I söndags var jag speaker på motionsloppet Hisingen Runt, ett uppdrag jag definitivt aldrig gjort tidigare.

Tidigare år har Peter Abrahamsson fungerat som speaker på loppet, ett jobb som han gjorde extremt bra med sin värme och nyfikenhet. För att inte tala om erfarenhet. Men Peter gick tyvärr bort tidigare i år.

Jag fick frÃ¥gan ganska sent sÃ¥ det var bara att sätta sig in i vad jag vore bra att ha koll pÃ¥ innan och vad som kunde tänkas hända. SÃ¥ jag fick startlistor i nummer- och startgruppsordning för att kunna ha lite halvkoll pÃ¥ vilka som startade när och lite pÃ¥läsning om de olika ”kändisarna” som kunde tänkas komma, som t ex Alexandra Zazzi och Susanne Ljungskog.

Jag fick även i uppdrag att sköta musiken. Men det löste jag genom att leta fram 13 timmar lämplig musik som stod och slumpades fram snyggt från min bärbara mac.

Sen var det bara att köra igång och försöka få in nåt slags flyt.

Under en stund vid målgången gjorde jag och dottern en kul grej. Hon stod några hundra meter bort från starten och valde ut nån som var på väg mot målet, kollade upp vad personen hette, vilken klubb man hörde hemma i och vilken bana som körts i startlistan och berättade det för mig över radio som jag hörde i en liten öronsnäcka.

Att se ansiktuttrycket pÃ¥ personen när jag sa ”Och här kommer Linda frÃ¥n Göteborgs-Posten in för mÃ¥lgÃ¥ng efter 108 kilometers kämpande” redan innan hon ens var i närheten av mig var riktigt kul. SÃ¥na leenden man fick!

Och visst blev det en hel del roliga kommentarer från trötta/glada/pigga deltagare bland alla som intervjuades.

Men en sak som man kanske inte tänker pÃ¥ när man hör en speaker är hur mycket man känner sig som en papegoja. Jag vÃ¥gar inte ens tänka pÃ¥ hur mÃ¥nga gÃ¥nger jag sa ”Du som inte hämtat ut din nummerlapp eller vill efteranmäla dig skall gÃ¥ in i skolbyggnaden och har du saker du vill förvara kan du göra det i vÃ¥r väskinlämning i sporthallen innan mÃ¥lbÃ¥gen”. Man kan nog väcka mig mitt i natten och be mig dra den ramsan och jag gör det. Rakt av. Men eftersom det kommer nytt folk hela tiden är det bara att repetera, repetera, repetera.

En annan sak jag kom på är att man måste ha fyra öron, tre ögon och en extramun när man är speaker. Fyra öron eftersom det ofta är två stycken som samtidigt berättar att man skall påpeka nåt speciellt till deltagarna, tre ögon eftersom man behöver grym koll på flera ställen samtidigt och en extra mun för att kunna äta samtidigt som man snackar vidare.

Men jääääklar va kul det var! Tack Sture för att du övertalade mig!

Dubbla världsmästarinnan Susanne Ljungskog skriver en intressant sak på sin blogg som gjorde mig väldigt nyfiken.

Hon har tydligen fått frågan om att köra motionsloppet Hisingen Runt imorgon söndag av en kompis och skriver att hon troligtvis kommer.

Så nu sitter jag och pluggar på lite om henne utifall att hon menar allvar och verkligen dyker upp så att jag kan komma med lite någorlunda intelligenta frågor till henne när jag skall vara speaker.

Fast det låter lite för bra för att vara sant att hon skulle komma med tanke på hennes satsningar på en rad olika tävlingar, bland annat OS, i år.

Men helt klart spännande!

» Susanne Ljungskogs blog
» Hisingen Runt