Innan jag registrerade dagens runda på Funbeat hade jag en känsla av att jag borde vara nånstans i grannskapet av 500 körda mil i år. Just antalet mil känns inte sådär superviktigt för mig men varje 100 mil som passeras är ju ändå nån slags checkpoint.
Eftersom jag hade känslan av att jag borde ligga nära 500 mil kollade jag. Och…det visade sig att jag lÃ¥g prick pÃ¥ 500. Inte en kilometer mer eller mindre.
Hepp!
» Funbeat 
När inspirationen att komma iväg ut för att cykla träningsrundan gäller det att hitta alla knep som gör att man ändå kommer iväg.
Efter fyra dagar i Barcelona och en dunderslapp och skön dag på stan tillsammans med våra supertrevliga kompisar Anna och Olle från Stockholm var träningsmotivationen inte direkt på topp.
Idag blev räddningen att åka till Kviberg och kolla på fotboll. Det är väl knappast en sport som skulle intressera mig i vanliga fall men när Anna och Olles 12-åriga dotter spelade sin första match i Gothia Cup så var det andra bullar! Extra kul blev det när hennes lag Viksjö vann sin match med 2-0. Jäklar va kaxiga och duktiga de här 12-åringarna var!
Några kilometer längre ut på rundan svängde jag in på cykelkompisen Timos affär TM Cykelservice i Partille och slösnackade lite och klappade på hans fina hund.
Och när jag ändÃ¥ kommit sÃ¥ här lÃ¥ngt var det ju liksom lika väl att stÃ¥ pÃ¥ och köra hela rundan. Tänk vad enkelt det är att lura sig själv…
Hur var rundan då? Backig, varm och svettig. Snacka om underbart att kunna cykla utan ben- och armvärmare för att inte tala om utan regnjacka efter den senaste månadens skitväder!
När man är ute och cyklar har man ofta en massa tid att fundera och reflektera över saker.
En sak som slagit mig när jag varit ute på mina träningsrundor är att varenda familj utanför stan verkar ha en studsmatta i trädgården. Varenda! Kan det verkligen finnas så här mycket småungar i Sverige eller är studsmattan 2000-talets statuspryl som man bara måste ha i sin trädgård om man ska vara nåt i grannskapet? Jag börjar nästan luta åt det senare. Speciellt när man ser hur en del har placerat anordningarna.
Stark lutning på gräsmattan och studsmatta mitt i lutningen? Inga problem! Kan en unge ens studsa mer än en gång i den mattan eller är det bara en ondskefull bestraffningspryl som föräldrarna kör med?
– ”Hoppa lite i mattan nu unge!”
– ”Men pappa….”
– ”HOPPA NU!!”
Dunsen när ungen studsat en gång i studsmattan och sen plötsigt slår i gräsmattan två meter från själva mattan på grund av den diaboliska lutningen måste vara avsevärd.
En annan sak som slagit mig är att Ã¥rets modell av studsmattorna ser ut om nÃ¥t hämtat frÃ¥n Ultimate Fighting – ni vet den där ”sporten” som USA gett oss där män är män och man slÃ¥ss tills…tja…tills den andra är knockad bortom vett och sans.
Runt den redan ondskefulla studsmattan har man helt enkelt spänt upp ett nät så nu kan ungjävlarna helt enkelt inte komma undan.
Jag ser framför mig att de föräldrar som köpt en Ultimate Fighting-studsmatta stoppar in sina illbattingar till ungar innanför nätet, sätter pÃ¥ Di Levas brutalhit ”Dansa din jävel” pÃ¥ repeat pÃ¥ stereon – pÃ¥ hög volym – och sen Ã¥ker till närmsta köpcentrum och har en bra dag pÃ¥ egen hand. Utan ungarna.
Så måste det vara!
Tänk vad mycket saker man har tid att tänka pÃ¥ när man cyklar…
Magic Wheel är en kommande pryl som fungerar lite som en skateboard och lite som en enhjuling. Och snygg är den dessutom!
