Oh boy, så har vi kommit till ännu en metropol. Pizzerian som vi stannade och åt på sist fick bli stämpelplats även idag.
Mörkret här fallit så nu kör vi i bäckmörka vägar. Sist vi körde i Simlångsdalen slogs jag av hur vackert det var, men idag blir det nog mest ett kompakt mörker jag kommer att se av omgivningarna.
Ulf och Thomas är tillbaks i gruppen igen, vilket känns bra.
Nästa stopp blir i Laholm om cirka sju mil.
SÃ¥där ja, nu har vi vänt söderut och har kommit till världsmetropolen VÃ¥rgÃ¥rda som är känt för….ja du…
Men gott om raggarbilar har
dom!
Jag håller på att smälta bort i värmen. Har nästan druckit hur mycket vatten som helst men kokar för fullt. Härligt!
Nästa stopp blir i Svenljunga om cirka åtta mil.
Andra stämpelstoppet, denna gång i Trollhättan. Det känns lite underligt när stoppen kommer så här nära, men med tanke på värmen är det skönt att kunna fylla upp vattenflaskorna ordentligt. Har fått i mig lite mat också vilket kommer behövas.
Det flyter på riktigt bra i gruppen även om det är riktigt jäkla svettigt i värmen.
Nästa stopp blir i Vårgårda om cirka fem mil.
Dags för första stämplingen på 60-milaren. Vi har tagit oss till Ljungskile. De nio milen har varit suveräna.
Vi är 11 som håller ihop i en grupp och det känns riktigt bra.
Nästa stopp blir i Trollhättan om cirka tre mil.
Så var vi här igen. Dags för sista kvalificeringsloppet. 60 jäkla mil!
Jag vaknade samma sekund som klockan ringde kvart över fem. Det blev inte så fantastiskt många timmars sömn eftersom det var så varmt i sovrummet men jag känner mig pigg i alla fall, vilket bådar gott.
Klockan halv sex visade termometern 17 grader ute. Snacka om att det kommer bli en varm dag!
Nu har jag ätit en ”inga begränsningar”-frukost. Öppnade kylskÃ¥pet och körde metoden ”ja men det DÄR är ju gott!” sÃ¥ mättheten är det inga fel pÃ¥. Precis som i gÃ¥r kväll drack jag en massa vatten ocksÃ¥. Det kommer helt klart behövas!
Allt som skall med och alla kläder som jag skall ha pÃ¥ mig plockades fram igÃ¥r sÃ¥ nu är det bara att ta pÃ¥ sig allt och rulla bort till starten som ligger cirka fem kilometer hemifrÃ¥n. SÃ¥ nu försvinner jag in i ”lÃ¥ngdistansbubblan”…
Here we go!
Nu är det bara tio timmar kvar till starten av det sista kvalificeringsloppet inför Paris-Brest-Paris.
Imorgon bitti bär det av – då skall 60 mil köras. Yippiekayey!
Vädret ser ut att bli grymt. Kanske lite vääääl grymt. Det pratas om 25-30 grader imorgon och runt 16 grader på natten. Men med en massa vatten och lagom hastighet ska det funka fint.
Planen att stanna för en kort övernattning i Laholm efter 42 mil kvarstår. Rum är bokat, vilket känns skönt.
Nu känns det som om jag har kollat, dubbelkollat och trippelkollat att allt som jag tror kan behövas på rundan är med. Kartan och tidsschemat är utskrivna på vatten- och svettfasta plastpapper och jag drar i mig en massa vatten konstant för att försöka förbereda mig inför arbetet.
Snacka om att det snurrar en massa checklistor i skallen…
PÃ¥ rundan i helgen kommer det inte att bli nÃ¥n ljudrapportering utan vi testar ”backupsystemet” vilket innebär textmeddelanden här pÃ¥ bloggen. Om allt funkar med tekniken blir det ett litet meddelande vid varje stämpling. HÃ¥ll ögonen öppna!
