Alla inlägg av christer

Rouleur Magazine – En fantastiskt snygg cykeltidning

Mikael i Hisingens CK tipsade mig för ett tag sen om den engelska cykeltidningen Rouleur. Tidningen ges ut av klädtillverkaren Rapha som gör oerhört snygga retrocykelkläder.

Rouleur är nÃ¥got av det läckraste jag har sett i tidningsväg – alla kategorier. Snygga foton, fantastisk layout, annorlunda skrivna reportage och bara…helt klockren!

Om man bläddrar igenom en vanlig cykeltidning pÃ¥ nÃ¥n timma och sen aldrig tittar i den mer sÃ¥ är detta snarare en tidning man har vid sängen länge, och sen ställer in i bokhyllan och sparar. Den innehÃ¥ller i princip inga dagsaktuella produkttester utan man fokuserar mer pÃ¥ ”känslan av cykling” men massor av intervjuer och reportade.

Jag hittade tidningen hos Veloform här i Göteborg. Den kostar 120 kronor numret. Men man kan också beställa tidningen direkt från redaktionen i England.

Köp! Du kommer inte ångra det!

» Rouleur
» Rapha

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Ännu en sponsor lämnar cykelsporten

Igår beslutade buss- och lastbilstillverkaren MAN att med omedelbar verkan dra sig ur sin sponsring av proffslaget Team CSC som en följd av den senaste tidens dopingerkännande och avslöjanden inom cykelsporten.
Att chefen för CSC-stallet, Bjarne Riis, erkände att han dopat sig blev spiken i kistan för deras del.

Även teamets huvudsponsor CSC säger sig fundera över sin framtid inom sporten.

Att dopingen är extremt kontraproduktiv för sporten blir allt tydligare. Nu har en rad sponsorer, som t ex Phonak Hearing Systems, dragit öronen åt sig och lämnat cyklingen.

Det här är inte bra…

» MAN’s pressrelease
» Cyklister mot doping
» Fler av mina artiklar om doping

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Bjarne Riis – Persona non grata

T-Mobiles nyhetssajt rapporterar idag att organisatörerna bakom Tour de France uttalat sig om att Bjarne Riis inte är välkommen till årets Tour de France.

Anledningen är så klart Riis erkännande för några dagar sedan att han använt doping under sin proffskarriär, bland annat då han vann Tour de France 1996.

Christian Prudhomme, som är chef för touren, säger att han skulle se det som chockerande om Riis kom till starten av årets Tour de France.

Prodhommes slänger in en slutkläm med att det kanske var läge för Riis att ge sig själv samma behandling som han gav Basso förra året då Basso stängdes av innan Tour de France på grund av misstänkt doping.

Enligt sajten Proffsklungan diskuterar man till och med om man skall tillåta CSC att komma till start i årets upplaga.

Idag blev det dessutom känt att Danmarks Sports Hall of fame har beslutat att ta bort Bjarne Riis från samlingen.

I ärlighetens namn kan man ju undra varför man inte gått ut med att T-Mobiles Rolf Aldag, som tidigare körde i teamet och också erkänt doping i dagarna och som idag arbetar som sportchef i T-Mobile, inte heller är välkommen.

Man kan ju fundera en smula pÃ¥ fransmännens egentliga syn pÃ¥ ”lika för alla”. Man har jagat Lance Armstrong under alla Ã¥r och anklagat honom för doping utan att hitta nÃ¥t men hyllar en cyklist som Richard Virenque, som ju faktiskt torskat dit ordentligt för doping, som landshjälte.

HÃ¥rda bud i Mellerud…

Vad tycker du om det här? Skriv gärna en kommentar!

» T-Mobiles nyhetssajt
» Proffsklungan
» Velonews
» Cyklister mot doping

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Ordning och reda

Ett tips som jag fått av flera av de erfarna PBP-cyklisterna är att ha pengar, kreditkort och viktigast av allt – boken där man skall få alla sina stämplar i kontrollerna under Paris-Brest-Paris – i en väska runt halsen.

