Hur många fartyg finns det i världen? Det måste ju finnas miljontals efter miljontals. Och alla ska dom ha ett namn. Ett rederi i Hong Kong har fastnat för att använda planeters namn på sina fartyg. Planeter är ju fräcka, eller hur?
Men…som vanligt gäller Murphys lag, dvs ”det som kan gÃ¥ fel, gÃ¥r fel”.
Är du inte med pÃ¥ vad som är sÃ¥ kul med namnet? Läs det högt pÃ¥ engelska. Ooops…
Tack till Martin W som tipsade
20 dagar kvar till start. Ett av tricksen för att orka den där lilla sista biten in till depÃ¥n är att dricka en Coca Cola, Redbull eller annan dricka som innehÃ¥ller koffein. Kaffe funkar men jag har aldrig fattat storheten i det. Jag antar att jag inte är vuxen nog…
För att fÃ¥ ut max koffeinkick av ”nödcolan” under loppet kommer jag jobba stenhÃ¥rt pÃ¥ att undvika allt koffein fram tills loppet sÃ¥ att jag har sÃ¥ liten ”resistens” som möjligt mot det.
Det är inte mÃ¥nga laster jag har här i livet men Coca Cola är en av dom. Big time… Jag sa att jag skulle läga ner Colan redan i mitten av juli, nu säger jag 1 augusti. Den som ser mig med en colaburk i näven innan PBP fÃ¥r lov att slÃ¥ mig hÃ¥rt i skallen.
Det ska gÃ¥, det ska gÃ¥. Men jäääääklar va gott det skulle vart med en Coca Cola nu…
Jag får helt enkelt se till att supportteamet har en tvåliters Coca Cola på iskylning vid målet på PBP. Snacka om motivation!
Det Kazakiska Astana-teamet har beslutat ”göra en politiker” – dvs ”ta en timeout”. Snacka om uttjatat uttryck det där timeout…
Nu är det dock ingen längre paus dom tar i kölvattnet av Vinokourovs stenkorkade bloddoping. Teamet tar ledigt i augusti men sen ska dom tydligen komma tillbaka och köra igen. Utan Vinokourov fÃ¥r man hoppas…
PÃ¥ tal om politiker sÃ¥ rapporterar Proffsklungan.nu att ”en högt uppsatt politiker” i Kazakstan gjort ett uttalande om att man tänker stödja teamet i minst 10 Ã¥r framöver.
Men allvarligt talat… Bloddoping liksom… Ska det här teamet verkligen fÃ¥ fortsätta köra…?
Kazakstan blev ursinniga när Borats parodi på landet spred sig i Ali G-programmen på TV. Då gick man ut med feta annonser i engelska tidningar för att försöka rentvå sitt rykte som land.
Här snackar vi om ett cykelteam i högsta divisionen som sponsras av den Kazakiska staten och som bevisligen har pysslat med doping. Snacka om badwill. Det är nästan mer tragiskt humoristiskt än Borat. Fast i verkligeheten dÃ¥…
Var det baaaara Vino som visste om det i laget? Iiiiingen annan? TillÃ¥t mig att rulla en smula med ögonen…
Teamets cykelsponsor BMC – som gör så jäkla coola cyklar – har fått nog och tackat för sig. Rätt av!
Att först bli förknippade med Tyler & Co i Phonak Hearing Systems och sen Vinokourov & Co i Astana blev till slut för mycket. Jag kan knappast säga att jag inte förstÃ¥r dom. Trist pÃ¥ sÃ¥ fina cyklar bara…
Om du läst Christian Behres berättelse från Paris-Brest-Paris 2003 (läs den om du inte redan gjort det!) kommer du säkert ihåg att han pratar en hel del om att han använder produkten Ensure Plus för att snabbt få i sig den näring han behövde under loppet.
Jag har testat att använda Ensure Plus under nÃ¥gra veckors tid och kommer ocksÃ¥ att använda det, fast som ”depÃ¥mat” för att pÃ¥ sÃ¥ sätt fÃ¥ ner stopptiden i depÃ¥erna för att pÃ¥ sÃ¥ sätt kunna maximera antalet timmar jag kan sova. ”Hellre sömn än franska trerätters middagar” blir alltsÃ¥ parollen under loppet.