När jag kollar på demofilmen får jag lite samma känsla som man får när man är på IKEA och bara MÅSTE åka på kundvagnen i de långa gångarna (till omgivningens himlande med ögonen).
Kan det här va nåt? En smula konstbasket känns det allt. Men som sagt – snygg e den!
Prylfeber tipsade om Magic Wheel
» Magic Wheel
Idag är första riktiga dagen på min semester. Det firar jag och Carina genom att åka fyra dagar till den garanterade värmen i Barcelona.
Målet är att njuuuuta. Äta gott, se kul saker och bara umgås. Så cykeln får stanna hemma den här gången.
Rasmus the Brat Cat får klara sig ensam hemma tillsammans med vår husvakt.
Igår fick jag ett paket med nya kul grejer från Drylane att testa. I paketet låg också ett brev:
Hej Christer
Här kommer ett paket med två stycken prototyper av våra kommande 
som vi vill att du ska testa.
Använd dom helt utan försiktighet och lägg märke till alla bra och dåliga egenskaper och känslor du upptäcker.
Vi vill ha tillbaka dom så småningom men helst inte hela och rena.
Alla rapporter emottages tacksamt.
Gnälla på prylar gör vi ju alla, men att veta att tillverkaren lyssnar på alla kommentarer och dessutom vill ha gnäll är ju hur bra som helst!
Va säger man? Det är ett tufft jobb. Men nÃ¥n mÃ¥ste göra det…
Så nu ska jag testa på mina träningsrundor och på PBP.
Mer info följer…
» Drylane
Ta mig tusan, nu de de semester!!!
Snacka om att det är en skum känsla att slänga sig från full überfart på jobbet till total ledighet på bara några minuter.
Pontus & Amerikanerna uttryckte känslan bra i en av sina låtar:
Upp klockan två, du och jag
Vi ska på semester
Skyndar oss att ta det lugnt!
I helgen var det dags för mastodontkonserten Live Earth. Ett sanslöst viktigt ämne men en ack så trist konsert om ni frågar mig. Förutom en stund då Spinal Tap intod scenen.
Deras andra lÃ¥t var ”Big Bottom” som innehÃ¥ller sÃ¥n poesi som textraderna:
The bigger the cushion, the sweeter the pushin’
That’s what I said
The looser the waistband, the deeper the quicksand
Or so I have read
LÃ¥ten spelades pÃ¥ enbart trummor och….basgitarrer. En herrans massa basgitarrer.
Med på scenen fanns basister från bland annat Beastie Boys, Metallica, Bloc Party, Foo Fighters och Madonnas band som rockade loss med sina basar. Och jag räknat rätt så var det 17 basister på scenen.
Basisterna presenterades som ”every bass player in the known universe”.
Underbart med lite humor i all grÃ¥ tristhet. Som t ex The Police och Shakira…
These go to eleven!
Har du inte sett filmen ”This i Spinal Tap” sÃ¥ har du missat nÃ¥t!
» This is Spinal Tap
» Live Earth
Under Londonprologen av Tour de France blev frestelsen till slut för stor för en ung åskådare som stod och drällde vid T-Mobiles område. Han cyklade helt sonika iväg med Kim Kirchens tempocykel värd sköna 7,000 Euro.
T-Mobiles busschaffis Bert ingrep dock och gjorde en riktig filmjakt där han hoppade in i en bil pÃ¥ gatan och sa ”follow that cyclist!” (eller kanske snarare ”Folloff zat zyclisst!” som den tysk han är). Väl framme gjorde han en ”citizens arrest” och fick ner killen pÃ¥ gatan.
Eftersom Bert inte hade tid att tjafsa med killen avslutades det hela med nÃ¥got som T-Mobile själva kallar ”a strongly accented warning”.
Lärdom: Bråka inte med busschaffisar. Speciellt inte tyska busschaffisar som heter Bert!
