Flera av de erfarna PBP-cyklister jag känner har varnat för att de som under lång tid lagt ner ett stort engagemang på en rejäl satsning som t ex Paris-Brest-Paris kan drabbas av något som liknar en depression när allt är över.
Att som jag i princip hoppa rakt in i en bil och bege sig hemåt efter målgången och sen slänga sig huvudstupa in i arbetet och vardagslivet efter den minst sagt omtumlande PBP-upplevelsen är nog långt ifrån optimalt rent mentalt.
Kroppen känns fortfarande slutkörd, huvudet är helt tomt och jag förstår precis vad dom menade när dom pratade om känslan av tomhet när allt nu är över.
PBP har funnits i mina tankar i princip konstant under ett års tid. Förutom all träning som lagts ner har satsningen inneburit att en massa saker varit tvugna att ordnas och gås igenom. Det har varit tusentals detaljer att hålla ordning på. Och till det kom att ställa in sig mentalt inför upgiften.
Jag trodde inte att det skulle vara nÃ¥gra större problem att gÃ¥ frÃ¥n ”PBP mode” till vardag men redan under de sista milen in till mÃ¥l kunde jag känna en underlig motstridig känsla. Det var sÃ¥ klart helt underbart att känna att jag skulle greja loppet, men samtidigt kändes det ganska tungt att veta att allt snart var över.
Nu är det över. Loppet är avklarat, segern är firad och vardagen är här igen…
Dags att hitta nya mål att se fram emot. Den här gången blir det dock betydligt mer sansade mål, troligtvis långt bort från cyklingen eftersn vardagen måste fås ihop på ett mindre cykelfokuserat sätt än hur det varit det senaste året. Familjen kommer helt klart bli huvudfokuset. Utan deras stöd det senaste året hade min satsning varit svår att genomföra.
Den närmsta tiden kommer jag att jobba lite med att summera mina tankar från loppet och satsningen. Och det blir säkerligen ett och annat inlägg här på bloggen också.
Den enda cyklingen som är planerad den närmsta tiden är motionsloppet Mjörn Runt nu på söndag som jag kör tillsammans med min coola blå/grönhåriga dotter i myyyycket lugn takt. Vi ska cykla sex mil, äta bullar och ha kul tillsammans. Om det inte regnar, för då går vi på bio istället.
Lite segt just nu men va fasiken, det gÃ¥r över…
Innan starten på PBP meddelade Mora CK att jag skulle få gratis startplats för resten av livet på motionsloppet Vasatrampet* i Mora om jag klarade av årets Paris-Brest-Paris.
Att årets Paris-Brest-Paris var ovanligt tufft hade alla vi som deltog på känn. Var var all den sköna värme som alla pratade om och som vi längtat efter liksom?!
När det var som allra tyngst och jävligast ute i mörkret, regnet och kylan på PBP-banan kom det ett mms-meddelande i min mobiltelefon från Tor, 8 år.
