För nån vecka sedan berättade jag om mitt äventyr med i Paris-Brest-Paris 2007 för några arbetskompisar som undrade om hur loppet var.
Jag visade gamla blogginlägg och lyssnade på mina ljudrapporter utifrån banan. Jag har knappt lyssnat något på dessa sen jag kom hem 2007.
Trots att tre år gått sen loppet så märkte jag att det fortfarande blir jobbigt. Jag blev alldeles svettig och fick svårt att prata om det. Grymt skumt med tanke på att det gått tre jäkla år sen loppet. Skallen är en underlig pryl.
Inte för att jag direkt haft några tankar det senaste året på att köra 2011 då loppet går igen, jag har ju i princip inte cyklat alls sen 2007, men jag får frågor om det då och då – senast idag.
Mitt svar blir väldigt enkelt – det blir inget PBP-äventyr 2011 för mig. Det funkar inte.