Ett förpackning Ensure Plus på 2 deciliter ger 300 kalorier och innehåller det man kan begära av en väl balanserad kost. Konsistensmässigt är det som en milkshake ungefär.
Ensure Plus säljs på apoteket och kostar 20:- per förpackning. Tyvärr verkar det som de flesta apotek inte har det på lager men dom tar gärna hem det på beställning, vilket tar bara några dagar.
Under själva cyklingen på loppet kommer jag så klart att fortsätta köra med Enervit som fungerat klockrent för mig.
» Ensure Plus 
» Enervit
» Christian Behres berättelse från 2003
Med bara några få mil kvar till 600 körda mil i år kom jag på att jag inte haft en enda punktering den här säsongen.
Och då har jag ändå varit ute och härjat i skogen och kört på snuskigt dåliga grusvägar på mina kvalificeringslopp.
Prylarna jag kört med har varit Continentals GP4000-däck och deras Race-slangar.
Klart imponerande!
» Continental
Nu är jag hemma igen efter en veckas intensivt cykelåkande i trakterna kring Laholm. Cykeldatorn visar 78 körda mil under veckan.
Motions 6-dagars är banne mig det trevligaste loppet under året. Vätternrundan har sin charm, fast det är en helt annan charm. Där man i Motala har 16.000 startande har man i Laholm strax över 200 deltagare. Det och faktumet att man cyklar tillsammans under sex dagar gör att det blir en helt annan stämning än på andra lopp. Vänern Runt är nog det lopp som kommer närmast.
Att man serverar pannkakor i depåerna varannan dag är en riktig höjdare. Och de dagar man inte kör med pannkkor är det syltmackor. Cyklister som annars swishar förbi allt vad depåer heter på andra lopp sitter och smaskar i sig av godsakerna under Motions 6-dagars.
Detta var mitt andra M6. Sist jag körde var 2005 och jag var ganska färsk tillbaka i sporten. Jag minns distanserna den gången som långa och backarna som sanslöst jobbiga. I år gick allt mycket lättare, vilket det också borde med tanke på mitt tränande det senaste året. Jag är långt ifrån en fartkanon men det går helt klart mycket lättare i år. Härligt!
Vädret i år kan knappast anklagas för att ha varit i världsklass. Regn i princip nån gång på varje etapp och några gånger rejält hällregn. Men humöret har varit på topp hos de flesta deltagarna i alla fall.
Deltagarna ja… En hel del kände jag sen innan men en del visade det sig att jag bara pratat med pÃ¥ olika träningsforum pÃ¥ nätet. Att fÃ¥ fysiska ansikten pÃ¥ alla var riktigt trevligt. Fredrik pÃ¥ Cykelklubben.se och hans föräldrar ordnade en supertrevlig grill- och mingelkväll en bit utanför Laholm en kväll sÃ¥ där fick man ännu fler trevliga cykelkompisar. Heja internet!
Det är lite underligt att man i byn helt verkar vilja ignorera att man har över 200 hungriga och trevliga cyklister i en vecka hos sig. Restaurangerna verkar mest förvÃ¥nade över att dom fÃ¥r in sÃ¥ mÃ¥nga gäster som frÃ¥gar efter pasta och en del har till och med stängt. Snacka om miss…
Sämst i år var då innan jag drämde i asfalten på tredje etappen. Efter att ha landat på magen och sidan rullade jag runt och kände igenom hela kroppen för att se om nåt var sönder. Som tur var blev det bara en massa goa skrapsår. Jag hade verkligen supertur i oturen för jag kunde lika väl ha slagit mig lika illa som killen som vurpade först. Han bröt skulderbladet. Känslan av illamående resten av rundan var inte speciell skön, men det funkade ju i alla fall att ta sig runt. Och resten av veckan stördes jag inte alls av det.
Bäst under veckan? Det måste nog ha varit de stunder då jag låg med i en lagom stor klunga som flög fram i hög fart och hela tiden jobbade för varandra och där alla var på gott humör. Då är cykelåkningen underbar!
