Etikettarkiv: Brevetlopp

Tung 20-milare avklarad

Paris-Brest-Paris,

En sÃ¥n jäkla runda det blev när vi körde 20-milaren igÃ¥r…

Trots att vädret var grått och trist var vi hela 27 cyklister som drog iväg från Göteborg en stund efter nio på morgonen.

De första sju milen upp till Skärhamn gick så snabbt att vi var och sniffade på minimumgränsen. Men efter att vi proppat i oss en massa goda och nybakta bullar vid stämplingen vid bageriet i Skärhamn sprack den stora gruppen upp i mindre grupper.

Jag körde pÃ¥ en sten sÃ¥ att det small till ordentligt i framhjulet men inget verkade gÃ¥tt sönder. Ett smärre mirakel för det lät verkligen som ett pistolskott. Men efter en stund märkte jag att styret vridit ner sig sÃ¥ att jag satt i nÃ¥n slags ”dragster-ställning”. Men det var bara att justera vid nästa stämpling i Ellös.

I Ellös började det gapa tomt i många av våra magar så vi bestämde oss för att stanna till vid Christers Pizza i Henån nån mil längre fram på banan. Där brukar pizzan smaka mumma och bemötandet vara på topp.

Väl framme vid pizzerian började varningsklockorna ringa direkt. Kvinnan bakom disken fick en mindre stroke när hon sÃ¥g oss och började orera osammanhängande om att ”det gÃ¥r inte mÃ¥ste ni väl förstÃ¥” och liknande. Det satt fyra gäster i matsalen och hon var stressad bortom vett och sans. Undrar hur det är när dom har fullsatt…

När hon lugnat ner sig en smula och insett att vi faktiskt ville äta och inte bara stämpla (som tydligen var extreeeemt jobbigt) fick vi, halvt pÃ¥ nÃ¥der, sätta oss ner och beställa. Efter en ganska lÃ¥ng väntan kom en pizza modell mindre (men väldigt ”välbakt”) och ett glas Coca Cola utan kolsyra in. NÃ¥ja… Energin behövdes i magen sÃ¥ det var bara att äta. Men Christers Pizza i HenÃ¥n kommer inte direkt stÃ¥ högt pÃ¥ min lista vid framtida rundor till HenÃ¥n…

Eftersom färjan mellan Svanesund och fastlandet bara går en gång i halvtimman blev det lite race milen till Svanesund för att slippa vänta en halvtimma på nästa. Väl på färjan märkte Jonte att en eker gått av i hans bakhjul.

När vi började köra mot Göteborg från Svanesund började jag känna av en rejäl sömnighet. Jag brukar visserligen få en trötthets-dipp efter 16-17 mil men sömnighet? Jag fick verkligen bita i och var fantastiskt glad över alla de i gruppen som fortfarande hade krafter kvar och drog långa sträckor. Att svänga in på gatan vid klubblokalen strax efter halv sju var underbart.

Väl hemma åt jag middag och tog ett långt varmt bad innan jag somnade. Och idag, dagen efter, har en skön rigor mortis infunnit sig i stora delar av kroppen.

Hur fasiken cyklade jag 100 mil till förra året?!

Dags för årets 20-milare

Paris-Brest-Paris

1208981527_1208981519_bild_1.jpgIdag är det dags att ge sig ut på årets 20-milare med Hisingens CK. Det har funnits tre olika 20-milsrundor att välja mellan men jag kör den som går norrut över Tjörn och Orust idag.

Vi är ett gäng som pratat ihop oss om att köra tillsammans och satsa på att ha trevligt under dagen snarare än att hetsa och köra snabbt.

Vädret är tyvärr långt ifrån lika trevligt som det var tidigare i veckan men slipper vi bara regn får vi vara nöjda.

Förra Ã¥ret var de här rundorna ofantligt viktiga. Sumpade man en runda var det kört – dÃ¥ skulle PBP-äventyret vara över. Punkt.