Uppdaterat: Idag ändrade T-Mobile pÃ¥ sin blogg sÃ¥ att orden “a strongly accented warning†blev “a heavy warningâ€. NÃ¥n tysk i teamet som inte uppskattade driften med tyskar och deras engelska? Fniss…
Holy crapadoodle en sån avslutning det blev på den här veckan!!
Regnet har vräkt ner hela veckan och för varje dag har det kännts som det omöjligtvis kunde bli värre. Men ack…
Lika säkert som att SVT’s meteorolog Pär Holmgren har en snuskigt ful frilla, lika säkert har det varit att regnet blivit värre för varje dag. Och idag blev det all hell breaking lose när regnet vräkte ner sÃ¥pass mycket att det stundtals var omöjligt att se nÃ¥t genom sportglasögonen. Det ihop med en sjuhelsikes vind gjorde att det blev en tung runda.
Jag mådde toppentoppen fram tills cirka sju mil men sen fick jag en fantastisk svacka som slog till som en käftsmäll på en Eddie Meduza-konsert på folkets park. Och snabbt gick det också. Skumt!! Jag brukar känna av att det är iväg annars.
Jag räddades dock av att kompisen Pierre hade ett väldigt praktiskt bakhjul som jag kunde ligga bakom…
Och som om inte det var nog missade vi en sväng vilket gjorde att vi körde nÃ¥gra mil extra. Ooops…
Damn! Snacka om en snackerunda som blev en svackerunda! Men det varma badet och pizzan som min fru ordnade gjorde i alla fall att livslusten Ã¥tervände. En smula…
Idag fick jag ett kul meddelande från min sponsor Steve på TrainingTime. Engelsman som han är har han tagit sig till London för att kolla på de två första etapperna av årets Tour de France. Häftigt!
Men ännu häftigare är att han träffat ”Djävulen”, dvs Didi Senft, som har en fantastisk förmÃ¥ga att smyga sig in pÃ¥ alla tv-sändningar frÃ¥n de stora cykelloppen. Didi är helt klart en lustig prick som jag gärna skulle vilja säga hej till.
Hoppas få en rapport från Steve hur stämningen var på dagens rafflande prolog.
Om en stund drar årets Tour de France igång. Yey!!
PÃ¥ gÃ¥rdagens teampresentation hade George ”Hinken” Hincapie helt klart den snyggaste tröjan, en kombination av Discoverys (i Ã¥r inte alls snygga) tröja och den amerikanska mästartröjan.
Det vore skitkul om han kunde ta hem prologen men mitt högst okvalificerade tips är nog trots allt David Millar.
Hårddisken på mediacentret är rensad så nu är jag redo för årets Tour.
Go Go Go!!!
Vaknade klockan fem i morse för att köra min morgonrunda och möttes av ännu en dag av underbart svenskt sommarväder, dvs ösregn. Pratade snällt med utrustningen och lovade: ”Imorgon ska ni fÃ¥ torka. Imorgon…”
Heja sommaren!
I förra veckan hade filmen ”The flying Scotsman” premiär i England.
Det är en film om cyklisten Graeme Obree, som bland annat är känd för att ha slagit en massa världsrekord på bana på en hemmagjord cykel och retat gallfeber på olika cykelförbund (bara en sån sak!).
Om filmen kommer visas på svenska biografer är osäkert just nu, men den kommer finnas på dvd inom kort.
Trailern
Den riktiga Obree
Jajjemen! Äntligen höll SMHI vad dom lovat. IgÃ¥r sa dom att det skulle ösregna idag och visst ösregnade det! Kallt dessutom. 12 grader känns ju inte direkt som juliväder…
Men trots det stod det tre cyklister och väntade vid starten klockan sex för att köra morgonrundan på 45 kilometer. Toppen!
Dagens sparringpartners blev Rasmus (på singlespeed), Göran och det levande lyckopillret Jon-Erik. Trevligt gäng med andra ord vilket gjorde att vi hade skitkul trots att regnet nästan hoppade upp från marken och bet en i baken. För jääääklar va det regnade!
