Etikettarkiv: Paris-Brest-Paris

PBP07 РDagen innan allt brakar l̦s!

Idag var det dags för registrering inför starten imorgon. Egentligen skulle vi få cyklarna inspekterade men eftersom det regnade på morgonen bestämde de franska funktionärerna sig för att dom hellre höll sig inomhus och skjöt helt sonika upp inspektionen till imorgon.

Starten ligger 15 kilometer frÃ¥n vÃ¥r camping sÃ¥ jag cyklade dit pÃ¥ morgonen. Att frÃ¥ga fransmän om vägbeskrivningar visade sig vara lika tillförlitligt som SMHI’s väderprognoser. Tre fransoser gav mig tre olika riktningar pÃ¥ en kilometer. Den sista pekade i den riktning som min camping ligger. Nähä du lilla fransman, den gick jag inte pÃ¥! Men genom att slÃ¥ följe med lite andra randonneurer hittade vi till slut fram till starten.

Att äntligen vara framme på området och veta att det var hit man längtat i ett års tid var mäktigt. Att de småstressade franska funktionärerna småskällde på mig gjorde liksom inget. Dom verkade småskälla på alla.

Här är en lista över saker jag fått småskäll för idag:
* Jag stannade när en funktionär höll upp handen och sa ”Stop!”. Han fattade dock inte varför jag stannade utan kollade pÃ¥ mig som om jag vore en idiot och tyckte jag skulle köra igen
* Jag hade inte en liten kontroll-lapp pÃ¥ cykeln. Kan förstÃ¥s bero pÃ¥ att mannen var den första som delade ut dom och det var fysiskt omöjligt att ha en innan man passerat honom…
* För att jag inte ville ha loppet cykelflaska. Man måste ta emot ett ex av loppet cykelflaska, annars är man en ond människa.
* Jag frågade om det gick att byta storlek på loppets cykeltröja och fick ta emot det fördröjda skället som egentligen den 50-åriga svenska, och extremt dryga, cyklisten innan mig i kön förtjänade. Så illa som han bar sig åt borde han inte fått köra i den svenska tröjan.
* Jag saknade en lapp visade att jag och cykeln hörde ihop när jag skulle lämna omrÃ¥det. Det där var när jag tänker pÃ¥ det mitt fel sÃ¥ den förtjänade jag…

Men va fan, det är ju ingen idé att bli förbannad. Vi e ju i Frankrike liksom…

Allt löste sig genom att jag log lite, slängde in ett ”pardon” eller ”I’m from Sweeeeeden” som Filip Hammar och Fredrik Wikingsson tipsade om i sitt grymma sommarprogram.

Under dagen snackade jag med en massa trevliga cyklister, svenskar och andra, som alla (förutom den dryga 50-Ã¥ringen dÃ¥…) var pÃ¥ toppenhumör. Snyggaste nationströjan är helt klart Australiens tröja. En sÃ¥n skall jag byta till mig efter mÃ¥lgÃ¥ngen! Överraskande nog var flera av australiensarna intresserade av den svenska tröjan. Antar att Comic Sans är stor i Australien… Det är bortom mitt förstÃ¥nd men om det leder till att jag kan byta till mig en cool aussietröja sÃ¥ är inte jag den som klagar. Italienarnas var ruskigt snygg ocksÃ¥.

Resten av supportgänget har varit inne i Paris nu på eftermiddagen och kvällen, själv har jag pillar med cykeln och förberett för starten imorgon.

Bara en dag kvar nu!!

Vårt rullande högkvarter under Paris-Brest-Paris

Extern service på själva banan är strängeligen förbjuden under PBP.

Så de servicebilar man har med sig får bara vara med i depåerna som finns med ungefär 10 mils mellanrum, vilket gör att dom kör en annan rutt.

När vi cyklister kör raka vägen mellan Paris och Brest och tillbaks kör bilarna en egen rutt som liknar en ”sÃ¥gtand” och dyker ner i depÃ¥erna.

Jag kommer ha med mig ett skönt supportteam med tre oerhört trevliga och glada cyklister som åker i min servicebil och peppar på mig i depåerna. Bakom bilen finns vårt rullande högkvarter i form av en jättefin husvagn med sängar, toalett, dusch och maaaaassor av godis.