I lördags slank jag in i en av stans friluftsbutiker och hittade en väska som jag fastnade för. Det var en vattentät kameraväska från Haglöfs som heter Watatait Camera Pouch.

Den är gjord i ett rejält genomskinligt plastmaterial som man sen satt sånt där nätmaterial på baksidan som det brukar vara på ryggsidan av en ryggsäck. För att hålla fukten borta är det dels en dubbel ziplockspärr och sen en dubbel kardborre som man viker ner. Men trots detta blir den platt och smidig.

Halsbandet är i en stark orange färg och har en pryl som gör att man kan justera längden väldigt enkelt.

Att väskan har en genomskinlig framsida tror jag är bra med tanke på att jag säkerligen kommer vara skönt snurrig i skallen efter alla timmar på cykeln under loppet. För att slippa se ut som en neurotisk person med tvångstankar som öppnar och stänger väskan gång på gång för att se om boken verkligen kom med är det bara att kolla i fönstret.

Jag kommer köra med väskan på Nationaldagsloppet och Vätternrundan för att kolla att allt funkar.

» Haglöfs

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Seriös belysning till nattcyklingen

Ska man cykla i den franska bäckmörka natten behövs det en riktig belysning som man vet fungerar i alla lägen.

Tivalux är ett företag som arbetar med offentlig belysning. Man har bland annat gjort den läckra belysningen av statyn Kopparmärra på Kungsportsplatsen och Gustav Adolfs Torg i Göteborg. Jag fick en fråga från dom om man får vara med i min satsning och sponsra med belysningen. Klart dom får!

Det finns i princip två typer av belysningar att välja mellan – batteridrivet eller navdynamodrivet. Nackdelen med batteribelysningar är att de har kort batteritid vilket gör att man måste ha med sig en massa extrabatterier för att det skall fungera.

Så navdymanolösningen med en halogenlampa som ljuskälla är helt klart att föredra. Den funkar alltid och ger ett stabilt ljus som inte går av för hackor.

Hela paketet kommer byggas ihop av Anders som har den suveräna affären Veloform här i Göteborg. För att matcha cykeln kommer Anders handbygga ett hjul med ett svart nav (under milda protester från klassiker-esteten Anders) från tyska Schmidt, svarta ekrar och en svart fälg från Mavic. Själva lampan är en riktigt ljusstark rackare trots den kompakta storleken.

Stort tack till Thomas och Per på Tivalux för stödet!

» Tivalux
» Veloform

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Video från presskonferensen med Bjarne Riis

Jag hittade Bjarne Riis presskonferens från förra veckan där han erkände dopingmissbruk under sin tid som proffscyklist i Telekom-stallet.

Lite osmart (i mitt tycke i alla fall) att ha en fet plansch med Team CSC i bakgrunden. Hjultillverkaren Zipp lär ju inte vara speciellt glada…

» Cyklister mot doping

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Never trust a Klingon – eller SMHI

Till dagens morgonrunda hade SMHI utlovat lätt molnighet och sol. Men ack – åter igen slog deras prognos allt annat än in för väl ute på rundan öste regnet ner och solen verkade ha tagit semester.

Det mÃ¥ste nästan vara samma dator som tar fram SMHI’s väderprognoser som gör Kamratpostens horoskop, för det är inte mÃ¥nga dagar i Ã¥r som vädret stämt överens med prognosen…

Papphammars väderprognos ”Idag blir det…..väder!” funkar lika bra.

Men va tusan – en ny träningsvecka är här med en massa sköna morgonrundor. Yippie!

» SMHI
» Klingon

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Svensk cykel och doping – huvudet i sanden?

Ett Ã¥r efter att den senaste raden av dopingavslöjanden inom proffscyklingen radats upp har det inte hörts ett enda pip frÃ¥n Svenska Cykelförbundets sida. Visst, inga nya svenskar har ertappats som dopade men ”snacket pÃ¥ stan” kring cykelsporten är allt annat än positiv just nu kan jag lova.