Därför känns det oerhört skönt att ”bara Ã¥ka” i Ã¥r och inte ha nÃ¥n press alls hängande över sig.

Jahapp… SÃ¥ var det dags igen…

Fritid, Sjukdom, , ,

SjukUnder året inför Paris-Brest-Paris drabbades jag av en smärre nojja för att bli sjuk eftersom det var saker som t ex kvalificeringslopp och liknande skulle betas av under året. Och eftersom varje lopp bara arrangerades på specifika datum skulle det inte vara en hit om jag var sjuk då.

Faktum är att jag var förkyld som ett ägg (kan ägg vara sjuka…?) när jag körde 20-milaren. Inte helt nyttigt, men det funkade. Den största fasan var att jag skulle bli sjuk alldeles innan eller under själva loppet, men jag klarade mig finfint.

Efter att jag kommit hem har som tur var den här nojjan släppt. Blir jag sjuk så blir jag sjuk.

Och nu verkar det inte bättre än att jag är på väg. Jag vaknade idag med en retfullt kliande hals och en näsa som hotar med att börja bli rejält snorig.

Here we go…

Kvalificeringslopp 2: Check!

Paris-Brest-Paris, ,

I lördags körde jag mitt andra kvalificeringsloppen inför Paris-Brest-Paris. Helgens lopp var 300 km långt.

Upplägget pÃ¥ de här loppen är att man skriver in sig vid starten, betalar sin startavgift och fÃ¥r en karta över rutten man skall köra och en liten gul bok där man skall samla stämplar eller signeringar pÃ¥ i förhand utsedda platser, oftas i ”hörnorna” av rundan. Till kartan finns ocksÃ¥ en översikt när man fÃ¥r vara vid de olika stämplingsplatserna som tidigast och senast. Sen är det bara att köra. Men till skillnad frÃ¥n vanliga motionslopp finns inga organiserade kontroller eller markeringar längs banan. Allt sÃ¥nt förväntas man sköta själv.

Vi var ett stort gäng som samlades vid inskrivningen tidigt på morgonen. Det var utlovat riktigt bra och soligt väder men till en början var det riktigt ruggigt kallt och kompakt dimma.

Alla körde gemensamt nÃ¥gra kilometer och stannade till en början när det blev en punktering i gruppen. Efter att han stÃ¥tt still en stund nÃ¥gra hundra meter framför gruppen som höll pÃ¥ med punkan rullade jag bak till dom för att se hur det gick. Väl framme hos dom ser jag att hela gänget som jag tänkt köra med tröttnat pÃ¥ att vänta och sätter full fart framÃ¥t. Gah! SÃ¥ planen att köra ”lugnt, försiktigt och mjukt” höll i cirka 30 minuter när jag fick trycka i tyngsta växeln och jaga ikapp dom.

Första stämplingen var i Fjärås. Det blev viss kalabalik när 30 cyklister försöker knö in sig i ett litet konditori och smått stressade kräver att få var sin stämpel. Och inte blev det bättre när jag råkade bli en av de sista att få stämpla.

Det blev panikköp av en bulle och snabbt upp på cykeln igen för att åter igen hinna ikapp mina klungkompisar. Fast sen visade det sig att dom lurades en smula för dom stod och väntade bakom huset. Det är kompisar det! Vi blev ett gäng på runt 15 stycken som turades om att dra. Till en början var det tjo och tjim i gruppen och massor av glatt snack men ju längre dagen gick och ju mer backigt det blev, desto tystare blev gruppen.

Resan från Fjärås till den andra stämplingen i Borås var rejält kuperad stundvis. Den kompakta dimman gjorde att glasögonen immade igen ibland. Skulle det inte vara varmt?! Jag hade absolut inget regnskyd med mig, det hade jag valt bort dagen innan när jag klurade på vad jag skulle packa ner.

Väl framme i Borås hade det i alla fall blivit en smula varmare så jag kunde plocka av mig vindvästen. Vi stämplade i en bensinstation och åter igen ryckte jag åt mig första bästa maten jag kunde hitta, den här gången en macka med ost, bacon och kyckling på. Mums! Jag hade med mig en påse cashewnötter som jag började äta på också.