Behövs allt det här? Det beror på hur man ser det. Det finns sängplats att hyra i depåerna och där kan man också köpa mat att äta. Fördelen med egen support är så klart att jag slipper stå i de ibland långa köerna i depåerna och vet exakt vad jag har med mig i matväg. Ju kortare tid som går åt till att stå i kö, desto längre tid kan jag sova – vilket så klart är väldigt viktigt med tanke på att vi pratar om ett fåtal timmars sömn per dygn.

Och så vet jag att jag alltid kommer mötas av tre glada ansikten som tjoar och hejar var tionde mil i depåerna. Bara en sån sak!

Coca Cola-avgiftning pÃ¥gÃ¥r. Huuuu…

20 dagar kvar till start. Ett av tricksen för att orka den där lilla sista biten in till depÃ¥n är att dricka en Coca Cola, Redbull eller annan dricka som innehÃ¥ller koffein. Kaffe funkar men jag har aldrig fattat storheten i det. Jag antar att jag inte är vuxen nog…

För att fÃ¥ ut max koffeinkick av ”nödcolan” under loppet kommer jag jobba stenhÃ¥rt pÃ¥ att undvika allt koffein fram tills loppet sÃ¥ att jag har sÃ¥ liten ”resistens” som möjligt mot det.

Det är inte mÃ¥nga laster jag har här i livet men Coca Cola är en av dom. Big time… Jag sa att jag skulle läga ner Colan redan i mitten av juli, nu säger jag 1 augusti. Den som ser mig med en colaburk i näven innan PBP fÃ¥r lov att slÃ¥ mig hÃ¥rt i skallen.

Det ska gÃ¥, det ska gÃ¥. Men jäääääklar va gott det skulle vart med en Coca Cola nu…

Jag får helt enkelt se till att supportteamet har en tvåliters Coca Cola på iskylning vid målet på PBP. Snacka om motivation!

Supersnabb mat i depåerna under PBP

Om du läst Christian Behres berättelse från Paris-Brest-Paris 2003 (läs den om du inte redan gjort det!) kommer du säkert ihåg att han pratar en hel del om att han använder produkten Ensure Plus för att snabbt få i sig den näring han behövde under loppet.

Jag har testat att använda Ensure Plus under nÃ¥gra veckors tid och kommer ocksÃ¥ att använda det, fast som ”depÃ¥mat” för att pÃ¥ sÃ¥ sätt fÃ¥ ner stopptiden i depÃ¥erna för att pÃ¥ sÃ¥ sätt kunna maximera antalet timmar jag kan sova. ”Hellre sömn än franska trerätters middagar” blir alltsÃ¥ parollen under loppet.

Ett förpackning Ensure Plus på 2 deciliter ger 300 kalorier och innehåller det man kan begära av en väl balanserad kost. Konsistensmässigt är det som en milkshake ungefär.

Ensure Plus säljs på apoteket och kostar 20:- per förpackning. Tyvärr verkar det som de flesta apotek inte har det på lager men dom tar gärna hem det på beställning, vilket tar bara några dagar.

Under själva cyklingen på loppet kommer jag så klart att fortsätta köra med Enervit som fungerat klockrent för mig.

» Ensure Plus
» Enervit
» Christian Behres berättelse från 2003

450 mil körda i Ã¥r. Och fortfarande snurrar hjulen…

På dagens runda passerade jag 450 cyklade mil i år.

Med två månader, som innehåller såväl Motions 6-dagars som semestertider, kvar till start känns det som jag ligger helt okej till i mina förberedelser inför Paris-Brest-Paris.

Om man jämför med tidigare år? Förra året kom jag upp i 350 mil totalt, och då var det mitt all-time-high.

Trampa, trampa!

Liverapporter direkt från banan

Att blogga här på sajten är kul, men ack så svårt att göra från cykeln. För inte vill man släpa med sig en dator ut på rundorna. Och att skriva hinns helt enkelt inte med när stoppen skall vara så korta som det bara går.

Istället planerar jag att göra en så kallad podcast längs banan. Det innebär att du kommer kunna följa mig under loppet via ljudrapporter från stämpelkontrollerna under PBP om allt fungerar som det skall.

Med hjälp av supportteamets ”home base manager” Henrik Wannhedens programmering, datorkraft hos Stendahls.net och teknik frÃ¥n italienska Ovolab och Apple har vi fÃ¥tt till en lösning som gör att jag inte behöver nÃ¥n extra utrustning med mig pÃ¥ cykeln.