Vad tänker man göra frÃ¥n SCF’s sida för att rädda det lilla anseende som tävlingcyklingen har i allmänhetens ögon. Under Ã¥ret som gÃ¥tt har jag mest fÃ¥tt ”inga kommentarer” eller ”inga nya svenskar har ertappats för doping sÃ¥ vi agerar inte” som svar vid de tillfällen jag pratat med representanter frÃ¥n SCF.

Om de svenskar som är och har varit med i proffscirkusen verkligen är så rena som vi så gärna vill tro vill jag se dom i en kampanj ihop med SCF så att det blir lite jävlar anamma i den här frågan från svenskt håll.

Med tanke på den senaste veckans utveckling med erkännanden på löpande band känns det som det är dags att agera.
Jag gjorde ett litet försök att fÃ¥ igÃ¥ng snacket för ett Ã¥r sen med kampanjen ”Cyklister mot doping” och trodde i min naivitet att det kanske skulle fÃ¥ SCF att agera. Nu ett Ã¥r, och en sjukt stor mängd erkännanden, senare har jag inte sett minsta tecken (utÃ¥t i alla fall) pÃ¥ att man agerat.

Nu är det hög tid att rädda vÃ¥r sport! För jag är trött pÃ¥ att fÃ¥ frÃ¥gan om även jag dopar mig. HallÃ¥ liksom… Men tyvärr är det sÃ¥ som allt för mÃ¥nga ser cykelsporten.

Kom igen nu SCF – ut och för lite liv!

» Cyklister mot doping
» Kontakta SCF

Vad kan du som cyklist göra? Det enklaste är sÃ¥ klart att skriva pÃ¥ uppropet ”Cyklister mot doping”, men varför inte höra av dig till SCF? Skicka ett mail och berätta lugnt och sakligt om hur du ser pÃ¥ saken och frÃ¥ga hur man tänkt agera.

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Skämmes ta mig fan!!!!

Så har även danska Bjarne Riis, som vann Tour de France 1996 och som idag är chef över stallet Team CSC, erkänt att han använt sig av EPO under sin karriär.

Han erkände det på en presskonferens i Danmark idag efter att en hel rad andra cyklister i tidigare Telekom-stallet, bland annat Rolf Aldag och Erik Zabel, erkänt doping tidigare i veckan. Det blev till slut ohållbart för Bjarne att hävda att han inte dopat sig.

Det här mÃ¥ste vara förödande för Danmark som cykelnation där Bjarne Riis varit superhjälte ända sen sin seger i Touren, och nu som chef i världens bästa lag. Team CSC’s antidopingsatsning är säkerligen fantastiskt bra, men att säga att Bjarne tappat rejält i trovärdighet i frÃ¥gan är ju knappast en överdrift…

Nu får det fan va nog!!!

Är du lika trött på doping som jag varit i över ett år nu får du gärna gå in på sajten Cyklister mot doping och skriva på uppropet.

Uppdaterat: Enligt BBC Sport kräver internationella förbundet UCI att Bjarne skall skicka tillbaka den gula tröjan från Tour de France. Bra!

» Läs mer
» Cyklister mot doping
» BBC Sport

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Fredagsflams – Tvättstugepoliserna anfaller!

Visst är lappar som ”Din mamma arbetar inte här, plocka bort din förbannade disk” underbara? Det är ju som ren poesi. Tvättstugepoliserna brukar vara bästa tycker jag.

Nu finns en hel sajt som fullständigt frossar sig i de här fantasiskt passiv-agressiva meddelandena mellan medmänniskor.

» Passive aggressive notes

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Fniss!

Det var en kul artikel i dagens GP om Göteborgs bratswannabes som försöker härma Stureplansbratsen genom att beställa svindyr champagne på krogen – eller åtminstone snacka om det.

