Nick Borgen, mannen som gjort konceptet ”jag fick bara ihop en medioker lÃ¥t sÃ¥ jag bjuder in lite kändisar i kören, det gillar Svenska folket alltid” till en konstform, levererade en brutalhit även i melodifestivalen 1993.
Friidrottarna Maria Akraka och Erika Johansson i kören. Hur tänkte man då? Visst, dom var vinnare å sitt sätt, men låten handlar om en grabb som står vid portarna till ett ölhak (klassisk textrad) och fånleende sjunger dag efter dag.
Visserligen ett snäpp upp från klassikern World Wide Web, men banne mig bara ett ynka litet snäpp.
We are all the winners, we are all the best
Att vi få va tillsamans, det betyder mest
Även om det mulnar och ridån har gått ned
Så har vi ändå vunnit om alla hänger med
Snart står han där på alla arenorna vi ser
Han står där med sitt dragspel och alla bara ler
Han är glad, alltid lika glad
Sen lyfter han sitt dragspel vinkar glatt till sin publik
Man känner sig förtrollad, en underbar mystik
Man blir glad, alltid lika glad
SÃ¥ sjunger han med samma vackra rader som han har
Sträcker upp en hand och väntar på ett svar
We are all the winners, we are all the best
Att vi få va tillsammans, det betyder mest
Även om det mulnar och ridån har gått ned
Så har vi ändå vunnit om alla hänger med
We are all the winners, we are all the best
Att vi ska stå tillsammans, det betyder mest
Det kan aldrig regna, ridån går aldrig ner
We are all the winners och det betyder mest
We are all the winners, we are all the best
Ute skiner solen och klubbkompisarna i hck skall ge sig ut på ännu en skön söndagsrunda.
Själv roar jag mig med att sova och köra intervallträning mellan soffan och toaletten på grund av strulande mage som satte igång i fredags kväll och fortfarande inte gett sig.
Inte ens chockterapin att lida mig igenom tio av de två miljoner bidragen i melodifestivalen igår hjälpte. Då är det illa.
Symfonin, ljuder stark och fin
Den stiger upp mot stjärnorna den melodin
Symfonin, tar oss över gränserna
Musik för oss samman till ett enda folk
Hör flöjtens sång från bergen i det sköna Provence
En trummas dunkla toner någonstans
Och där solen sjunker ner
Och när natten känns lång
Då kan man lyssna till cikadornas sång
Symfonin, ljuder stark och fin
Den stiger upp mot stjärnorna den melodin
Symfonin, tar oss över gränserna
Musik för oss samman till ett enda folk
Gitarren ger sitt budskap i en kärleksballad
En sång som kan göra någon glad
Och när havets stormar för oss långt från vår hamn
För då vinden fram en sång och ett namn
Symfonin, ljuder stark och fin
Den stiger upp mot stjärnorna den melodin
Symfonin, tar oss över gränserna
Musik för oss samman till ett enda folk
Symfonin, ljuder stark och fin
Den stiger upp mot stjärnorna den melodin
Symfonin, tar oss över gränserna
Musik för oss samman till ett enda folk
Min onda rygg efter helgens mässarbete har gjort att jag spenderat dagen med att gå runt som en ynklig jäkla Quasimodo.
Ryggont är nog nÃ¥t av det trÃ¥kigaste som finns, till och med värre än melodifestivalen. Och dÃ¥ är det bra trÃ¥kigt…
Den planerade morgonrundan imorgon blir istället två extra timmars sömn.
Förhoppningsvis blir ryggen snabbt bättre så att jag kan köra en runda på tisdag morgon. Det hade varit skönt att få nåt cyklat i veckan innan 40-milaren på lördag.
Ute skiner solen och klubbkompisarna i hck skall ge sig ut på ännu en skön söndagsrunda.
Min onda rygg efter helgens mässarbete har gjort att jag spenderat dagen med att gå runt som en ynklig jäkla Quasimodo.
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!