Som sagt – Yippiekayey!!
En sån underbar känsla! 40-milaren är över och det gick riktigt bra!
Efter tjat under veckan om att lördagen skulle bli blöt, blöt, blöt och blÃ¥sig, blÃ¥sig, blÃ¥sig var det inte helt lätt att välja kläder. Jag köpte till och med superseriösa neoprenhandskar av typen ”dykardräkt”. Vad skulle med pÃ¥ cykeln och vad fick stanna hemma. Ambivalens…
När jag cyklade till starten klockan 07.00 var vädret oerhört trist och grÃ¥tt och det var rejääääält blÃ¥sigt. Vindriktningen visade ”rak motvind” och flaggorna stod som stelopererade pÃ¥ stängerna. En titt pÃ¥ kartan visade att motvinden skulle hÃ¥lla i sig ända ner till Halmstad, 15 mil senare. Bara att gilla läget och tänka positivt.
Vi blev ett gäng på 16 cyklister som hjälptes åt att bekämpa motvinden.
PÃ¥ väg mot Halmstad blev det nÃ¥t tekniskt problem för nÃ¥n i gruppen i en lÃ¥ng nerförsbacke. Jag, Henry och Thomas lÃ¥g nÃ¥gra hundra meter framför och eftersom ”det bara var nÃ¥gra kilometer kvar till stämplingen” rullade vi vidare och tänkte vänta pÃ¥ de övriga där. Men ack ett sÃ¥nt feltänk. Det var snarare lite över en mil kvar. Och inte hade vi tänkt pÃ¥ att Halmstad var en stor stad och att det kunde bli svÃ¥rt att hitta varandra.
Den raka motvinden vreds nu till att bli sidvind framifrÃ¥n. Med bara tre cyklister kunde vi göra ”vinge” dvs, ligga med framhjulet förbi framförvarandes bakhjul. När man hittade ”sweet spoten” var det helt grymt och det kändes som om man plötsligt fick en skjuts av medvind.
När vi kom in i Halmstad körde vi in i första bästa Statoil och stämplade. Vi vill komma i väg så snabbt det bara gick och sen rulla ut ur stan eftersom vi inte alls var säkra på att det andra gänget tagit samma väg ut ur stan.
Alldeles efter centrum träffade vi på det stora gänget som ännu inte hade stämplat. Det visade sig att två till hade kört före också. Efter nån kilometer kom en Statoilmack och vilka står inte där om inte just de två.
Nu blev det lite omtänk med kläderna eftersom det utlovade ösregnet nu snarare var sol och värme. Och nu väntade medvindskörning.
Vid ett stopp när en väska lossnade försvann fyra av de snabbaste som bildade en egen grupp. Området kring Simlångsdalen och där efter var fantastiskt fint. Och att säga att vi njöt av att ha vinden i ryggen är knappast en överdrift. Det här hade vi banne mig förtjänat!
Vi hade bestämt att vi skulle äta i Hyltebruk efter 20 mil. Med fem kilometer kvar var det som om nÃ¥n drog ner gardinen för mig. Jag kunde fortfarande köra pÃ¥ men kände att krafterna var pÃ¥ väg bort, och det snabbt. Väl inne pÃ¥ pizzerian hade jag väldiga svÃ¥righeter att fÃ¥ ner den gigantiska portionen pasta som serverades. Glädjen att ha passerat mittpunkten försvann lite för mig i en rejäl trötthetsdimma. Men…det är ju kul att cykla…
Det tog några mil efter middagspausen innan man märkte att gruppen fick tillbaka gnistan. Men vid 23 mil började alla tjattra och le igen. Livet började återkomma.
Vid stämplingen efter 28 mil i Svenljunga började en del av oss att förberea sig för solnedgången. Efter att ha plockat av sig saker vid varje depå tidigare började kläderna nu plockas på istället.