Artikeln gav mig morgonens skönaste leende och min första tanke var: ”fniss!”

Roligaste citatet var ”Tjejerna behöver inte köpa och det skulle se konstigt ut om de gjorde det. I de här kretsarna är det viktigt att hÃ¥lla pÃ¥ de traditionella rollerna”

Är ni med? Alla samtidigt nu!

1, 2, 3, Fniss!!

» Artikeln i GP

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Målbilderna är mina vänner

Den senaste tiden har jag fÃ¥tt en del frÃ¥gor i stil med ”men tänk om du inte klarar det?” och ”120 mil är ju sjuuuuukt lÃ¥ngt! Blir du inte trött bara du tänker pÃ¥ det?”.

Mitt svar brukar alltid bli ”SÃ¥ kan man inte tänka…”. Det funkar liksom inte.

Att redan nu ha ”inte klara det” som en sak att planera för är i min värld att redan ha gett upp. Varför planera för nÃ¥t som inte kommer hända? Ja alltsÃ¥…det är klart att det kan hända. Jag menar ju inte att jag är nÃ¥n slags übermensch (det ska gudarna veta att jag inte är…) som inte kan misslyckas, men i mina tankar finns bara en tanke – att korsa mÃ¥llinjen i Paris efter att ha tagit mig frÃ¥n samma plats 90 timmar tidigare och kört via Brest pÃ¥ vägen. MÃ¥lbilden är knivskarp!

Och när det kommer till att mentalt förbereda sig för att cykla 120 mil mer eller mindre pÃ¥ raken tänker jag pÃ¥ samma sätt som jag gör pÃ¥ t ex Vätternrundan. De gÃ¥r liksom inte att se mÃ¥let ”120 mil” framför sig. DÃ¥ blir det sÃ¥ klart snabbt jobbigt rent mentalt…

Om man istället fokuserar på nästa depå strax under 10 mil bort blir det plötsligt betydligt mer hanterbart. 10 mil fixar man ju liksom. Och där finns ju massor av god mat och annat som man kan se fram emot när man sitter på cykeln. Visst verkar det betydligt enklare att hantera än om man hela tiden ser alla milen som återstår totalt framför sig?

För nÃ¥gra Ã¥r sedan lyssnade jag pÃ¥ ett föredrag av Mikael Reuterswärd, förste svensk pÃ¥ Mount Everest. En sak han pratade om var när han fastnade i snöstorm pÃ¥ berget. Trött, kall och med stormen vinande runt sig var han tvungen att motivera sig att ta sig fram för att överleva. Hans mÃ¥lbild i den stunden var ungefär ”Bara ett steg. Bara ett steg. Bara ett steg till”. Fullt sÃ¥ illa hoppas jag inte att det skall behöva bli för mig, men du förstÃ¥r säkert tanken?

När vi cyklade 40-milaren i lördags passerade vi 30 mil nÃ¥n stans innan BorÃ¥s. DÃ¥ hade jag ett val. Antingen sÃ¥g jag det som att en fjärdedel Ã¥terstod eller sÃ¥ Ã¥terstod bara 10 mil (som man cyklar ganska lätt). BÃ¥da är ju rent logiskt exakt samma sak fast mentalt väldigt olika. Valet blev helt klart ”bara 10 mil kvar!!”.

En del kallar det självbedrägelse – jag ser det som hanterbara målbilder.

Fantastisk alternativ uppladdningsmetod

Den alltid lika kluriga HCK-cyklisten Pär Samuelsson tipsade mig om en alternativ uppladdningsmetod som man bara måste älska!

Det är löpargänget Team Fakta som tagit fram helt egna teorier på vad man skall äta under uppladningen inför ett lopp och sen under själva loppet.

Glöm seriösa grejer och komplicerade saker. Vingummin, chips och mandelmassa is the shit!

Vem blir först i cykelklungan att testa deras metoder?