NÃ¥gra fÃ¥ gÃ¥nger kom jag med i klungor som hade lite för mÃ¥nga ”smÃ¥pÃ¥var” som domderade om allt möjligt men det brukade lösa sig ganska snabbt, antingen genom att dom rullade förbi en depÃ¥ som jag gick in i eller genom att nÃ¥n helt enkelt bad dom lägga ner attityden och börja le en smula istället.
Tidigare i år hade jag lite problem med mina hälsenor men det klarade jag mig helt ifrån under M6, vilket känns oerhört skönt inför PBP. Samma sak med skav i baken. Trots hällregn och genomblöta kläder klarade jag mig helt ifrån skav.
Sex dagars cyklande mitt i semestern. Är det så sunt? Jag vet inte, men trevligt hade jag! Kommer jag tillbaks? Absolut! Vi ses igen Laholm!
Nu ska jag bara ta mig an den stinkande högen av cykelkläder…
» Laholmscyklistens hemsida
» Cykelklubben.se
» Mina tidigare artiklar från M6 2005
Bilderna på mig och tandemcykeln är fotograferade av Daniel Petersson och bilden på hejaramsan i asfalten är fotograferad av Anne Mari Nedavska. Stort tack till båda!
I tisdags blev jag intervjuad av Laholms Tidnings trevliga sportjournalist Tommy Paulison om min PBP-satsning, doping och lite annat om cykel.
Jag försökte hÃ¥lla mig borta frÃ¥n de vanliga sportintervju-svaren som ”nu gäller det att lÃ¥ta hjulen rulla” och sÃ¥. Hehe.
Jag trodde det på sin höjd skulle bli en pyttenotis men när tidningen kom dagen efter såg jag att det blivit nästan en helsida på omslaget av del 2, vilket så klart var en kul överraskning!
» Hämta hem artikeln (pdf, 1.8 Mb)
» Laholms Tidning
Tack till Laholms Tidning som gav mig tillåtelse att publicera artikeln
Så var det fredag igen. Det innebär att det är dags att ta tag i livets stora frågor.
Veckans fråga – hur många burkar av din koffeinhaltiga läskedryck tar det för att koffeinet i den skall ta kål på dig? Vi vänder oss till det världsomspännande datornätverket efter svar och finner så klart att nån fixat till ett verktyg som hjälper oss att ta reda på just detta – Energy Fiend Death by Caffeine. Heja internet!
För att sända mig till livet efter detta krävs det 160 burkar Red Bull, men hela 376 burkar Coca Cola. Jag fortsätter nog att köra vidare med världens mest gudomliga dryck Coca Cola…
Hur mycket krävs det av din favoritdryck för att ta kål på dig?
Idag var det dags att ta sig an Hallandsåsens olika stigningar. Upp och ner och ta mig tusan – riktigt bra väder!
Vi blev en grupp på åtta cyklister som körde ihop och hade skitkul både uppför och nerför. Det kändes riktigt proffsigt att ha publik (om än få) i en del av de längre backarna. I en backe hade man till och med skrivit namnet på sina favoriter (dvs familjemedlemmar) i asfalten. Coolt!
Mina föräldrar hade tagit sig ner till Laholm och stod och hejade längs banan. De sista milen hade vi dom som ”servicebil” (helt enkelt eftersom dom inte kund köra om oss pÃ¥ de smala vägarna) efter oss. Min mamma sa efterÃ¥t att hon blundade när vi körde utför. Dagens toppfart för min del blev 76.2 km/h. Yahoo!!
