i eftermiddag.
» Hisingens CK
Dagens tidiga morgonrunda samlade fem pigga cyklister. Inte illa med tanke på att vi startar klockan sex på morgonen.
Till skillnad mot rundan igår då det var så dimmigt att man knappt såg sitt eget styre var det helt fantastiskt väder idag. Soligtm varmt och inte speciellt blåsigt.
Även idag blev det ganska hög hastighet men eftersom vi var så jämna i gruppen blev det ett skönt och jämnt tempo under rundan.
Nu hoppas jag på bra väder i nästa vecka också så att det blir fler morgonrundor då.
Vi blev fyra stycken – jag, min arbetskamrat Tony, Michael och Raymond – på dagens morgonrunda.
Dimman var kompakt ända tills vi passerade stadsgränsen mellan Mölndal och Göteborg då det helt magiskt blev jättefint väder. Men innan dess var det så fuktigt att det rann kondensvatten från hjälmen och bromshandtagen blev såphala.
Det finns ingen ”mÃ¥lhastighet” pÃ¥ morgonrundorna utan vi tar det allt eftersom och anpassar oss. Idag blev det en behaglig runda med strax över 28 km/h i jämnt och fint flyt.
Imorgon kör vi samma runda igen men i nästa vecka blir det nog en annan, och lite mer kuperad, bana.
I förra veckan körde jag säsongens första morgonrunda och på onsdag och torsdag i den här veckan kommer jag köra två nya rundor.
Det blir start från videobutiken vid Linnéplatsen på klockan 06.00 på morgnarna innan vi kör mot Säröbanan-Snipen-Spårhaga-Lindome-Kållered-Korsvägen.
Rundan är ungefär 45 kilometer lång och är ganska snäll. Målet är att vara tillbaka i stan till klockan 08.00.
Det är redan nÃ¥gra frÃ¥n Hisingens CK som anmält sig pÃ¥ hck’s forum. Vill du ocksÃ¥ Ã¥ka med? Skriv en kommentar här pÃ¥ bloggen!
Det var inte utan en viss seghet i kroppen jag masade mig ur sängen kvart över fem i morse för att ge mig ut på årets första morgonrunda. Men förhoppningsvis skulle det stå några vid starten så det var bara att pallra sig iväg.
När klockan slog sex var vi tre stycken som samlats – jag, min arbetskamrat Tony som precis köpt en fin racer och Aadu som hittat rundan på träningsforumet Funbeat.
Vädret var helt perfekt med rejält solsken och värme, trots den tidiga timman. På utvägen fick vi ganska mycket sid- och motvind, men vad gör väl det när man vet att det skulle innebära härlig medvind hem.
Väl på jobbet hade vi avverkat en runda på strax över 40 kilometer.
En sån skön start på dagen!
Prognosen för tisdag (29/4) morgon ser helt fantastisk ut så jag planerar åka ut på en morgonrunda med start från videobutiken vid Linnéplatsen på tisdag morgon.
Det blir en ganska snäll runda över Linnéplatsen-Säröbanan-Snipen-Spårhaga-Lindome-Kållered-Korsvägen.
Jag rullar iväg från videobutiken prick 06.00 och kör en runda på ungefär 45 kilometer. Målet är att vara tillbaka i stan till klockan 08.00.
Vill du åka med? Skriv en kommentar!