På väg in i Borås stannade vi för att tända våra lampor eftersom solen gått ner. Att swisha ner för den 6 kilometer långa nerförsbacken in mot Borås med cykellampornas belysning var ett äventyr. Men oooh så skönt.
Vid stämplingen i Borås hade jag windstopperundertröja, undertröja och två cykeltröjor på överkroppen och benvärmare och knävärmare på mig. Helt perfekt temperaturmässigt men knappast nåt man vinner modepriser för.
På väg mot stämplingen i Bollebygd körde vi långa partier som var helt bäcksvarta. En sån skum känsla det var! Ljuset från 10 cykelbelysningar monterade på cyklar som så klart svänger smått hela tiden ger ett sken som är väldigt skumt. Det liksom dansar framför en på vägen. Jag monterade på min hjälmlampa också för att testa hur den kändes. Den var helt perfekt förutom när man ville prata med den som låg vid jämte, för då bländade man ganska rejält. Men att ge stopptecken och så i mörkret var inga problem – ut med handen, titta på den och den fullkomligt lös. Perfekt!
Vid sista stämplingen vid Statoil i Bollebygd (mycket Statoil blir det…) köpte jag en Red Bull. Aldrig mer. Fyyy fan va den smakade. NÃ¥gra stockholmska smÃ¥kids som verkade vara pÃ¥ väg hem frÃ¥n nÃ¥n fotbollsturnering kollade storögt pÃ¥ oss och vÃ¥ra cyklar när vi väntade pÃ¥ att fÃ¥ komma iväg igen. ”40 mil?! Det är ju jäääättelÃ¥ngt! Va knäppt!!”. Japp, vi erkände…
Vi rullade in vid målet i Göbeborg klockan 02.00. Jag kunde inte hålla mig utan fick göra ett litet vrål. 19 timmar ute på rundan, varav 16 på cykeln. En sån känsla!
Bror, Kristina, Mikael, Kent, Tony, jag, Henry, Yngve, Thomas och BeGe
Väl hemma blev det en varm skön dusch, lite mat och en tyst födelsedagssÃ¥ng för min fru som fyllde 40 innan jag släckte lampan och somnade med ett stoooooort leende…
Och i söndags dÃ¥…? Ojojoj… Kroppen skrek ”Va fan va det där grabben?!” och vill bara sova. Och när jag inte sov vill jag bara ha mat.
Och sÃ¥ var det det där med solbrännan… Det skulle ju vara hällregn och inte sol… Resultatet är tre knivskarpa illröda horn i pannan och en skitskumt solbränd illröd nacke. Hur förklarar man det pÃ¥ veckans kundmöten…?
Nu återstår bara det sista kvalificeringsloppet den 9 juni. Då ska 60 mil köras. Yippiekayey!
Paris – Here I come!
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
SÃ¥ var det dags för ännu en ”leverans” i kvalificeringsserien inför Paris-Brest-Paris. Den här veckan är den loppet pÃ¥ 400 kilometer som gäller. Nu börjar det kännas ordentligt som ”pÃ¥ riktigt”. Jag är inte direkt orolig för att inte klara av det men jag har helt klart respekt för distansen sÃ¥ det är en hel del saker som snurrar i mitt huvud just nu.
Tricket tror jag är att inte vara för jäkla överladdad när det väl är dags utan försöka köra så smart som möjligt och hela tiden tänka på att köra försiktigt uppför och ligga på en behaglig puls så att jag håller hela vägen.
Det är så klart också oerhört viktigt att sköta ätandet och drickandet ordentligt under hela loppet för att palla distansen. På 300-loppet fick kalorimätaren på min cykeldator fnatt när jag passerade 10.000 förbrukade kalorier. Så det är bara att frossa loss i en mängde av godsaker som är fyllda med energi. Det blir så klart en massa Enervit i packningen men också nötter. Förra gången hade jag med mig cashewnötter vilket var väldigt gott. Och vid varje stämpelstopp kommer jag att försöka handla åtminstone nåt extra som går att äta på cykeln.
