Idag har jag fÃ¥tt lära mig ett nytt visdomsord: ”Att köra fort är inget problem, men att fÃ¥ stopp är värre”.

Att det dessutom var toksant blev väldigt tydligt under dagen dÃ¥ jag gick en kurs hos Motor Events som heter Safety Driving pÃ¥ Mantorp Park. Under en dag plÃ¥gar man en V70 rejält och sliter däck sÃ¥ att det stÃ¥r härliga till. Fast frÃ¥gan är vad som tar mest stryk – däcken och bilarna eller det egna egot… För just när man tror att man har full kontroll pÃ¥ bilen och skall bromsa sÃ¥….fortsätter den rakt fram med skrikande däck. Det var verkligen skitnyttigt att fÃ¥ testa att köra de olika övningarna under dagen och fÃ¥ se hur de olika säkerhetssystemen som en modern bil har hjälper en.

VÃ¥r suveränt bra instruktör var ett under av positivt lärande. När jag bromsade alldeles för tidigt och höll för hög fart in i en kurva, vilket ledde till att konorna flög och ett blÃ¥tt moln av däckgummi omgav bilen var hans kommentar ”Ja se dääär Christer! Braaaa bromsat! SÃ¥ där distinkt är helt rätt! Nästa gÃ¥ng blir det ännu bättre. Kör bara lite lÃ¥ngsammare och bromsa pÃ¥ rätt ställe”.

Roligast av allt var slalombanan som kördes både med alla system ikopplade och allt urkopplat. Skillnad? You bet! Fast frågan var nog ändå om det inte var som roligast när bilen betedde sig som i en dålig amerikansk deckare med tokskrikande däck i varje kurva.

Men är dÃ¥ allt bara guld och gröna skogar med dagens teknik i bilarna? Njae… PÃ¥ uppresan igÃ¥r bestämde sig min bil för att den helt enkelt inte ville mer. Mitt pÃ¥ riksväg 40. Host, fräs och…stopp… SÃ¥ det var bara att traska ut med varningstriangeln pÃ¥ den bäckmörka vägen och ringa Volvo Assistance. Efter 30 minuter dök en ultracool bärgare upp och konstaterade ”du, det är nog lika bra vi bogserar bort det här liket”. PÃ¥ min frÃ¥ga om man inte skulle kolla i motorrummet om man kunde hitta nÃ¥t var fel fick jag det torra svaret ”det enda man kan göra under huven pÃ¥ en sÃ¥n här bil är att kostatera att motorn sitter där den ska…”

Så det blev att åka med bogseringsbilen med den egna bilen på släp till Jönköpings Volvohandlare klockan halv tio på måndagskvällen där bärgaren ordnade med en lånebil. Snacka om grym service!

» Safety Driving

PÃ¥ nätet finns det massor av bra ”radioprogram”, sÃ¥ kallade podcasts, om cykling. Att prenumera pÃ¥ podcast är oftast helt gratis. Ibland är programmen oerhört taffligt gjorda men oväntat mÃ¥nga är väldigt proffsiga med riktigt bra innehÃ¥ll. Har man en mp3-spelare kan man tanka över programmen till spelaren och pÃ¥ sÃ¥ sätt lyssna när man själv vill eller när det passar. Om du har mp3-spelarprogrammet iTunes installerat i datorn är det väldigt enkelt att prenumerera pÃ¥ programmen och att söka bland alla tusentals program som produceras.

Två av programmen som jag prenumererar på är The FredCast och The Spokesmen.

The FredCast produceras av David Bernstein som bor i södra Kalifornien. David brukar leverera minst ett program i veckan på runt en timma som är fullpackat med allt ifrån de senaste resultaten och insiderinformation från proffcirkusen till träningstips och intervjuer med cyklister runt om i världen.

» The FredCasts hemsida

David Bernstein är involverad även i programmet The Spokesmen. Skillnaden mellan de två programmen är att medan The FredCast är en enmanshow är The Spokesmen upplagt som en paneldiskussion mellan en samling personer som är insatta i olika delar av cykelvärlden. Man har bara producerat två program än så länge men båda har varit väldigt intressanta så jag kan verkligen rekommendera dig att prenumerera på det.