Dagens vansinnesuppdrag blev en jakt på en skönt trimmad EU-moppe som jag nääästan lyckades komma ikapp. Att göra såna tokryck på fastande mage är alltid lika spännande.
Imorgon är det dags för morgonrunda igen, då förhoppningsvis med lika trevliga cyklister och kanske lite torrare väder.
Fast…regn är ju bara flytande solsken!
Idag är det 47 dagar kvar till starten av Paris-Brest-Paris!
Som sann fan av Star Trek bara måste jag ju uppmärksamma en så här viktig tidpunkt!
47 is the shit!
”Imorgon mÃ¥ndag fÃ¥r västra Sverige lätt molninghet som under dagen kan övergÃ¥ i lokala regnskurar”
SÃ¥ lät det pÃ¥ väderprognosen pÃ¥ TV igÃ¥r kväll. Lätt molnighet stämde bra när jag stack ut pÃ¥ morgonrundan vid sextiden i morse, men ”under dagen” visade sig betyda ”klockan kvart över sex pÃ¥ morgonen” för prick dÃ¥ drog ett skönt hällregn igÃ¥ng.
Tack för det SMHI…
Mingle2.com heter en sajt som har en tjänst där man kan fÃ¥ Ã¥ldersgränsen satt för sin blogg. Den amerikanska Ã¥ldergänsen kanske det är säkrast att pÃ¥peka…
Jag testade och fick svaret att min blogg inte lämpar sig för barn under 13 år och att föräldrar bör tänka sig för ordentligt innan dom släpper in sina ungar att läsa mina texter.
Antar att det beror pÃ¥ alla bilder pÃ¥ cyklister i spandex. Ja se amerikaner…
» Mingle2.com
Stationsvakt tipsade om tjänsten
Igår blev det en rejäl skräll på SM när göteborscyklisten och klubbkompisen Linda Josefsson blev tvåa på damernas linjelopp.
Fasiken va grymt att hon slog Susanne Ljungskog och resten av eliten (ja, förutom Angelica Agerteg som vann dÃ¥…)!
Go Linda!!!
» Artikel i Cyclesport.se
» Film från tävlingen och intervjuer
* Linda är medlem både i CK Master (som hon tävlar för) och Hisingens CK
Tack till Lisa och Alexandra som tipsade!
Visst…de 120 milen pÃ¥ PBP ska cyklas. Det gÃ¥r sÃ¥ klart inte att komma undan. Men Beatles visste vad de sa när de sjöng textraden ”I get by with a little help from my friends”.
Så nu har ett suveränt supportteam börjat ta form för att ta hand om olika saker under tiden jag sitter på cykeln ute på banan och trampar.
PÃ¥ plats i Frankrike
Till min hjälp för att sköta supporten i Frankrike kommer jag att ha hjälp av ett team på tre personer – Martin Wahlberg, Karin Ahlin och Jon-Erik Olsson. Att de här tre är bland de mest positiva, trevliga och galna cyklister jag känner gör ju inte saken sämre.
Alla tre kommer fungera som kombinerade chaufförer, mekaniker, coacher, fotografer och allmäna påhejare. Inte illa att ha en egen privat hejaklack!
Under loppet är all support ute på banan strängeligen förbjuden. Men i depåerna längs bansträckningen får man lov att ta support från ett eget supportteam som står still i depån. För att inte störa cyklisterna måste alla supportbilar åka en annan väg mellan depåerna. Så det kommer bli en herrans massa mil för dom att köra.
Hemma i Sverige
Henrik Wannheden är den enda i teamet som man inte kan anklaga för att vara cyklist. Enligt honom sjölv hatar han till och med cyklar. Men han är en jäkel på datorer så han kommer finnas kvar här på hemmaplan och se till att bilder och rapporter från banan kommer in här på sajten så att ni kan följa utvecklingen.