Härom kvällen zappade jag runt pÃ¥ tv’n och fick syn pÃ¥ ett program pÃ¥ TV4+ som jag var helt övertygad om var en komedi eftersom kvinnorna var som dÃ¥liga karikatyrer pÃ¥ 50-talskvinnor. Det visade sig vara ett kanadensiskt program pÃ¥ fullaste allvar som heter ”Mom Show”.

Fy fasiken. Vi snackar fejkad hemmamiljö där en massa ”vanliga kvinnor” och deras barn samlats och delar husmoderstips med varandra. Självklart vääääldigt lugnt och vääääldigt mycket bekräftande mellan de olika kvinnorna med ivriga nickningar och ”right, right” sÃ¥ snart nÃ¥gon sagt nÃ¥got. Alla är jätteöverens och ingen tycker annorlunda. Allt är bra, sÃ¥ bra.

Ett citat var så fantastiskt att jag bara var tvungen att fota av tv-rutan. Man skulle kunna tro att det är ett lösryckt citat men tro mig, hela programmet går i den här stilen.

Mom Show får ju till och med Martha Stewart att framstå som nytänkande.

Mossigt sa Bull…

På bloggen Bike Hugger läser jag om sajten World Clock som har koll på läget i världen.

Enligt World Clock har det tillverkats 100.000.000 cyklar under 2007 vilken dag som helst nu. Det är ett hundra jäkla galna miljoner cyklar det!

Då infinner sig frågan – vart tusan tar alla dessa cyklar vägen?! Och vilka är alla de som tydligen slarvar bort sina cyklar hela tiden så att det behövs 100 miljoner nya nästa år igen?

Galet!

» World Clock
» Bike Hugger

Så kom den första snön för den här vintern till Göteborg.

Det är knappast nÃ¥gra drivor som ligger pÃ¥ marken men det är fullt tillräckligt för att jag skall utbrista i ett ”BRRRRRR!!!!”…

Förr såg jag alltid fram emot vintern och snön men numera känns det bara som nåt tradigt som man ska genomlida.

Jag vill ha sommar! Nu!

Nu kommer med stormsteg i Göteborgsområdet.

Ett bevis på det, förutom att alla löv på träden till slut fallit av, är att det fläckvis var isigt på gatorna i stan idag.

Fast…jag borde kanske ha fattat att vintern är här när jag gÃ¥tt runt med dunjacka, mössa och handskar i en vecka.

Sommaren, kom tillbaks! Allt är förlåtet!

Imorgon är det dags igen för fredagsflams här pÃ¥ min sajt men idag blir det ett betydligt allvarligare inlägg…

Jag har alltid haft oerhört svårt för totalitärism. Den som måste tillgripa våld och förtryck för att behålla sin makt är per definition extremt svag.

Enkelt, och helt ofarligt, för mig som boende i Sverige att uttrycka i ord och text men för de drabbade i Burma och andra totalitära stater en livfarlig åsikt att uttrycka offentligt.

Min respekt för de som, ofta med risk för sitt liv, vågar trotsa förtryck är ofantligt stor.

Mitt lilla bidrag till stöd för de drabbade i Burma, munkar och civilbefolkning, är att sätta fokus på vad som händer i deras land just nu genom att skriva den här artikeln på min hemsida. Det som sker i Burma är helt oacceptabelt!

Idag är det International Bloggers’ Day for Burma. Sprid gärna detta vidare.

» Free Burma
» Svenska Burmakommitén

Att hitta kul grejer när man går runt på stan och bara skrotar är alltid lika kul.

I september i förra året hittade jag en gatsten i Stockholm som gjorde mig riktigt varm och i förra veckan en skön klisterlapp på en lyktstolpe som ville att man skulle använda hjälm.

Jag är ingen större fan av grafitti i vanliga fall. Mest eftersom det brukar vara rejält hjärndött för det mesta. Men i Allén i Göteborg såg jag en helt fantastisk grej som nån har gjort på en av markeringarna i gatan.

I asfalten på en kombinerad cykel- och gångbana markeras de olika delarna av en cykel på cykelbanan och ett barn och en man som håller varandra i handen på gångbanan. Vad nån gjort var att måla dit en tankebubbla från barnet.

Om all graftitti vore så här intelligent vore världen en roligare plats.

Var precis på väg att gå och lägga mig och stod och borstade tänderna med de trådlösa lurarna på huvudet med ljudet från nån reklamtv-kanal igång. Då kommer en ljuv stämma och säger:

– ”När du fick diarré i morse hade du ett val…”

Va?! När jag fick diarré?! Väääänta lite nu Imodium!

Snacka om smaklös reklam…

Nån vis person har räknat ut att vi i dagens samhälle översköljs av hundratusentals budskap om dagen som pockar på vår uppmärksamhet.