Det blir lite spännande också att för första gången köra ett lopp som går i mål i mörker. Det blir åtminstone tre timmars mörkerkörning på sluttampen. Förhoppningsvis kommer mitt nya fina navdymanohjul vara klart tills helgen, annars kommer jag köra med ett lånat hjul så att jag har en ordentlig belysning på cykeln.
Vi är några som börjat prata om möjligheten att försöka köra ihop. Vårt mål är att komma i mål runt midnatt, dvs 17 timmars totaltid.
Våra tankar på upplägg för rundan är:
* Hålla nere stopptiden vid stämplingar och liknande till ett minimum
* Stanna för kort matstoppvid efter cirka 20 mil
* Övriga stopp förutom stämpel- och matstoppen hålls till ett minimum
* Lagom tryck på platten, lugnt i backarna
* Peppa varandra och ha kul!
Självklart är det oerhört svårt att i förväg säga exakt hur man skall köra på ett så här långt lopp eftersom massor kan hända under resans gång. Men vi vill i alla fall ha en ursprungsplan som vi utgår ifrån vilket känns bra.
Fem dagar kvar till start…
» Större karta 
» Ungefärliga hålltider och stämplingsplatser 
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Knappt är det andra kvalificeringsloppet klart innan jag börjar fundera på det tredje.
För 400 kilometers-loppet finns det två alternativa rutter att välja mellan – dels en norrgående nästa helg och dels en södergående om två veckor. Jag kommer köra den södergående. Dels eftersom jag kommer hjälpa till vid Göteborgsvarvet nu till helgen och dels eftersom jag är en sucker för att köra söderut, cyklingen är bättre där tycker jag.
Till vissa delar är det samma rutt som vi körde på 300-loppet som skall köras, fast baklänges. Den södra vändpunkten på 300-loppet var Varberg, den här gången tar vi oss ända ner till Halmstad.
Hjärnan är bra underlig, för jag tänker hela tiden ”det här är ju inte sÃ¥ lÃ¥ngt, det är ju bara fyra timmar mer än 300-rundan”.
Nu ska jag se om det finns ett lagom stort gäng som är intresserat av att köra på med lagom takt, superkorta och effektiva stopp för stämpling och ett rejält matstopp efter runt 25 mils cykling.
Det kommer bli mÃ¥nga timmars stirrande pÃ¥ kartan och massor av tankar helt klart. Positiva tankar – bara positiva tankar…
» Större karta
» Ungefärliga hålltider och stämplingsplatser
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
I lördags körde jag mitt andra kvalificeringsloppen inför Paris-Brest-Paris. Helgens lopp var 300 km långt.
Upplägget pÃ¥ de här loppen är att man skriver in sig vid starten, betalar sin startavgift och fÃ¥r en karta över rutten man skall köra och en liten gul bok där man skall samla stämplar eller signeringar pÃ¥ i förhand utsedda platser, oftas i ”hörnorna” av rundan. Till kartan finns ocksÃ¥ en översikt när man fÃ¥r vara vid de olika stämplingsplatserna som tidigast och senast. Sen är det bara att köra. Men till skillnad frÃ¥n vanliga motionslopp finns inga organiserade kontroller eller markeringar längs banan. Allt sÃ¥nt förväntas man sköta själv.
Vi var ett stort gäng som samlades vid inskrivningen tidigt på morgonen. Det var utlovat riktigt bra och soligt väder men till en början var det riktigt ruggigt kallt och kompakt dimma.
Alla körde gemensamt nÃ¥gra kilometer och stannade till en början när det blev en punktering i gruppen. Efter att han stÃ¥tt still en stund nÃ¥gra hundra meter framför gruppen som höll pÃ¥ med punkan rullade jag bak till dom för att se hur det gick. Väl framme hos dom ser jag att hela gänget som jag tänkt köra med tröttnat pÃ¥ att vänta och sätter full fart framÃ¥t. Gah! SÃ¥ planen att köra ”lugnt, försiktigt och mjukt” höll i cirka 30 minuter när jag fick trycka i tyngsta växeln och jaga ikapp dom.
