Så är även vecka två överkryssad i träningskalendern. Även den här veckan blev det fyra pass. Ett tag var planen att cykla med Lygnens Venner på deras lördagsrunda eftersom en platt och fin runda ner mot Varberg var utlovad. Men det trista vädret gjorde att valet i sista stund trots allt föll på testcykeln på Fysiken där några timmars timmars trampande avverkades med skön musik i öronen.

Det känns väldigt skönt att ha schemat frÃ¥n Aktivitus att luta sig mot när det är dags för att träna. Det funkar liksom inte att komma med dÃ¥liga ursäkter som ”nä, jag skippar det nog idag och kör imorgon istället…kanske…” Med fyra pass i veckan känns det som om man mÃ¥ste pallra sig iväg och köra passet enligt planen.

Det är lätt att konstatera att jag troligtvis skulle haft svÃ¥rt att pressa mig till till exempel de lÃ¥nga intervallerna med hög puls som är ordinerade pÃ¥ ett av passen. Hade jag ”kulkört” pÃ¥ testcykeln utan Aktivitus upplägg hade jag säkerligen avbrutit efter nÃ¥gra minuter istället för att pressa mig själv att beta av hela jävla vägen. Det är skönt att ha nÃ¥n att ”skylla pÃ¥”. Det stÃ¥r ju pÃ¥ lappen att jag skall köra pÃ¥ ett visst sätt. Tränarn har ju sagt det liksom. Bara att lyda…

Fast fler än en gÃ¥ng har man tänkt ”Jävla Mattias!! Ã…tta minuter pÃ¥ den här jävla pulsen?! Gaaalning!!!”. Men sÃ¥ plötsligt…har Ã¥tta minuter passerat och tänka sig – jag överlevde. ”Va?! Bara tre likadana intervaller till? Iiiinga problem!”

Nästa vecka är det fullt ös igen innan det är dags för en vilovecka. Fast vila och vila… Tydligen innebär vila tre pass istället för fyra. Göööött!!