» The Spokesmen hemsida

» Information om iTunes

Nu på morgonen kom jag och familjen hem till Sverige igen efter att vi varit fyra dagar i ett sommarvarmt Prag. Snacka om att få sina förutfattade meningar omkullkastade. Och det rejält!
Med resan till Budapest med gymnasieklassen för en herrans massa år sen i minne har min inställning sen dess varit – aldrig mera östeuropa!
Men när min svärfar, som ursprungligen kommer från Tjeckien, ville ta oss med till Prag åkte vi självklart med.

FlyMe flyger direkt till Prag från Landvetter och efter bara en timma och 20 minuters flygning stod vi på Prags flygplats. Borta var alla barska tullare som man mindes från resan genom östeuropa och istället möttes man av en supermodern och smidigt fungerande flygplats. Rätt ut till taxikön och jajjemen, fast (och lågt) pris in till stan och en gubbe som höll ordning på kön. Hur många gånger har man inte blivit blåst på sjukt dyra taxiresor i Stockholm?

Att säga att Prag Ã¥ter igen blomstrar efter att kommunismen släppt sitt grepp om staden är inte en överdrift. Man kunde gÃ¥ runt precis hur länge som helst och bara faschineras av de sanslöst utsmyckade husen som man rustat upp ordentligt efter det tidigare förfallet. Carina kallade husen för ”riktiga gräddbakelser” och beskrivningen är inte helt illa.

Och förutom alla fina hus sÃ¥ var det torg och kyrkor, kyrkor och Ã¥ter kyrkor. I Prag har man byggt kyrkor pÃ¥ samma sätt som vÃ¥ra kära mobiloperatörer byggt 3G-master, dvs max inom ett stenkasts avstÃ¥nd. Det sägs att det finns över 1.000 kyrkor i Prag och det förvÃ¥nar mig inte. Mycket guld är det…

Som turiststad är Prag grymt enkel för oss som pratar engelska. De allra flesta pratar bra engelska och i princip överallt står det på engelska i affärer och liknande saker. Att man dessutom inte möttes av nåt jidder i affärer som man kan råka ut för på andra turiststäder var också väldigt skönt. Det var bara trevliga leenden och hjälpsamhet man möttes av. Man har verkligen satsat på att få oss turisterna att komma till staden och att få oss att trivas.

En annan positiv överraskning var att det var sÃ¥ jäkla billigt. Visst – kläder och sÃ¥nt som säljs pÃ¥ de stora kedjorna kostar som här hemma men mat och liknande var fortfarande väldigt billigt. Där jag och Matilda lätt fick betala över 40 kronor för en simpel Magnum (ja, vi är en smula glass-knäppa i familjen) pÃ¥ Champs-Élysées i somras sÃ¥ kostade den 8 kronor pÃ¥ ”fina gatan” i Prag. Samma sak var det med middagsmat. Det var nog banne mig tätare mellan restaurangerna i Prag än till och med New York. Men där man i USA smäller upp fast food-restauranger vägg i vägg med varandra var det fina och mysiga restauranger med allt ifrÃ¥n sushi till tjeckisk mat i Prag. med Carinas pappa som guide Ã¥t vi en hel del tjeckisk mat. Visst…mycket brun mat är det. Och stabbigt sÃ¥ det förslÃ¥r. Men jäsiken va gott!

För att se så mycket som möjligt av stan satsade vi på att promenera så mycket som möjligt. Vi var ute från tidiga förmiddagen till sena kvällen och när vi åkte hem visade stegmätaren på fem mil totalt under de fyra dagarna så vi har verkligen sett en massa av staden. Det kändes riktigt skönt att kroppen kommit tillbaka en smula efter den senaste veckans förkylning och hosta.

Jag tror inte att jag skulle våga mig på att cykla inne i stan med tanke på alla spårvagnsspår som går kors och tvärs på de ofta kullerstensbelagda gatorna. Vi såg en massa bilar som hade cyklar på taket, men väldigt få som verkligen cyklade. Troligtvis så är det så att man tar bilen ut ur stan och cyklar på mindre vägar där.

Jag antar att det märks det att jag gillade Prag? Hit kommer jag absolut att återvända till!

I ett troligtvis hopplöst försök att fatta en smula mer av vad tusan dom säger i Frankrike har jag börjat lyssna på en CD-kurs i franska. Kursen som kommer från förlaget Pimsleur heter ”French 1” och innehåller 30 CD-skivor. Så långt jag kommit än så länge så känns det som en väldigt pedagogiskt upplagd kurs.
Det ska bli spännande att se hur mycket jag kommer fatta i Frankrike av min version av deras språk när det är dags att prata.

» Läs mer om kursen