Med 15 personer i gruppen tar även ett ”kort stopp” sin lilla tid. Vattenflaskor skall fyllas, kort stämplas och toaletter besökas. Hmmm… Det är helt klart ett avvägande man fÃ¥r göra pÃ¥ de kommande loppen – liten grupp = snabba stopp, stor grupp = mindre jobb per person.

PÃ¥ vägen ut ur BorÃ¥s skulle vi hitta en cykelväg. NÃ¥n i klungan visste vägen, som visade sig gÃ¥ in i ett….villaomrÃ¥de. Inte en cykelväg i sikte. Lösningen blev att vi körde pÃ¥ en liten stig i en skog i nÃ¥n kilometer. Hepp! När vi väl hittade den smala cykelbanan skulle vi passera ett äldre par som var ute och cyklade. Damen lÃ¥g pÃ¥ höger sida cykelbana, herren pÃ¥ den vänstra. När vi plingade pÃ¥ dom flyttade dom sig bÃ¥da tvÃ¥. Nu lÃ¥g alltsÃ¥ herren pÃ¥ vänster sida och damen pÃ¥ höger. Tadaaa!

Efter att ha stÃ¥tt och väntat ett bra tag pÃ¥ att en dubbelpunka skulle fixas valde nÃ¥gra av oss att rulla vidare till nästa stämpling som lÃ¥g bara nÃ¥gra kilometer bort. Vi stämplade i en liten servicebutik i Dannike efter 12 mil. Mitt ”kap” i den affären blev en pÃ¥se vaniljsnäckor och en Coca Cola. Sen började vi vänta. Och vänta. Och vänta. Men nu sken solen sÃ¥ vi hade det ganska bra i alla fall. Till slut kom sÃ¥ det punkterande gänget sÃ¥ att vi kunde fortsätta.

Efter cirka 15 mil hade jag en liten dipp. Som vanligt hade jag slarvat med maten och drickan alldeles för länge. Måste bli bättre på det där. Som tur var var det ju ett stort gäng jag körde med så genom att ligga längst bak i några minutr så var jag snart med i leken igen.

Motvinden började göra sig rejält påmind nu när vi kämpade oss ner till den fjärde stämplingen i Ätran, men gruppen kämpade på rejält. Faktum är att vår hastighet på cykeln var riktigt bra, det var snarare stoppen som tog för låg tid.

Byn Ätran var ingen vidare metropol. Det mesta var stängt sÃ¥ en stackars man som rÃ¥kade titta pÃ¥ oss frÃ¥n sin trädgÃ¥rd blev plötsligt antastad av 14 cyklister som dundrade in. Visst kunde han…skriva pÃ¥ korten….kanske… Sen ville en del ha flaskorna pÃ¥fyllda. DÃ¥ sÃ¥g han smÃ¥tt desperat ut. Det var tydligen inte alls hans bild av en lugn och fin lördag i Ätran.

Ã…ter igen drog stoppet ut pÃ¥ tiden sÃ¥ vi var nÃ¥gra som började rulla vidare sÃ¥ sakta. Trots att vi rullade sakta fick vi snabbt en rejäl lucka. SÃ¥ stoppens längd är helt klart inte att underskatta. PÃ¥ väg in i Ullared märkte vi dessutom att vi tappat nÃ¥gra cyklister sÃ¥ vi svängde in pÃ¥ en bensinmack för att fylla flaskor, köpa glass och vänta in dom. Mina föräldrar ringde pÃ¥ mobilen och bjöd in oss pÃ¥ korv och bröd, kaffe och fika i deras husvagn utanför Varberg tre mil längre fram pÃ¥ rundan. Eftersom kalorimätaren pÃ¥ cykeldatorn gav upp nÃ¥gon mil innan Ullared sÃ¥g jag det som ett tecken pÃ¥ att det var läge för ännu en bulle och en Coca Cola. Det visade sig att cykeldatorn bara viasde upp till 10.000 förbrukade kalorier, efter det visade den ”—-” som jag antar är tillverkarnas sätt att säga ”Men grabbeeeeeen!”