Det enda jag kommer ha med mig är min vanliga mobiltelefonen, som jag ändÃ¥ skulle haft med mig. Resten av magin sker ”i land” pÃ¥ hemmaplan pÃ¥ nÃ¥gra sekunder.

Hur gör du för att kunna lyssna på rapporterna? Antingen håller du ett öga här på bloggen för att se när nya ljudinlägg kommit eller så använder du programmet iTunes från Apple på din dator (fungerar lika bra på PC) som automatiskt hämtar hem rapporterna allt eftersom dom kommer.

Funkar allt som det skall kommer det att bli rapporter från det sista kvalificeringsloppet om två veckor, Vätternrundan, Motions 6-dagars och så klart från själva Paris-Brest-Paris i augusti.

Mer info när det närmar sig premiär.

» Ovolab
» Stendahls.net
» Apple iTunes

Tanti saluti agli amici a Ovalab, ringraziando per il loro grande support!

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Kvalificeringslopp 2: Check!

I lördags körde jag mitt andra kvalificeringsloppen inför Paris-Brest-Paris. Helgens lopp var 300 km långt.

Upplägget pÃ¥ de här loppen är att man skriver in sig vid starten, betalar sin startavgift och fÃ¥r en karta över rutten man skall köra och en liten gul bok där man skall samla stämplar eller signeringar pÃ¥ i förhand utsedda platser, oftas i ”hörnorna” av rundan. Till kartan finns ocksÃ¥ en översikt när man fÃ¥r vara vid de olika stämplingsplatserna som tidigast och senast. Sen är det bara att köra. Men till skillnad frÃ¥n vanliga motionslopp finns inga organiserade kontroller eller markeringar längs banan. Allt sÃ¥nt förväntas man sköta själv.

Vi var ett stort gäng som samlades vid inskrivningen tidigt på morgonen. Det var utlovat riktigt bra och soligt väder men till en början var det riktigt ruggigt kallt och kompakt dimma.

Alla körde gemensamt nÃ¥gra kilometer och stannade till en början när det blev en punktering i gruppen. Efter att han stÃ¥tt still en stund nÃ¥gra hundra meter framför gruppen som höll pÃ¥ med punkan rullade jag bak till dom för att se hur det gick. Väl framme hos dom ser jag att hela gänget som jag tänkt köra med tröttnat pÃ¥ att vänta och sätter full fart framÃ¥t. Gah! SÃ¥ planen att köra ”lugnt, försiktigt och mjukt” höll i cirka 30 minuter när jag fick trycka i tyngsta växeln och jaga ikapp dom.

Första stämplingen var i Fjärås. Det blev viss kalabalik när 30 cyklister försöker knö in sig i ett litet konditori och smått stressade kräver att få var sin stämpel. Och inte blev det bättre när jag råkade bli en av de sista att få stämpla.

Det blev panikköp av en bulle och snabbt upp på cykeln igen för att åter igen hinna ikapp mina klungkompisar. Fast sen visade det sig att dom lurades en smula för dom stod och väntade bakom huset. Det är kompisar det! Vi blev ett gäng på runt 15 stycken som turades om att dra. Till en början var det tjo och tjim i gruppen och massor av glatt snack men ju längre dagen gick och ju mer backigt det blev, desto tystare blev gruppen.

Resan från Fjärås till den andra stämplingen i Borås var rejält kuperad stundvis. Den kompakta dimman gjorde att glasögonen immade igen ibland. Skulle det inte vara varmt?! Jag hade absolut inget regnskyd med mig, det hade jag valt bort dagen innan när jag klurade på vad jag skulle packa ner.

Väl framme i Borås hade det i alla fall blivit en smula varmare så jag kunde plocka av mig vindvästen. Vi stämplade i en bensinstation och åter igen ryckte jag åt mig första bästa maten jag kunde hitta, den här gången en macka med ost, bacon och kyckling på. Mums! Jag hade med mig en påse cashewnötter som jag började äta på också.

Med 15 personer i gruppen tar även ett ”kort stopp” sin lilla tid. Vattenflaskor skall fyllas, kort stämplas och toaletter besökas. Hmmm… Det är helt klart ett avvägande man fÃ¥r göra pÃ¥ de kommande loppen – liten grupp = snabba stopp, stor grupp = mindre jobb per person.