Och sÃ¥ var det det här med de tre middagarna…
Efter jag gÃ¥tt i mÃ¥l bjöd mina föräldrar mig pÃ¥ middag i den nyöppnade laxrestaurangen här i Laholm. Och pÃ¥ vägen tillbaks hittade vi ett ställe som sÃ¥lde nygräddade vÃ¥fflor. Det var middag, och efterrätt nummer ett…
Väl tillbaks i huset som vi lÃ¥nat var det dags för den vanliga middagen. Det blev ingen större portion av den goda indiska maten men visst gick det ner en del. Och sen Haägen-Dazs till efterrätt. Middag nummer tvÃ¥…
Senare pÃ¥ kvällen hade sajten Cykelklubben.se bjudit in oss att hänga med pÃ¥ en grillkväll ute pÃ¥ landet strax utanför Laholm. Vi blev runt 50 cyklister som hade trevligt och Ã¥t en massa god hemmalagad grillad mat. Middag nummer tre…
Och det skumma är att jag lätt skulle kunna äta mer nu.
Perre Elmsäter kommenterade till mig att han tyckte jag förolämpade knarkare när jag liknade dopare med dom eftersom dopare helt klart är lägre ner i skiten.
Jag ber alla knarkare om ursäkt och skall i framtiden kalla doparna för vad dom är – jävla sketdopare!
Idag har vi vilodag på M6. Fasiken va skönt!
Vi var ett gäng hck’are som tjuvstartade redan igÃ¥r genom att Ã¥ka till strandhotellet pÃ¥ Mellbystrand och lyssna pÃ¥ Peter Wahlbeck, Johan Rheborg, MÃ¥rten Andersson, Henrik Schyffert och tvÃ¥ tjejer som jag inte minsn namnet pÃ¥ (och som om jag ska va ärlig inte var nÃ¥t vidare kul heller…) Roligast var Rheborg men Wahlbeck, som jag inte ens brukar tycka är kul, var helt grym han ocksÃ¥. Kul!
Senare i eftermiddag är det dags att släntra ner till vandrarhemmet för att kolla på dagens etapp av touren tillsammans med en massa andra M6-cyklister.
IgÃ¥r nÃ¥ddes vi av beskedet om att cykelvärldens Bondskurk #1, Alexander Vinokourov är näst i raden av proffscyklister att torska dit för doping. Kanske var ändÃ¥ Borats bild av Kazakstan den sanna för maken till blÃ¥st manöver fÃ¥r man ju leta efter. Idiot…
Det blev en sen natt igÃ¥r sÃ¥ det är inte direkt Kazakisk folkdans pÃ¥ schemat i övrigt här i huset. Segt och slappt och bara…lugnt. Och ösregn ute (sÃ¥ klart).
Skrapsåren från vurpan är helt okej, men nu har det börjat kännas i vänster handled och nacken. Men inget som gör att jag inte kan cykla som tur är.
Imorgon väntar Hallandsåsen!
Summering för icke-cyklister: Söndertrasade kläder och skrapsår, men mår för övrigt bra
Summering för cyklister*: Inte en skråma
Idag var det dags för etappen ”SkÃ¥ningen” pÃ¥ M6. Efter att ha hängt pÃ¥ förstaklungan ett tag utkristalliserade sig till slut en ”andraklunga” som jag hängde med i. Vi var runt 20 stycken som höll en hög, men underbart jämn fart. DÃ¥ leker livet!
Men efter tre mil körde cyklisten framför mig in i bakhjulet pÃ¥ cyklisten framför honom vilket ledde till att jag dundrade in i hans cykel och…ner i asfalten. Det enda jag hann tänka var ”faaan!” och sen lÃ¥g jag där…
Killen framför mig flög ordentligt och hamnade i diket och bröt skulderbladet.
Själv fick jag rejäla skrapsår på vänstersidan av kroppen. Knät, höften, armbågen, magen en bit vid revbenen är uppskrapade och kläderna ser allt annat än snygga ut. Och så har jag ett fett sår på mitt vänstra lillfinger så det gör skitont att trycka ner shift på datorn.
Klubbkompisen Martin Tornblad kommenterade efteråt att han trodde att hela dealen med Drylane var att jag skulle se snygg och prydlig ut. Hehe.
Vid revbene fick jag ett pyttelitet skrapsÃ¥r pÃ¥ kroppen men hÃ¥let i cykel- och undertröjan är knytnävsstort, vilket gjorde mig lite förundrad. Väl i mÃ¥let fick jag svaret pÃ¥ varför – jag hade helt enkelt glidit pÃ¥ pulsbandets plastdelar. Hepp!