Första stämplingen var i Fjärås. Det blev viss kalabalik när 30 cyklister försöker knö in sig i ett litet konditori och smått stressade kräver att få var sin stämpel. Och inte blev det bättre när jag råkade bli en av de sista att få stämpla.
Det blev panikköp av en bulle och snabbt upp på cykeln igen för att åter igen hinna ikapp mina klungkompisar. Fast sen visade det sig att dom lurades en smula för dom stod och väntade bakom huset. Det är kompisar det! Vi blev ett gäng på runt 15 stycken som turades om att dra. Till en början var det tjo och tjim i gruppen och massor av glatt snack men ju längre dagen gick och ju mer backigt det blev, desto tystare blev gruppen.
Resan från Fjärås till den andra stämplingen i Borås var rejält kuperad stundvis. Den kompakta dimman gjorde att glasögonen immade igen ibland. Skulle det inte vara varmt?! Jag hade absolut inget regnskyd med mig, det hade jag valt bort dagen innan när jag klurade på vad jag skulle packa ner.
Väl framme i Borås hade det i alla fall blivit en smula varmare så jag kunde plocka av mig vindvästen. Vi stämplade i en bensinstation och åter igen ryckte jag åt mig första bästa maten jag kunde hitta, den här gången en macka med ost, bacon och kyckling på. Mums! Jag hade med mig en påse cashewnötter som jag började äta på också.
Med 15 personer i gruppen tar även ett ”kort stopp” sin lilla tid. Vattenflaskor skall fyllas, kort stämplas och toaletter besökas. Hmmm… Det är helt klart ett avvägande man fÃ¥r göra pÃ¥ de kommande loppen – liten grupp = snabba stopp, stor grupp = mindre jobb per person.
PÃ¥ vägen ut ur BorÃ¥s skulle vi hitta en cykelväg. NÃ¥n i klungan visste vägen, som visade sig gÃ¥ in i ett….villaomrÃ¥de. Inte en cykelväg i sikte. Lösningen blev att vi körde pÃ¥ en liten stig i en skog i nÃ¥n kilometer. Hepp! När vi väl hittade den smala cykelbanan skulle vi passera ett äldre par som var ute och cyklade. Damen lÃ¥g pÃ¥ höger sida cykelbana, herren pÃ¥ den vänstra. När vi plingade pÃ¥ dom flyttade dom sig bÃ¥da tvÃ¥. Nu lÃ¥g alltsÃ¥ herren pÃ¥ vänster sida och damen pÃ¥ höger. Tadaaa!
Efter att ha stÃ¥tt och väntat ett bra tag pÃ¥ att en dubbelpunka skulle fixas valde nÃ¥gra av oss att rulla vidare till nästa stämpling som lÃ¥g bara nÃ¥gra kilometer bort. Vi stämplade i en liten servicebutik i Dannike efter 12 mil. Mitt ”kap” i den affären blev en pÃ¥se vaniljsnäckor och en Coca Cola. Sen började vi vänta. Och vänta. Och vänta. Men nu sken solen sÃ¥ vi hade det ganska bra i alla fall. Till slut kom sÃ¥ det punkterande gänget sÃ¥ att vi kunde fortsätta.
Efter cirka 15 mil hade jag en liten dipp. Som vanligt hade jag slarvat med maten och drickan alldeles för länge. Måste bli bättre på det där. Som tur var var det ju ett stort gäng jag körde med så genom att ligga längst bak i några minutr så var jag snart med i leken igen.
Motvinden började göra sig rejält påmind nu när vi kämpade oss ner till den fjärde stämplingen i Ätran, men gruppen kämpade på rejält. Faktum är att vår hastighet på cykeln var riktigt bra, det var snarare stoppen som tog för låg tid.