PÃ¥ vägen ut ur BorÃ¥s skulle vi hitta en cykelväg. NÃ¥n i klungan visste vägen, som visade sig gÃ¥ in i ett….villaomrÃ¥de. Inte en cykelväg i sikte. Lösningen blev att vi körde pÃ¥ en liten stig i en skog i nÃ¥n kilometer. Hepp! När vi väl hittade den smala cykelbanan skulle vi passera ett äldre par som var ute och cyklade. Damen lÃ¥g pÃ¥ höger sida cykelbana, herren pÃ¥ den vänstra. När vi plingade pÃ¥ dom flyttade dom sig bÃ¥da tvÃ¥. Nu lÃ¥g alltsÃ¥ herren pÃ¥ vänster sida och damen pÃ¥ höger. Tadaaa!

Efter att ha stÃ¥tt och väntat ett bra tag pÃ¥ att en dubbelpunka skulle fixas valde nÃ¥gra av oss att rulla vidare till nästa stämpling som lÃ¥g bara nÃ¥gra kilometer bort. Vi stämplade i en liten servicebutik i Dannike efter 12 mil. Mitt ”kap” i den affären blev en pÃ¥se vaniljsnäckor och en Coca Cola. Sen började vi vänta. Och vänta. Och vänta. Men nu sken solen sÃ¥ vi hade det ganska bra i alla fall. Till slut kom sÃ¥ det punkterande gänget sÃ¥ att vi kunde fortsätta.

Efter cirka 15 mil hade jag en liten dipp. Som vanligt hade jag slarvat med maten och drickan alldeles för länge. Måste bli bättre på det där. Som tur var var det ju ett stort gäng jag körde med så genom att ligga längst bak i några minutr så var jag snart med i leken igen.

Motvinden började göra sig rejält påmind nu när vi kämpade oss ner till den fjärde stämplingen i Ätran, men gruppen kämpade på rejält. Faktum är att vår hastighet på cykeln var riktigt bra, det var snarare stoppen som tog för låg tid.

Byn Ätran var ingen vidare metropol. Det mesta var stängt sÃ¥ en stackars man som rÃ¥kade titta pÃ¥ oss frÃ¥n sin trädgÃ¥rd blev plötsligt antastad av 14 cyklister som dundrade in. Visst kunde han…skriva pÃ¥ korten….kanske… Sen ville en del ha flaskorna pÃ¥fyllda. DÃ¥ sÃ¥g han smÃ¥tt desperat ut. Det var tydligen inte alls hans bild av en lugn och fin lördag i Ätran.

Ã…ter igen drog stoppet ut pÃ¥ tiden sÃ¥ vi var nÃ¥gra som började rulla vidare sÃ¥ sakta. Trots att vi rullade sakta fick vi snabbt en rejäl lucka. SÃ¥ stoppens längd är helt klart inte att underskatta. PÃ¥ väg in i Ullared märkte vi dessutom att vi tappat nÃ¥gra cyklister sÃ¥ vi svängde in pÃ¥ en bensinmack för att fylla flaskor, köpa glass och vänta in dom. Mina föräldrar ringde pÃ¥ mobilen och bjöd in oss pÃ¥ korv och bröd, kaffe och fika i deras husvagn utanför Varberg tre mil längre fram pÃ¥ rundan. Eftersom kalorimätaren pÃ¥ cykeldatorn gav upp nÃ¥gon mil innan Ullared sÃ¥g jag det som ett tecken pÃ¥ att det var läge för ännu en bulle och en Coca Cola. Det visade sig att cykeldatorn bara viasde upp till 10.000 förbrukade kalorier, efter det visade den ”—-” som jag antar är tillverkarnas sätt att säga ”Men grabbeeeeeen!”

När vi vände norrut i Varberg infann sig en underbar känsla. Plötsligt var det som om bromsarna slutade gÃ¥ emot fälgen. Aaaaaah… Medvind! Och en rejäl medvind dessutom. Det var vi banne mig värda!

Mina föräldrars galna hund Joker visste inte vad han skulle ta sig till när plötsligt 12 cyklister rullade fram till husvagnen. Han brukar ha hjärnsläpp annars också men nu blev det bara total kortslutning hos honom. Så många att skälla på, så många att tigga mat av.

Efter att ha mumsat på korv och bröd och fyllt magarna med muffins och kanelbullar var det dags att åter igen njuta av den sköna medvinden som skulle ta oss hem till målet.

