Nu är jag hemma igen efter en veckas intensivt cykelåkande i trakterna kring Laholm. Cykeldatorn visar 78 körda mil under veckan.
Motions 6-dagars är banne mig det trevligaste loppet under året. Vätternrundan har sin charm, fast det är en helt annan charm. Där man i Motala har 16.000 startande har man i Laholm strax över 200 deltagare. Det och faktumet att man cyklar tillsammans under sex dagar gör att det blir en helt annan stämning än på andra lopp. Vänern Runt är nog det lopp som kommer närmast.
Att man serverar pannkakor i depåerna varannan dag är en riktig höjdare. Och de dagar man inte kör med pannkkor är det syltmackor. Cyklister som annars swishar förbi allt vad depåer heter på andra lopp sitter och smaskar i sig av godsakerna under Motions 6-dagars.
Detta var mitt andra M6. Sist jag körde var 2005 och jag var ganska färsk tillbaka i sporten. Jag minns distanserna den gången som långa och backarna som sanslöst jobbiga. I år gick allt mycket lättare, vilket det också borde med tanke på mitt tränande det senaste året. Jag är långt ifrån en fartkanon men det går helt klart mycket lättare i år. Härligt!
Vädret i år kan knappast anklagas för att ha varit i världsklass. Regn i princip nån gång på varje etapp och några gånger rejält hällregn. Men humöret har varit på topp hos de flesta deltagarna i alla fall.
Deltagarna ja… En hel del kände jag sen innan men en del visade det sig att jag bara pratat med pÃ¥ olika träningsforum pÃ¥ nätet. Att fÃ¥ fysiska ansikten pÃ¥ alla var riktigt trevligt. Fredrik pÃ¥ Cykelklubben.se och hans föräldrar ordnade en supertrevlig grill- och mingelkväll en bit utanför Laholm en kväll sÃ¥ där fick man ännu fler trevliga cykelkompisar. Heja internet!
Det är lite underligt att man i byn helt verkar vilja ignorera att man har över 200 hungriga och trevliga cyklister i en vecka hos sig. Restaurangerna verkar mest förvÃ¥nade över att dom fÃ¥r in sÃ¥ mÃ¥nga gäster som frÃ¥gar efter pasta och en del har till och med stängt. Snacka om miss…
Sämst i år var då innan jag drämde i asfalten på tredje etappen. Efter att ha landat på magen och sidan rullade jag runt och kände igenom hela kroppen för att se om nåt var sönder. Som tur var blev det bara en massa goa skrapsår. Jag hade verkligen supertur i oturen för jag kunde lika väl ha slagit mig lika illa som killen som vurpade först. Han bröt skulderbladet. Känslan av illamående resten av rundan var inte speciell skön, men det funkade ju i alla fall att ta sig runt. Och resten av veckan stördes jag inte alls av det.
Bäst under veckan? Det måste nog ha varit de stunder då jag låg med i en lagom stor klunga som flög fram i hög fart och hela tiden jobbade för varandra och där alla var på gott humör. Då är cykelåkningen underbar!
NÃ¥gra fÃ¥ gÃ¥nger kom jag med i klungor som hade lite för mÃ¥nga ”smÃ¥pÃ¥var” som domderade om allt möjligt men det brukade lösa sig ganska snabbt, antingen genom att dom rullade förbi en depÃ¥ som jag gick in i eller genom att nÃ¥n helt enkelt bad dom lägga ner attityden och börja le en smula istället.
Tidigare i år hade jag lite problem med mina hälsenor men det klarade jag mig helt ifrån under M6, vilket känns oerhört skönt inför PBP. Samma sak med skav i baken. Trots hällregn och genomblöta kläder klarade jag mig helt ifrån skav.
Sex dagars cyklande mitt i semestern. Är det så sunt? Jag vet inte, men trevligt hade jag! Kommer jag tillbaks? Absolut! Vi ses igen Laholm!
Nu ska jag bara ta mig an den stinkande högen av cykelkläder…
» Laholmscyklistens hemsida
» Cykelklubben.se
» Mina tidigare artiklar från M6 2005
Bilderna på mig och tandemcykeln är fotograferade av Daniel Petersson och bilden på hejaramsan i asfalten är fotograferad av Anne Mari Nedavska. Stort tack till båda!