Brandon Flowers hade fÃ¥tt en finne pÃ¥ pannan. Eller nÃ¥t… Resultatet var i alla fall att vi fotografer fick 30 sekunder pÃ¥ oss, sen var det tack och adjö och vi blev utkörda frÃ¥n fotodiket. Hoppla…
Först på plats och allra längst fram stod han – Bryan Ferrys största fan. Toshio hade rest ända från Osaka enbart för att se Bryan Ferry på Liseberg på fredagen och sen i Malmö dagen efter. Sen skulle han få bråttom till flygplatsen för att inte missa flyget hem. För på tisdag morgon är det dags för jobbet igen. Visst är det skönt med hängivna människor?
Soundcheck med I’m from Barcelona pÃ¥ Ã¥rets Popadelica. PÃ¥ nÃ¥gra fÃ¥ minuter skall tjugoen personer komma pÃ¥ plats, instrumenten kopplas in och ljudet fixas. Men stress? Inte dÃ¥. Det är ju förfest!
Marcus är inte bara en riktigt trevlig kille, han är dessutom en av arrangörerna bakom Popadelica-festivalen och cykelfantast. Och inte minst – han är mannen med superhjälte-capen i I’m from Barcelona.
Den som inte fattat att popmusik skall göra en glad bör snarast hitta en annan musikstil. Nu är detta knappast ett problem för I’m from Barcelona. Här rÃ¥der inte minsta tvivel om att det är glädje som stÃ¥r pÃ¥ programmet sÃ¥ snart gÃ¥r upp pÃ¥ scenen. Nittio minuters glädjeexplosion senare har ena kameran kört slut pÃ¥ batterierna och minneskorten är helt sprängfyllda. Och jag har ett leende sÃ¥ stort att det gör ont i käkarna.
Vänligen länka tillbaka till denna sida om du använder någon av bilderna.
I’m from Barcelona. Detta gäng av sköna lirare och karaktärer. Hur kan man inte bli glad av att se dom? Under Popadelica fick jag möjlighet att pÃ¥ nära hÃ¥ll följa bandet före, under (pÃ¥ scen!) och efter. Och en sÃ¥n resa det blev! Tack alla i bandet för er störtsköna inställning och för att jag fick hänga pÃ¥!
Svävande svävande vackert. Umeå-bandet Syket var en ny bekantskap på Popadelica som jag verkligen gillade. Stor plus dessutom för congatjejens grymma inlevelse. Tänk att två congas och en tamburin kan svänga så.
Vänligen länka tillbaka till denna sida om du använder någon av bilderna.
Efter en inledande besvikelse i form av Familjen var det skönt att smyga in till Popadelicas minsta scen och överraskas av finska French Films energifyllda pop. Med en upplyftande â€Hey ho, let’s go!â€-inställning och kul röjkänsla som snabbt smittade av sig pÃ¥ publiken blev den här spelningen helt klart Popadelicas allra finaste pop-pärla.
Finland, ni är förlåtna. Detta trots Lordi, The Rasmus och alla era skumma låtar i melodifestivalen genom tiderna. Och det är French Films ni har att tacka.
Lyssna även pÃ¥ min högst improviserade â€intervju†med bandet backstage efter spelningen.
Vänligen länka tillbaka till denna sida om du använder någon av bilderna.
Av banden pÃ¥ Ã¥rets Popaganda som jag sÃ¥g mest fram emot att se var Familjen i topp. Jag ville sÃ¥ gärna att dom skulle leverera samma partykänsla som musiken gör pÃ¥ albumen pÃ¥ scen. Men ack. Istället fick vi Anders Tilliander pÃ¥ â€playknapp och mixerbord†och Johan T Karlsson i nÃ¥n slags levande charader för att beskriva â€Liam Gallager möter Shaun Ryder pÃ¥ skumfest pÃ¥ Ibizaâ€. Det är för mycket â€all in†pÃ¥ pajaserierna och för lite fokus pÃ¥ att leverera för min smak. Tyvärr…
SÃ¥ nej…det snurrar inte i min skalle efter den spelningen…
Vänligen länka tillbaka till denna sida om du använder någon av bilderna.
När jag smyger in pÃ¥ scenen under I’m from Barcelonas soundcheck under Popadelica-festivalen fÃ¥r Emanuel syn pÃ¥ mig. Trots att publiken otÃ¥ligt stÃ¥r och stampar utanför lokalen och scenpersonalen inte vill annat än att fÃ¥ ordning pÃ¥ sladdar och inställningar för de tjugoen (!!) medlemmarna som skall vara med pÃ¥ konserten stannar allt av för nÃ¥gra sekunder. Fotografen är ju pÃ¥ scen, klart det skall poseras.