Att kroppen skulle börja protestera lite här och där efter 123 mils cykling kom knappast som en överraskning för mig, det hade jag räknat med. Faktum är att jag nog kom ganska lindrigt undan med tanke på det grisiga vädret som Frankrike bjöd på.
Jag har skrivit ner en summering av saker som hände med kroppen före, under och efter loppet. Det kan låta som mycket saker, men i det stora hela gick det riktigt bra rent kroppsligt med tanke på de många timmarnas aktivitet.
Innan loppet
• Inga konstigheter
Under loppet
• Den andra natten började höger knä göra riktigt ont. Då regnade det och var kallt. Det onda försvann då jag började köra med riktigt hög kadens och försökte sitta ner så mycket som möjligt. Den sista natten kom det onda i knäna tillbaka, fast den här gången i båda knäna.
• Handflatorna svullnade och känseln i vänster hand försvann stundtals. Gelen under styrlindan var inte alls lika bra som den jag hade på min tidigare cykel. Inte bra…
• Fötterna svullnade upp vilket gjorde att fotsulorna domnade bort ibland. Jag försökte med att knäppa upp skorna i utförskörningarna ibland och det hjälpte bra.
• Baken klarade sig förvånansvärt bra ändra fram tills de sista sex milen då det blev sårigt och jäkligt. Jag hade använt en vaselinliknande byxsalva som jag köpt på Cykel City under hela loppet men vid sista stoppet använde jag Assos tunnare salva. Men jag tror egentligen inte att det var det som var problemet, det var nog ofrånkomligt.
• Ryggen kändes av lite då och då, men inte så att det störde på nåt sätt.
• Jag har haft lite problem med nacken vid cykling i blött och kallt väder men genom att använda en slags tunn halsduk vid halsen på nätterna klarade sig nacken galant.
• Efter andra nattens sömn på loppet märkte jag att jag flämtade mycket när jag var av cykeln.
• Pulsen var omöjlig att få upp i över 130 slag/min. Det är en bra bit under min normala maxpuls.
• Innan sista nattens sömn var jag tämligen väck i skallen på grund av sömnbrist, men det blev betydligt bättre bara av de två timmarnas sömn som jag fick den natten.
Efter loppet
• Dagen efter målgången svullnade vänster armbåge upp och började kännas av.
• Höger hälsena knakade betänklingt men gjorde inte ont direkt efter målgången och en dag framåt.
• Handlederna svullnade också upp och kändes av men inte så att de värkte.
• Två dagar efter loppet försvann känseln i båda stortårna.
• På dag tre efter loppet började resten av vänster fot domna
• Huvudet känns rejält segt och kroppen ”sömnig” även tre dagar efter loppet.
Och sÃ¥ säger de att cykling är bra för dig…
Ett försenat grattis frÃ¥n oss cykelmuppar. Verkar som du/ni haft en kul tur – vädret till trots. Kommer du tillbaka om 4 Ã¥r?
Som det känns just nu – absolut inte :-)
Välkommen hem Christer
Det verkade ju som om du överlevde denna fantastiska påfrestning. Bra gjort. Nu kan du fortsätta framåt mot di 40 årsdag och inse att livet kan vara gott i en soffa. Vilken tid kom du in på?
C-M
Intressant läsning. Har läst tidigare om ultralöpare som byter till större skor under långa lopp då fötterna sväller (som du nämner).
Så ta med dig ett par skor i en eller en-halv storlek större när du kör RAAM.
RAAM är *inte* aktuellt :-)
Jag hade ett par större skor med mig så det löste sig under banan med de svullna fötterna.
Carl-Magnus: Jag kom in på nåt mellan 86 och 87 timmar. Tiden kändes inte viktig så de sista sex milen körde vi ordentligt soft och bara njööööt.
Samma här hö handflata bortdomnad samt tår på hö fot annars klarade jag mig fint kropps mässigt förutom ont i knäna som jag fick efter 80 mil men man skulle ju cykla till paris så det var bara att köra bära eller brista
Stort grattis Christer! Jag är mäkta imponerad. Applåder!
Ps.
(Bortdomningarna ni beskriver är klassiska symtom från klämda, vibrerade nerver och känseln kommer säkert tillbaka igen! Det kan ibland ta sin tid ibland dock. Hár själv varit av med känsel i båda mina stortår i ca ett år men det var inte pga cykel)Ds.
Det var ett bra inlägg Christer – vi alla gillar att läsa om plÃ¥gsamma krämpor – sÃ¥ länge som det är andra som har de eller hur?
Knäont är något som jag känner igen, speciellt i sådant skitväder. När jag cyklade Vättern Runt 2004 i regnet fick jag problem med vänsterknät efter 220km som gjorde att jag fick trampa jättesoft för att klara av de åsterstående 8 mil. Att bita i och göra detta på ett så pass långt lopp som PBP är en bedrift tycker jag och talar mycket om din mentalstyrke.
Chapeux!
Tycker det har varit ett privilegium att få följa denna satsning från start ända in i målgång!! Att få vara med på era strapatser där nere i frankrike har varit riktigt riktigt kul!!
Snacka om att förgylla arbetsveckan..
Halloj CH…. Vilken fantastisk bedrift du & ni har genomfört
Man blev helt slut när man läser om vad ni har varit med om
men oxå lite avundsjuk på er.
Så det är bara & gratulera.
UFFA
Grattis! Verkade som jag tog ett klokt beslut sÃ¥ här i efterhand att fega ur pbp tanken i början av Ã¥ret. Fegade tyvärr även ur min ”reservplan” — the original ”death ride” i Colorado (pÃ¥ 37,5 mil över massa bergspass) — var t.o.m. pÃ¥ lokalradion där (Telluride, start normalt i Durango annars) för att försöka fÃ¥ medcyklister, men gav upp efter äventyr med mtb pÃ¥ 4000m höjd 2 dgr innan.
Grattis Christer. Man är jäkligt impad. Själv tyckte jag Vättern var lÃ¥ng… Hur fan orkar man mentalt? FrÃ¥gan är om du vill rekommendera det för oss andra…
Man orkar det under loppet eftersom man är fokuserad, men nu är jag helt slut mentalt. Till och med över en vecka efter…