När vi vände norrut i Varberg infann sig en underbar känsla. Plötsligt var det som om bromsarna slutade gÃ¥ emot fälgen. Aaaaaah… Medvind! Och en rejäl medvind dessutom. Det var vi banne mig värda!

Mina föräldrars galna hund Joker visste inte vad han skulle ta sig till när plötsligt 12 cyklister rullade fram till husvagnen. Han brukar ha hjärnsläpp annars också men nu blev det bara total kortslutning hos honom. Så många att skälla på, så många att tigga mat av.

Efter att ha mumsat på korv och bröd och fyllt magarna med muffins och kanelbullar var det dags att åter igen njuta av den sköna medvinden som skulle ta oss hem till målet.

Nöjda och belåtna, med 30 mil i benen kom vi i mål precis efter att solen gått ner över Göteborg. En sån känsla! Och en sån trevlig cykeldag det varit!

Efter att ha lämnat in stämpelkortet var det dags att rulla hemåt där ett varmt badkar och en jättegod pastamiddag väntade. Snacka om att ha ett grymt supportteam här hemma! Så med en god middag i magen och ben som gjorda av gelé somnade jag nästan innan jag lagt huvudet på kudden.

Om två veckor är det dags för 40-milaren. Bring it on!

Vad har jag lärt mig av helgens lopp?
* Nötter är perfekt att ha med som extrakäk
* Nåt mer än bara Enervit och sockrig mat behövs. Jag fick rejält ont i magen de sista milen
* Inte för stort gäng att köra med. Det tar tid (även om det är förbaskat trevligt!)
* Kortare stopp, kortare stopp, kortare stopp…

» Fler bilder på Pixbox

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Och så var vi iväg!

Paris-Brest-Paris

Så var det dags för det andra kvalificeringsloppet.

”Äntligen!” säger jag för nu har jag gÃ¥tt och laddat i en vecka för loppet – hela tiden med en skön magkänsla. Idag blir det 300 kilometer som skall köras i ett, om man ska tro väderprognosen, skönt och behagligt väder. Det talas om medvind de sista 10 milen. Snacka om perfekt!

Igår blev det en tidig kväll i säng efter att jag kollat och dubbelkollat utrustningen och sen kollat den en gång till.

”Vad skall med och vad stannar hemma” är den eviga frÃ¥gan. Jag är ingen större fan av de gigantiska ”randonneurväskorna” som en del kör med pÃ¥ cyklarna. Visst, man fÃ¥r ner halva cykelgarderoben i den men samtidigt mÃ¥ste man släpa (eller kanske snarare ”trampa”) runt en massa extra vikt än nödvändigt. Det är helt klart ett avvägande som man fÃ¥r fundera pÃ¥ varje gÃ¥ng.

Med tanke på att avståndet mellan stämpelpunkterna inte var så långt på den här rundan valde jag att lämna camelbaken hemma och istället köra med två stora vattenflaskor på cykeln. Från starten var den ena fylld med färdigblandad Enervit och den andra bara med Enervitpulver. På så sätt har jag två fulla flaskor att köra med efter första stoppet utan att behöva köra runt med onödigt enervitpulver i ryggfickorna som tar plats.

Planen för dagen är att komma i mål innan solen går ner, dvs 20.50. Det ger en totaltid på 14 timmar så det känns som en rejält sansad tidplan. Det gäller bara att hitta några att köra med som har ungefär samma plan som mig och som kör i samma hastighet.

» Större karta
» Vägbeskrivning och ungefärliga hålltider

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Bilder från Mallorca och Skåne

Foto, Training, ,

Nu har jag lagt in 65 bilder från lägret på Mallorca och 15 från kvalificeringsloppet i Skåne i helgen på bildsajten Pixbox.

