På väg från San Francisco till Las Vegas. Under några timmar har vi kört genom helt sanslöst stora nötodlingar. Mil efter mil, vart man än ser – nötter. Ibland en servicegata in mellan träden som ser ut att gå kilometer rakt fram in mot oändligheten. Man inser att världen måste ha ett oändligt behov av nötter.
När bensinmätaren börjar krypa ner mot rött och inte en stad finns i sikte börjar det bli smått oroligt i bilen. Då uppenbarar sig en öppnning i odlingarna och ett gigantiskt James Dean-porträtt och bensinstationen Blackwells Corner dyker upp, till synes från ingenstans.
Det känns ganska cheesy med porträttet egentligen, lite som en turistfälla (om man nu kan ha en turistfälla mitt ute bland miltals av nötodlingar).
Inne i den gigantiska bensinstationsbyggnaden finns allt det vanliga tingettanglet man brukar hitta på bensinstationer men också ett enormt utbud av nötter. Salta nötter, rostade nötter, whiskeynötter och nötter man inte ens trodde var möjliga.
Vi började prata med en man som vi först trodde var en kund precis som vi men som visade sig vara ställets ägare. Han bjöd på nötter och berättade om ställets historia.
Det visade sig att hans pappa och James Dean båda varit på väg till en biltävling med var sin bil. När dom stannade på just den här bensinstationen för att tanka hade hans pappas bil vägrat starta igen så Dean fick köra vidare själv. Och nu, en massa år senare så ägde alltså James Deans kompis son stationen och berättade historien för alla som ville lyssna. En vardagsöverraskning helt enkelt.
Vi fyllde upp bensin, köpte glass som hann smälta i värmen innan vi hunnit fÃ¥ upp kylan i den hystiskt stora amerikanska SUV’en och rullade vidare genom nötodlingarna pÃ¥ väg mot Las Vegas.
Klicka på bilden för att se en större version av 370-graderspanoramabilden jag tog på frihand innan vi körde vidare mot Las Vegas.