Jag vÃ¥gar inte testa nÃ¥t nytt nu mitt i kvalificeringsperioden men kanske efter vilodagen pÃ¥ M6 när jag varit över i Danmark och shoppat loss i obscena mängde vingummin pÃ¥ färjan. Det vore ju perfekt att kunna skylla pÃ¥ ”vetenskapen” när man frossar loss ordentligt i godis!

Skriv gärna en kommentar om vad du tycker om Team Faktas vingummimetod.

» Team Faktas uppladdning

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Teamhjälmar från Bell

Under 2007 kommer vi som kör i Team Drylane.com att cykla med hjälmar från Bell.

Modellen vi kommer köra med är samma som t ex Team CSC använder, dvs Sweep R, självklart i teamets färger rött, svart och vitt.

Förutom den redan snygga designen kommer teamhjälmen fÃ¥ lite Drylane-specifik grafik för att bli sÃ¥ där….Drylane-snygg.

» Bell
» Drylane

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Vaknade med ett leende, cyklade med ett leende, somnade med ett leende

En sån underbar känsla! 40-milaren är över och det gick riktigt bra!

Efter tjat under veckan om att lördagen skulle bli blöt, blöt, blöt och blÃ¥sig, blÃ¥sig, blÃ¥sig var det inte helt lätt att välja kläder. Jag köpte till och med superseriösa neoprenhandskar av typen ”dykardräkt”. Vad skulle med pÃ¥ cykeln och vad fick stanna hemma. Ambivalens…

När jag cyklade till starten klockan 07.00 var vädret oerhört trist och grÃ¥tt och det var rejääääält blÃ¥sigt. Vindriktningen visade ”rak motvind” och flaggorna stod som stelopererade pÃ¥ stängerna. En titt pÃ¥ kartan visade att motvinden skulle hÃ¥lla i sig ända ner till Halmstad, 15 mil senare. Bara att gilla läget och tänka positivt.

Vi blev ett gäng på 16 cyklister som hjälptes åt att bekämpa motvinden.

PÃ¥ väg mot Halmstad blev det nÃ¥t tekniskt problem för nÃ¥n i gruppen i en lÃ¥ng nerförsbacke. Jag, Henry och Thomas lÃ¥g nÃ¥gra hundra meter framför och eftersom ”det bara var nÃ¥gra kilometer kvar till stämplingen” rullade vi vidare och tänkte vänta pÃ¥ de övriga där. Men ack ett sÃ¥nt feltänk. Det var snarare lite över en mil kvar. Och inte hade vi tänkt pÃ¥ att Halmstad var en stor stad och att det kunde bli svÃ¥rt att hitta varandra.

Den raka motvinden vreds nu till att bli sidvind framifrÃ¥n. Med bara tre cyklister kunde vi göra ”vinge” dvs, ligga med framhjulet förbi framförvarandes bakhjul. När man hittade ”sweet spoten” var det helt grymt och det kändes som om man plötsligt fick en skjuts av medvind.

När vi kom in i Halmstad körde vi in i första bästa Statoil och stämplade. Vi vill komma i väg så snabbt det bara gick och sen rulla ut ur stan eftersom vi inte alls var säkra på att det andra gänget tagit samma väg ut ur stan.

Alldeles efter centrum träffade vi på det stora gänget som ännu inte hade stämplat. Det visade sig att två till hade kört före också. Efter nån kilometer kom en Statoilmack och vilka står inte där om inte just de två.

Nu blev det lite omtänk med kläderna eftersom det utlovade ösregnet nu snarare var sol och värme. Och nu väntade medvindskörning.

Vid ett stopp när en väska lossnade försvann fyra av de snabbaste som bildade en egen grupp. Området kring Simlångsdalen och där efter var fantastiskt fint. Och att säga att vi njöt av att ha vinden i ryggen är knappast en överdrift. Det här hade vi banne mig förtjänat!