Nöjda och belåtna, med 30 mil i benen kom vi i mål precis efter att solen gått ner över Göteborg. En sån känsla! Och en sån trevlig cykeldag det varit!

Efter att ha lämnat in stämpelkortet var det dags att rulla hemåt där ett varmt badkar och en jättegod pastamiddag väntade. Snacka om att ha ett grymt supportteam här hemma! Så med en god middag i magen och ben som gjorda av gelé somnade jag nästan innan jag lagt huvudet på kudden.

Om två veckor är det dags för 40-milaren. Bring it on!

Vad har jag lärt mig av helgens lopp?
* Nötter är perfekt att ha med som extrakäk
* Nåt mer än bara Enervit och sockrig mat behövs. Jag fick rejält ont i magen de sista milen
* Inte för stort gäng att köra med. Det tar tid (även om det är förbaskat trevligt!)
* Kortare stopp, kortare stopp, kortare stopp…

» Fler bilder på Pixbox

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

200-strecket passerat

På dagens morgonrunda passerade jag 200-strecket, dvs 200 mil cyklade sen årsskiftet.

Jisses… Förra Ã¥ret cyklade jag 350 mil. Totalt!

I jämförelse med andra randonneurer är det ingen extrem distans att ha kört vid den här tiden av året men eftersom jag inte är en större fan av att ligga ute på vägarna i vinterslasket valde jag att cykla inomhus på Fysiken i vintras.

Nu byggs milen på i rask takt i och med att kvalificeringsloppen inför Paris-Brest-Paris är i full gång. Redan i slutet av den här veckan kommer jag att ha kört över 250 mil och sen rullar det på.

Paris – here I come!

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Slapp och skön lördag

Idag var första gången som jag suttit på cykeln på en vecka efter att jag varit däckad av förkylningen som jag fick på Mallorca. Jag testade att ta en superlugn runda till Frölunda där de PBP-cyklister som inte köra förra veckans kvalificeringslopp startade sin tjugomilare. Jag cyklade med några kilometer och fotade gänget.

Jag hann med en runda till Anders på cykelaffären Veloform också för att diskutera olika belysningslösningar på Paris-Brest-Paris. Det blev en navdynamo från tyska Schmidt med en rejäl halogenlampa kopplad till sig.

Det svider lite i esteten i mig att smäcka på ett traditionellt ekrat framhjul och en halogenlampa på den nya cykeln men vill man va fin får man lida pin. För det känns ju inte direkt aktuellt att köra utför på de franska bäckmörka vägarna utan ordentlig belysning. Nu blir det istället en belysning som kommer bli nästan i klass med en belysning på en motorcykel. Det känns tryggt.

Senare på dagen cyklade jag och dottern till Backaplan för att hämta hennes och fruns nummerlappar till Vårruset som dom ska ställa upp på. Heja heja!

Pannlampa och kardborreband att fästa den vid hjälmen med inhandlades pÃ¥ Biltema och Clas Ohlson. Snyggt? Nej… Men troligtvis väldigt bra att ha i nattmörkret. PÃ¥ Biltema träffade vi dessutom min ”servicechef” Martin. Kul!

PÃ¥ väg hem var det Cykeldagen vid Stora Teatern. Vi kom precis när dom stängde men hann i alla fall prata lite kort med hck’arna som fanns pÃ¥ plats och gjort reklam för klubben och motionsloppet Hisingen Runt och cykelbuden Zappa och Steve som hade mekat cyklar hela dagen. Jag fick bannor av Henrik och Ulrike för att jag inte cyklade med hjälm. Jajaaaaaa…

Stolta rullade jag och Matilda in cyklarna i cykelrummet. GPS’en sa 10 kilometers cykling och en timmas effektiv cykeltid. Eller som det skulle kallas pÃ¥ VätternrundesprÃ¥k: Sub30. Men livet handlar inte bara om hastighet. Mysfaktorn att spendera en slapp och lugn dag tillsammans med dottern är inte att underskatta.

Cykelsuget är rejält just nu och jag vill cykla imorgon också. Fast med regn utlovat så mesar jag nog till det och kör inomhus på Fysiken någa timmar.

Men i nästa vecka tänkte jag försöka komma ut och cykla lite innan jobbet på mornarna. Häng gärna med om du vill!

» Se alla bilderna på Pixbox

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!