När vurpan skedde rullade merparten av cyklisterna vidare medans vi väntade pÃ¥ ambulansen till den skadade cyklisten, men jag och ett gäng andra Hisingscyklister (och en frÃ¥n Lygnens Venner) stannade kvar. Det är underbart att ha kompisar för när jag satt och blev stelare och stelare sÃ¥ fick jag lov att ”Ã¥ka med” dom och slapp arbeta allt för mycket. De e kompisar de!
Vid pannkaksdepån slog vi ihop oss med ännu ett gäng som rullade ihop de sista milen. Det tidigare grå vädret blev nu riktigt trist och vi fick samma rejäla regn som vi hade på gårdagens etapp.
Nu ska jag hem och plåstra om såren. Förhoppningsvis mår jag bra till torsdagens etapp för då står Hallandsåsen på schemat.
* Det första i princip alla cyklister frÃ¥gar när nÃ¥n har vurpat är ”Hur gick det med cykeln?!”. Visst är det lite sött?
Ja jäklar ett sÃ¥nt väder vi har i Ã¥r…När jag körde M6 för tvÃ¥ Ã¥r sedan hade vi hur fint väder som helst men i Ã¥r är det desto grÃ¥are. Nu har vi kört tvÃ¥ etapper och man kan knappast anklaga solen för att ha varit närvarande. Värst var det idag dÃ¥ vi hade omväxlande ösregn och duggregn, allt ackompanjerat till en hejdundrandes vind.
Men pannkakorna och syltmackorna i depåerna är precis lika goda som de brukar vara.
Imorgon är det dags för 15 nya mil.
Huvva!
Att hitta kul grejer när man går runt på stan och bara skrotar är alltid lika kul.
I september i förra året hittade jag en gatsten i Stockholm som gjorde mig riktigt varm och i förra veckan en skön klisterlapp på en lyktstolpe som ville att man skulle använda hjälm.
Jag är ingen större fan av grafitti i vanliga fall. Mest eftersom det brukar vara rejält hjärndött för det mesta. Men i Allén i Göteborg såg jag en helt fantastisk grej som nån har gjort på en av markeringarna i gatan.
I asfalten på en kombinerad cykel- och gångbana markeras de olika delarna av en cykel på cykelbanan och ett barn och en man som håller varandra i handen på gångbanan. Vad nån gjort var att måla dit en tankebubbla från barnet.
Om all graftitti vore så här intelligent vore världen en roligare plats.
Idag bär det av mot Laholm och Motions 6-dagars som startar imorgon!
Sex etapper skall avverkas under en vecka. Alla etapper startar i Laholm men går sen åt olika riktningar. Två av etapperna är riktigt brutala med klättning på Hallandsåsen. Sex gånger upp för åsen på en dag räcker och blir över, speciellt för mig som knappast kan anklagas för att vara en fena på att klättra i berg.
Senast jag körde Motions 6-dagars var för tvÃ¥ Ã¥r sedan. DÃ¥ skrev jag rapporter pÃ¥ Hisingens CK’s hemsida efter varje etapp. Nu har jag kopierat över rapporterna hit till min blogg sÃ¥ att ni kan läsa dom om ni vill.
Sugen på att köra du också? Inga problem. Du kan antingen köra alla dagar (M6) eller välja tre av dom (M3). Eller så kör du bara sista etappen. Då heter loppet Sydhalland Runt.
» Mina tidigare artiklar från M6 2005
» M6, M3 och Sydhalland Runt
Var precis på väg att gå och lägga mig och stod och borstade tänderna med de trådlösa lurarna på huvudet med ljudet från nån reklamtv-kanal igång. Då kommer en ljuv stämma och säger:
– ”När du fick diarré i morse hade du ett val…”
Va?! När jag fick diarré?! Väääänta lite nu Imodium!
Snacka om smaklös reklam…
Idag är det prick en månad kvar tills mitt PBP-äventyr drar igång på allvar!!