Vi hade bestämt att vi skulle äta i Hyltebruk efter 20 mil. Med fem kilometer kvar var det som om nÃ¥n drog ner gardinen för mig. Jag kunde fortfarande köra pÃ¥ men kände att krafterna var pÃ¥ väg bort, och det snabbt. Väl inne pÃ¥ pizzerian hade jag väldiga svÃ¥righeter att fÃ¥ ner den gigantiska portionen pasta som serverades. Glädjen att ha passerat mittpunkten försvann lite för mig i en rejäl trötthetsdimma. Men…det är ju kul att cykla…

Det tog några mil efter middagspausen innan man märkte att gruppen fick tillbaka gnistan. Men vid 23 mil började alla tjattra och le igen. Livet började återkomma.

Vid stämplingen efter 28 mil i Svenljunga började en del av oss att förberea sig för solnedgången. Efter att ha plockat av sig saker vid varje depå tidigare började kläderna nu plockas på istället.

På väg in i Borås stannade vi för att tända våra lampor eftersom solen gått ner. Att swisha ner för den 6 kilometer långa nerförsbacken in mot Borås med cykellampornas belysning var ett äventyr. Men oooh så skönt.

Vid stämplingen i Borås hade jag windstopperundertröja, undertröja och två cykeltröjor på överkroppen och benvärmare och knävärmare på mig. Helt perfekt temperaturmässigt men knappast nåt man vinner modepriser för.

På väg mot stämplingen i Bollebygd körde vi långa partier som var helt bäcksvarta. En sån skum känsla det var! Ljuset från 10 cykelbelysningar monterade på cyklar som så klart svänger smått hela tiden ger ett sken som är väldigt skumt. Det liksom dansar framför en på vägen. Jag monterade på min hjälmlampa också för att testa hur den kändes. Den var helt perfekt förutom när man ville prata med den som låg vid jämte, för då bländade man ganska rejält. Men att ge stopptecken och så i mörkret var inga problem – ut med handen, titta på den och den fullkomligt lös. Perfekt!

Vid sista stämplingen vid Statoil i Bollebygd (mycket Statoil blir det…) köpte jag en Red Bull. Aldrig mer. Fyyy fan va den smakade. NÃ¥gra stockholmska smÃ¥kids som verkade vara pÃ¥ väg hem frÃ¥n nÃ¥n fotbollsturnering kollade storögt pÃ¥ oss och vÃ¥ra cyklar när vi väntade pÃ¥ att fÃ¥ komma iväg igen. ”40 mil?! Det är ju jäääättelÃ¥ngt! Va knäppt!!”. Japp, vi erkände…

Vi rullade in vid målet i Göbeborg klockan 02.00. Jag kunde inte hålla mig utan fick göra ett litet vrål. 19 timmar ute på rundan, varav 16 på cykeln. En sån känsla!


Bror, Kristina, Mikael, Kent, Tony, jag, Henry, Yngve, Thomas och BeGe

Väl hemma blev det en varm skön dusch, lite mat och en tyst födelsedagssÃ¥ng för min fru som fyllde 40 innan jag släckte lampan och somnade med ett stoooooort leende…

Och i söndags dÃ¥…? Ojojoj… Kroppen skrek ”Va fan va det där grabben?!” och vill bara sova. Och när jag inte sov vill jag bara ha mat.

Och sÃ¥ var det det där med solbrännan… Det skulle ju vara hällregn och inte sol… Resultatet är tre knivskarpa illröda horn i pannan och en skitskumt solbränd illröd nacke. Hur förklarar man det pÃ¥ veckans kundmöten…?

Nu återstår bara det sista kvalificeringsloppet den 9 juni. Då ska 60 mil köras. Yippiekayey!

Paris – Here I come!

» Fler bilder på Pixbox

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

En grym vecka med superflyt är till ända

En sÃ¥n vecka det här blev! Det kändes verkligen som att jag var ”i flödet”.

Det började med att jag vaknade glad på måndag morgon och hade en grym dag.