När reklamtv visar sin tvättmedelsreklam för tusende gången och jag svär för den tusende gången över att den är så kass blir jag riktigt glad när jag ser nåt som är så enkelt och billigt att det bara helt enkelt funkar.

Hur många kampanjer har vi inte sett som skall lära oss att man skall ha hjälm åp sig när man cyklar? Handen på hjärtat – hur kul brukar dom vara? Dags att tänka tvärt om med andra ord!

Den här lappen sitter på en lyktstolpe alldeles i närheten av min lägenhet. Så enkel, så bra, så helrätt!

När man är ute och cyklar har man ofta en massa tid att fundera och reflektera över saker.

En sak som slagit mig när jag varit ute på mina träningsrundor är att varenda familj utanför stan verkar ha en studsmatta i trädgården. Varenda! Kan det verkligen finnas så här mycket småungar i Sverige eller är studsmattan 2000-talets statuspryl som man bara måste ha i sin trädgård om man ska vara nåt i grannskapet? Jag börjar nästan luta åt det senare. Speciellt när man ser hur en del har placerat anordningarna.

Stark lutning på gräsmattan och studsmatta mitt i lutningen? Inga problem! Kan en unge ens studsa mer än en gång i den mattan eller är det bara en ondskefull bestraffningspryl som föräldrarna kör med?

– ”Hoppa lite i mattan nu unge!”
– ”Men pappa….”
– ”HOPPA NU!!”

Dunsen när ungen studsat en gång i studsmattan och sen plötsigt slår i gräsmattan två meter från själva mattan på grund av den diaboliska lutningen måste vara avsevärd.

En annan sak som slagit mig är att Ã¥rets modell av studsmattorna ser ut om nÃ¥t hämtat frÃ¥n Ultimate Fighting – ni vet den där ”sporten” som USA gett oss där män är män och man slÃ¥ss tills…tja…tills den andra är knockad bortom vett och sans.

Runt den redan ondskefulla studsmattan har man helt enkelt spänt upp ett nät så nu kan ungjävlarna helt enkelt inte komma undan.

Jag ser framför mig att de föräldrar som köpt en Ultimate Fighting-studsmatta stoppar in sina illbattingar till ungar innanför nätet, sätter pÃ¥ Di Levas brutalhit ”Dansa din jävel” pÃ¥ repeat pÃ¥ stereon – pÃ¥ hög volym – och sen Ã¥ker till närmsta köpcentrum och har en bra dag pÃ¥ egen hand. Utan ungarna.

Så måste det vara!

Tänk vad mycket saker man har tid att tänka pÃ¥ när man cyklar…

Ibland när man är ute stöter man på ett riktigt blindstyre till bilist som borde stannat hemma just den dagen och andats i en papperspåse tills anfallet gick över.

Idag stötte några av mina cykelkompisar på ett busschaffis som körde för Västtrafik här i Göteborg som gjorde sitt bästa för att preja av dom från vägen. Men för bövelen!!!

Fredric har skickat ett mail till Västtrafik. Det skall bli spännande att se vad reaktionen blir från deras sida..

Läs mer om händelsen på Fredrics egna blog.

» Fredric Engelke

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Lördag eftermiddag. Trots att det bara är mars är det 14 grader i luften och solen skiner. Cyklingen går som på räls på i det närmaste tomma vägar. Livet leker.

Men så närmar sig en bil bakifrån och tutar lätt precis innan den passerar varpå den äldre kvinnan i passagerarsätet fullständigt exploderar och närmast ser ut att vilja slita loss stolen och kasta efter oss!

När bilen försvinner över krönet ser det ut som hon trasslat in sig i bilbältet i sitt desperata försök att klättra över till baksätet samtidigt som hon nästan slått sönder inredningen med sina vilt vevande armar.

Ja herre gud, vad säger man…? Jag hade banne mig svÃ¥rt att hÃ¥lla mig för skratt… Man fick nästan känslan att vi räddade dagen för det här pensionärsparet för deras synkronisering mellan tutandet och passagerarens veritabla vulkanutbrott var nästan magiskt att se. SÃ¥nt där kommer bara av Ã¥r av träning.

Damen i den gröna Golfen var värst i helgen, men efter hennes imponerande uppvisning roade jag mig med att kolla hur mÃ¥nga passagerare i de tutande bilarna som reagerade pÃ¥ samma sätt. Nio bilar tutade varav fyra hade passagerare (alltid damer) som skötte invektiven mot oss huligancyklister. Och sÃ¥ anklagar dom cyklister för att vara testosteronstinna. Ja jisses…

Men undrar ju lite över vilka frustrationer människor gÃ¥r och bär pÃ¥…

Jag satt mest och tänkte pÃ¥ TV-kocken Gordon Ramsays citat: ”Smiiiiile! It’s for fuckin’ free in Scotland!”

Har du nån egen skräckhistoria med galna bilister? Skriv en kommentar!

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!