På kvällen den 20 augusti rullar jag iväg in i den mörka franska natten tillsammans med 4.499 andra galningar som alla ser fram emot att köra 120 mil för att komma tillbaka till exakt samma plats tre och ett halvt dygn senare. Snacka om kontraproduktivt arbete!
Att det kommer bli fullt, dvs 4.500 deltagare, på loppet verkar det inte råda nån som helst tvekan om eftersom intresset rapporteras vara rekordstort.
För fyra Ã¥r sedan var 51 av de startande svenskar, men i Ã¥r är hela 94 svenskar anmälda. Av dessa är fyra kvinnor. Skumt att det inte är fler kvinnor egentligen…
Läge att bli sjuk nu? Nä… Sjukdomar göre sig icke besvär förrän efter 24 augusti tack…
Närmast i uppladdningen står en vecka i Laholm för att delta i Motions 6-dagars.
» Mer om Paris-Brest-Paris
» M6
Jag och Carina satt och Ã¥t var sin dundergod hamburgare pÃ¥ Hard Rock Cafe i Barcelona (snacka om klassiskt spansk middag…) i förra veckan. PÃ¥ tvskärmar runt om i restaurangen och i högtalarna vrÃ¥lade (mestadels rejält dÃ¥lig) hÃ¥rdrock ut.
Plötsligt ryckte jag till och utbrast ”Men…det där är ju Roberto Vacchi!!!”.
Nog för att jag visste att han gillade att sjunga, och dessutom gör det bra, men att han var sångare i bandet System of a Down!? Det var nytt för mig!
För visst är dom lika Eurosports Roberto Vacchi och System of a Downs sångare i deras låt Toxicity?
Nån vis person har räknat ut att vi i dagens samhälle översköljs av hundratusentals budskap om dagen som pockar på vår uppmärksamhet.
När reklamtv visar sin tvättmedelsreklam för tusende gången och jag svär för den tusende gången över att den är så kass blir jag riktigt glad när jag ser nåt som är så enkelt och billigt att det bara helt enkelt funkar.
Hur många kampanjer har vi inte sett som skall lära oss att man skall ha hjälm åp sig när man cyklar? Handen på hjärtat – hur kul brukar dom vara? Dags att tänka tvärt om med andra ord!
Den här lappen sitter på en lyktstolpe alldeles i närheten av min lägenhet. Så enkel, så bra, så helrätt!
Matilda har varit på språkresa i tre veckor och därför missat alla etapper av touren. Men mediacentret har gått varmt och spelat in allt i väntan tills hon kom hem.
Idag var det dags att kolla ikapp så vi körde ett rejält Tour de France-marathon som startade klockan nio i morse och slutade sent på kvällen. Det började med att vi åt frukosten under prologen och sen rullade det på till sena kvällen.
Coolast hittills är Robbie McEwens spurt på första etappen där han ända fram till sista metrarna inte ens verkade finnas med där framme och plötsligt kämpade sig förbi med armbågarna och benen och spurtade förbi alla.
Anders Adamssons färgstarka beskrivning av när han upptäckte att Vacchi hade sina cykelbyxor ut och in pÃ¥ deras morgonrunda kommer säkerligen bli lika klassisk Eurosport-historia som Vacchis kommentering när Armstrong drog ifrÃ¥n Ullrich & Co i foten av L’alpe d’Huez för nÃ¥gra Ã¥r sedan.
TV-producenterna verkar ha tröttnat på att visa Didi Senft, aka Djävulen, som alltid brukade dyka upp i sändningarna från etapperna tidigare men idag fick man med en Boratkopia som sprang med cyklisterna i backen.
Att han dessutom viftade med en Astana-tröja (laget har sponsorer från Kazakstan) var ju helt klockrent!!
Jo, en sak till. Fransmännen mÃ¥ste vara världsbäst pÃ¥ att producera cykling pÃ¥ tv. Fy fasiken en sÃ¥n skillnad det är pÃ¥ sändingarna frÃ¥n touren och frÃ¥n t ex Giro d’Italia. Och ohotade i toppen som bästa kommentatorer är sÃ¥ klart fortfarande svenska Eurosports Anders Adamsson och Roberto Vacchi.