Idag var det dags för ”Stolleprovet”, dvs att köra uppför Sa Calobra-vägen mot proffset Claus Michael Møller. Jag hade absolut inga planer pÃ¥ att köra tävlingen men ville Ã¥ka dit för att kolla när han körde. SÃ¥ det blev till att leka bergsget och börja klättra upp pÃ¥ berget. Det var…tungt. Och när det var som tyngst kom Jessica frÃ¥n Alriksson Cycle Team och trippade förbi och puttade pÃ¥ mig och sa helt kallt ”du…det ser tung ut det där du…”

Uppe på första toppen var det en mil kvar till Sa Calobra-backen men vår ledare valde att låta gruppen svänga hem eftersom regnet börjat falla. Men vi valde att trots det köra till Sa Calobra.

Jag och Mikael cyklade ner en bit av backen. Att köra nerför är väldigt enkelt, att klättra upp igen är värre vilket vi snart märkte. ”Bara en växel lättare” tänkte jag nÃ¥gra gÃ¥nger, bara för att märka att det inte fanns nÃ¥n lättare. Gah! Men jag fick skjuts en bit av Putte frÃ¥n Lygnens som körde moppe.

Eftersom regnet börjat falla ordentligt var vi tvugna att strunta i att kolla på de tävlande och börja bege oss hemåt. Längs vägen träffade vi Thomas och Pontus som vi körde hem tillsammans med.

För att fÃ¥ upp nÃ¥n slags kroppsvärme Ã¥kte vi in pÃ¥ klostret vid Lluc och fikade. Allt var helt dyngsurt och vi skakade av kyla. Jag hittade Mikael stÃ¥ende under handtorken pÃ¥ toaletten där han försökte fÃ¥ lite värme pÃ¥ knäna. Till slut var det enda raka att dra pÃ¥ sig alla blöta kläder igen och ge sig ut i kylan. Om ni inte redan visste det sÃ¥ fungerar blöt lycra utmärkt. Som kylmedel…

Alla fyra utstötte en serie primalskrik i backen och trampade som galningar för att få upp värmen. Belöningen var utförslöpan till Pollenca som är en mil lång. Att förflytta sig 500 höjdmeter neråt går snabbt och är hur kul som helst. Fast vi fick ta det en smula försiktigt eftersom vägarna var blöta. Men nåååågra bilar kunde vi köra om i alla fall. Utför är livet!

Dagens runda blev 115 kilometer lÃ¥ng med 1800 höjdmeter plockade. Trots att det var stundtals riktigt grisigt och kallt var vi nöjda när vi kom i mÃ¥l. Jag firade rundan med att köpa ett par grymmesnygga svarta sportglasögon med röda spegelglas hos ”Tysken” (som egentligen är schweizare…). Snyggt ska de va!

Väl hemma unnade jag min kropp en riktig jäkla gruvarbetarmassage på hotellet. Inte ett ben i kroppen sitter där det satt innan. Men jäklar va skönt det var!

Imorgon är det dags för en lugn runda innan vi kör vÃ¥r ”LÃ¥ngstolelrunda”, dvs vÃ¥r 20-milarunda pÃ¥ onsdag.

» Alriksson Cycle Team

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!