Summering för icke-cyklister: Söndertrasade kläder och skrapsår, men mår för övrigt bra
Summering för cyklister*: Inte en skråma
Idag var det dags för etappen ”SkÃ¥ningen” pÃ¥ M6. Efter att ha hängt pÃ¥ förstaklungan ett tag utkristalliserade sig till slut en ”andraklunga” som jag hängde med i. Vi var runt 20 stycken som höll en hög, men underbart jämn fart. DÃ¥ leker livet!
Men efter tre mil körde cyklisten framför mig in i bakhjulet pÃ¥ cyklisten framför honom vilket ledde till att jag dundrade in i hans cykel och…ner i asfalten. Det enda jag hann tänka var ”faaan!” och sen lÃ¥g jag där…
Killen framför mig flög ordentligt och hamnade i diket och bröt skulderbladet.
Själv fick jag rejäla skrapsår på vänstersidan av kroppen. Knät, höften, armbågen, magen en bit vid revbenen är uppskrapade och kläderna ser allt annat än snygga ut. Och så har jag ett fett sår på mitt vänstra lillfinger så det gör skitont att trycka ner shift på datorn.
Klubbkompisen Martin Tornblad kommenterade efteråt att han trodde att hela dealen med Drylane var att jag skulle se snygg och prydlig ut. Hehe.
Vid revbene fick jag ett pyttelitet skrapsÃ¥r pÃ¥ kroppen men hÃ¥let i cykel- och undertröjan är knytnävsstort, vilket gjorde mig lite förundrad. Väl i mÃ¥let fick jag svaret pÃ¥ varför – jag hade helt enkelt glidit pÃ¥ pulsbandets plastdelar. Hepp!
När vurpan skedde rullade merparten av cyklisterna vidare medans vi väntade pÃ¥ ambulansen till den skadade cyklisten, men jag och ett gäng andra Hisingscyklister (och en frÃ¥n Lygnens Venner) stannade kvar. Det är underbart att ha kompisar för när jag satt och blev stelare och stelare sÃ¥ fick jag lov att ”Ã¥ka med” dom och slapp arbeta allt för mycket. De e kompisar de!
Vid pannkaksdepån slog vi ihop oss med ännu ett gäng som rullade ihop de sista milen. Det tidigare grå vädret blev nu riktigt trist och vi fick samma rejäla regn som vi hade på gårdagens etapp.
Nu ska jag hem och plåstra om såren. Förhoppningsvis mår jag bra till torsdagens etapp för då står Hallandsåsen på schemat.
* Det första i princip alla cyklister frÃ¥gar när nÃ¥n har vurpat är ”Hur gick det med cykeln?!”. Visst är det lite sött?
Bra kämpat efter vurpan idag Christer. Det som inte dödar det härdar sägs det ju.
Vila ordenligt imorron sÃ¥ är du fit for figt inför ”bergen” pÃ¥ torsdag.
Hur gick det med hojen ??
Hojen klarade sig fint men knappast att jag kör i samma klunga som Christer mer. Ful som stryk är han nu. Skavd och skrapad med kläderna i trasor.
Du är bara aaaaavundsjuk Martin!
Tack för att jag fick Ã¥ka ”snÃ¥lskjuts” med er idag!
Ja, då är man inte ensam i att syna asfalten. Det där ordet f-n har jag ett starkt minne av att jag också tänkte och att PBP flög all världens väg.
Krya på dig Christer. Kläder går alltid att ersätta. Livet är oersättligt.