Flygresan gick bra och vädret sÃ¥g lovande ut när vi anlände. I terminalen fanns en stor dörr som det stod ”Cykelutlämning” pÃ¥ sÃ¥ där ställde jag mig. Dörrarna öppnades och en lastbil med alla cykelväskor rullade fram. Min lÃ¥g överst. En tanig spanjorska pÃ¥ kanske 1.50 stegade fram och hade tydligen uppgiften att lasta av vÃ¥ra cyklar. Att min cykeln lÃ¥g i hennes huvudhöjd verkade inte vara nÃ¥t problem. Fast problem blev det när hon skulle lyfta ner den. Självklart orkade hon inte sÃ¥ hennes blixtsnabba lösning blev att helt enkelt…putta ner transportväskan frÃ¥n lastbilen. SÃ¥ med ett rejält krash Ã¥kte den i cementgolvet varpÃ¥ ena hörnet av väskan sprack. Tjejen ryckte pÃ¥ axlarna och fortsatte lasta av cyklar. Viva España! Snacka om att jag var glad över att jag packade cykeln sÃ¥ noga!
Eftersom vi kom fram lite sent till hotellet valde vi att köra en lite kortare runda ”för att känna pÃ¥ grejerna”. I slutändan blev det en runda pÃ¥ 63 kilometer med massor av kul cowboykörning och vansinnesspurter. Med tanke pÃ¥ att resten av rundorna här nere är tänkta att vara lÃ¥ngdistansrundor kändes det helt okej att härja lite. Och ska jag va helt ärlig var jag nog skyldig till en hel del av cowboysandet.
Vädret var helt okej. PÃ¥ ren svenska skulle man nog kunna kalla det ”lagom”. Inte gassande sol, inte regn.
Nu väntar middag, eftersnack med kompisarna och en skön säng att sova en massa timmar i.
Livet leker!
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!