Jag somnade klockan ett pÃ¥ natten i lördags dÃ¥ jag var färdig med allt packande. Tre timmar senare var det dags att gÃ¥ upp för att bege mig mot Landvetter. Pigg? Inte direkt…

Resan till Mallorca tog mig till Amsterdam och Madrid innan jag landade på Palmas flygplats. Små korta hopp med några timmars väntan på varje flygplats. Inte precis optimalt när det enda man vill göra är att sova. Men jag måste nästan ha sovit (och snarkat) en smula på första flighten för mannen som satt jämte mig blängde surt.

Men klockan tre var jag framme på Mallorca och gick för att hämta min väska vid bagagebandet. Trodde jag. Väskan kom aldrig.

SÃ¥ det var bara att bege mig mot ”lost & found”-luckan, som visade sig vara bemannad av en kvinnlig variant av Pang i Bygget-manuel. Varför man sätter en person pÃ¥ en sÃ¥n position pÃ¥ en internationell flygplats som inte kan engelska är…underligt (jag hade ett annat ord här tidigare).

Ett utdrag ur vår konversation:

– ”What color bag?”
– ”Green”
– ”What date is green”
– ”No, that is two different things”
– ”Yes”

Och sen runt runt pÃ¥ samma tema…

Efter att ha rest i 10 timmar och sovit tre timmar natten innan krävdes det ett enormt tålamod för att sakta och pedagogiskt försöka få fram all information till kvinnan i luckan.

Allt avslutades med att hon ”maybe tomorrow”, innan hon vände sig om och stängde luckan. Och ja – man HADE verkligen bilden frÃ¥n Sällskapsresan där man fÃ¥r peka pÃ¥ sin väsktyp pÃ¥ en bild.

Här var jag alltså – på Mallorca med endast ett handbagage innehållande kameraprylar och kläderna på kroppen.

Senare pÃ¥ kvällen fick jag ett meddelande pÃ¥ min mobilsvar frÃ¥n flygbolaget som meddelade att min väska var hittad i Madrid och att dom skulle göra sitt bästa för att leverera den ”to my home”. Undrar om det innebär till Sverige eller hotellet här pÃ¥ Mallorca.

Men hey! Jag är på här nu!!