Vill du ha nån bild i större format går det att hämta hem originalbilden där också.


» Bilder från Mallorca
» Bilder från Skåne
» Skaffa eget bildarkiv på Pixbox

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Första kvalificeringsloppet avklarat

Paris-Brest-Paris,

Efter tio dagar på Mallorca med sanslöst mycket regn kändes det lite underligt att köra 20 mil i Skåne i gassande solsken och skön värme.

Flyget från Mallorca till Köpenhamn var lite halvtomt så jag fick en hel rad för mig själv vilket gjorde att jag kunde ligga ner över tre stolar och försöka sova. Som jag minns det lyckades jag inte somna men de som satt runt mig konstaterade torrt att med tanke på min ljudliga snarkning hade jag nog minsann sovit. Hehe.

Vi landade på Kastrup strax efter midnatt och körde raka vägen till Tollarp där kvalificeringsloppet skulle starta. Vid tretiden på natten hade jag och Thomas fått ihop våra cyklar och var redo för några timmars sömn innan starten klockan nio.

På frukosten träffade vi de övriga som skulle köra loppet. Jag kände mig smått under isen med tanke på min förkylning men försökte få i mig lite müsli i alla fall. Klockan nio var det dags för start. Vi var fem stycken som ganska snart märkte att vi körde ungefär lika snabbt så vi bestämde oss för att köra ihop.

Gänget blev jag, Thomas från Lygnens Venner, Lennart, Thomas och Magnus från Hisingens CK. Johannes från Danmark körde ungefär lika snabbt men valde att köra själv. Jag märkte snart att jag faktiskt inte kände av min förkylning på cykeln så det var bara att köra på.

Vädret var helt fantastiskt på rundan och efter några timmar plockades jackor och armvärmare bort. Men när vi rullade ner mot Ystad sjönk temperaturen rejält på nån minut bara eftersom vi närmade oss havet och det blev lite småkyligt.
Lunchen blev på en sunkig thairestaurang i Ystad. Lokalen var nåt av det torftigaste jag sett men maten var perfekt.

Lika snabbt som temperaturen sjunkigt när vi rullade in i Ystad ökade den när vi lämnade stan. Underligt!

Vägen mellan Ystad och Simrishamn var kuperad och fylld med rejäl motvind.

Belöningen blev en Coca Cola och en påse vingummi i hamnkiosken i Simrishamn i gassande sol. Jag fick klappa på en helt tokig bullterriervalp som åt en piggelin på 30 sekunder. Bara en sån sak!

Efter Simrishamn fick vi vinden i ryggen vilket kändes skönt. Innan dess var jag lite orolig om vi skulle hinna komma i mål innan solen gick ner eftersom hastigheten varit oroväckand låg tidigare under rundan.

När vi närmade oss de fina backarna i Brösarp tänkte jag på hur stor mental skillnad jag har nu mot för bara några år sedan. Då kunde jag bli knäckt bara av att tänka på backar. Men nu satt jag och täkte på hur kul det skulle bli att köra upp för dom. Så jag kostade på mig att trycka på lite extra uppför och vänta in dom andra. En lättare kropp, betydligt lättare cykel och schystare mental inställning gör helt klart underverk!



Resten av milen var en ren njutning. Det kändes lite ”Lucky Luke” när man cyklade in i solnedgÃ¥ngen. Vi gick i mÃ¥l halv Ã¥tta med runt en halvtimmas marginal till solnedgÃ¥ngen.

Till skillnad mot när vi körde 20-milaren på Mallorca så skötte jag energiintaget exemplariskt idag. Och visst tusan är det underbart när man slipper känna den där läskiga känslan av att all kraft sakta rinner ur en och istället kan fokusera på att bara trampa.

Hur skönt är det inte att veta att det första av de fyra kvalificeringsloppen är avklarat! Nu väntar nästa lopp över 300 kilometer om två veckor.

Bring it on!

» Fler bilder i mitt Pixbox-album

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!