På tisdagen fick jag reda på att mitt nya fina navdynamohjul inte skulle bli klart till helgens brevetlopp. Men Henrik lovade låna ut sitt, så där var det problemet löst.

I torsdags var det dags för Hisingens CK’s motionslopp Hisingen Runt. Jag, Carina och Matilda hade hand om en depÃ¥. Vi hade fÃ¥tt ett jättetält till depÃ¥n sÃ¥ trots ösregn och kyla var det high life i depÃ¥n. Kaffekokandet gick för högtryck och massor av trevliga cyklister stannade till och pratade.

I fredags var jag hos Drylane i Borås för att hämta en regnjackeprototyp till lördagens lopp. När jag körde in i Borås såg jag att det var vårmarknad. Hey! Det kunde bara betyda en sak – det skulle finnas godisremmar och chokladmunkar att köpa! Jajjemen! Mums!

När jag kom hem var det tvättstuga bokat. I vanliga fall tar det evigheter att bli klar med vår tvätt men den här dagen visade det sig att båda tvättstugorna var lediga. Snacka om megaflyt!

Lördagens kvalificeringslopp skulle köras i hällregn var det tänkt. Jag laddade för 17 timmar ösregn, men fick 19 timmar solsken och värme. Heeey!

Idag blev det massor av suveränt god mat som Carina fixat till sin födelsedag. Det hela avslutades med en hallonmoussetårta med kladdkaka i mitten.

Tänk om alla veckor vore så här! Livet leker helt enkelt!

Ps. Det enda tråkiga är att Matilda är sjuk. Men hon är så cool så man blir glad så det räcker och blir över i alla fall!

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Unpimp your ride

För ett tag sen gjorde Peter Stormare tre reklamfilmer för Volkswagen i USA där man parodierade MTV’s program Pimp My Ride. I VW’s filmer gör man tvärt om mot i TV-programmet, man tar en ”pimpad” bil och ”unpimpar” den.

Idag förberedde jag cykeln för helgens 40-milare och det var inte utan att jag fick lite ”unpimp-vibbar”. För snygg blir cykeln banne mig inte med navdynamo fram, halogenlampa vid frambomsen, lampkabel ”fultejpad” pÃ¥ gaffeln och en fet väska bak.

Men men… Det är bara att bita ihop för alla grejerna kommer behövas morgon.

Dagens fynd blev ett par neoprenhandskar för 99 kronor inköpta i en jakt- och fiskeaffär. Vi snackar 100% neopren. Tänk…dykhandskar. Men om det blir ”flytande sol” hela dagen imorgon som SMHI hotar med sÃ¥ kommer jag i alla fall inte att frysa om händerna.

Överkroppen kommer skyddas med en regnjacka från Drylane som jag skall prototyptesta på rundan. Den ser riktigt jäkla bra ut med snygg design, tejpade sömmar, hög hals och supertekniskt material.

Vill du känna pÃ¥ lite ”Twilight Zone” kan jag tipsa om en tur till den lokala jakt- och fiskeaffären förresten. Jag var inen i tre affärer idag pÃ¥ min handskjakt. Mycket goa typer där.

Imorgon ska det cyklas! Och cyklas… Och cyklas…

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Fredagsflams – Cykelköp, gay style

Bobbys Bacon heter en blog som är nÃ¥t av det roligaste som gÃ¥r att hitta i den svenska bloggvärlden. ”Bobby” är enligt honom själv ”en smÃ¥tt förvirrad kulturbög”, dvs en musikalartist, som skriver om sitt liv pÃ¥ ett skitkul – och alltid finurligt – sätt.

Hans inlägg av hur han rakar de privata delarna med hjälp av Veet är en klassiker.

Nu har Bobby köpt en cykel, men monteringen gick inte riktigt som han hoppats…

Bobby 4 prezident!

» Bobby handlar cykel
» Bobby ”Veetar”

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!