Byn Ätran var ingen vidare metropol. Det mesta var stängt sÃ¥ en stackars man som rÃ¥kade titta pÃ¥ oss frÃ¥n sin trädgÃ¥rd blev plötsligt antastad av 14 cyklister som dundrade in. Visst kunde han…skriva pÃ¥ korten….kanske… Sen ville en del ha flaskorna pÃ¥fyllda. DÃ¥ sÃ¥g han smÃ¥tt desperat ut. Det var tydligen inte alls hans bild av en lugn och fin lördag i Ätran.
Ã…ter igen drog stoppet ut pÃ¥ tiden sÃ¥ vi var nÃ¥gra som började rulla vidare sÃ¥ sakta. Trots att vi rullade sakta fick vi snabbt en rejäl lucka. SÃ¥ stoppens längd är helt klart inte att underskatta. PÃ¥ väg in i Ullared märkte vi dessutom att vi tappat nÃ¥gra cyklister sÃ¥ vi svängde in pÃ¥ en bensinmack för att fylla flaskor, köpa glass och vänta in dom. Mina föräldrar ringde pÃ¥ mobilen och bjöd in oss pÃ¥ korv och bröd, kaffe och fika i deras husvagn utanför Varberg tre mil längre fram pÃ¥ rundan. Eftersom kalorimätaren pÃ¥ cykeldatorn gav upp nÃ¥gon mil innan Ullared sÃ¥g jag det som ett tecken pÃ¥ att det var läge för ännu en bulle och en Coca Cola. Det visade sig att cykeldatorn bara viasde upp till 10.000 förbrukade kalorier, efter det visade den ”—-” som jag antar är tillverkarnas sätt att säga ”Men grabbeeeeeen!”
När vi vände norrut i Varberg infann sig en underbar känsla. Plötsligt var det som om bromsarna slutade gÃ¥ emot fälgen. Aaaaaah… Medvind! Och en rejäl medvind dessutom. Det var vi banne mig värda!
Mina föräldrars galna hund Joker visste inte vad han skulle ta sig till när plötsligt 12 cyklister rullade fram till husvagnen. Han brukar ha hjärnsläpp annars också men nu blev det bara total kortslutning hos honom. Så många att skälla på, så många att tigga mat av.
Efter att ha mumsat på korv och bröd och fyllt magarna med muffins och kanelbullar var det dags att åter igen njuta av den sköna medvinden som skulle ta oss hem till målet.
Nöjda och belåtna, med 30 mil i benen kom vi i mål precis efter att solen gått ner över Göteborg. En sån känsla! Och en sån trevlig cykeldag det varit!
Efter att ha lämnat in stämpelkortet var det dags att rulla hemåt där ett varmt badkar och en jättegod pastamiddag väntade. Snacka om att ha ett grymt supportteam här hemma! Så med en god middag i magen och ben som gjorda av gelé somnade jag nästan innan jag lagt huvudet på kudden.
Om två veckor är det dags för 40-milaren. Bring it on!
Vad har jag lärt mig av helgens lopp?
* Nötter är perfekt att ha med som extrakäk
* Nåt mer än bara Enervit och sockrig mat behövs. Jag fick rejält ont i magen de sista milen
* Inte för stort gäng att köra med. Det tar tid (även om det är förbaskat trevligt!)
* Kortare stopp, kortare stopp, kortare stopp…
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Så var det dags för det andra kvalificeringsloppet.
”Äntligen!” säger jag för nu har jag gÃ¥tt och laddat i en vecka för loppet – hela tiden med en skön magkänsla. Idag blir det 300 kilometer som skall köras i ett, om man ska tro väderprognosen, skönt och behagligt väder. Det talas om medvind de sista 10 milen. Snacka om perfekt!
Igår blev det en tidig kväll i säng efter att jag kollat och dubbelkollat utrustningen och sen kollat den en gång till.
”Vad skall med och vad stannar hemma” är den eviga frÃ¥gan. Jag är ingen större fan av de gigantiska ”randonneurväskorna” som en del kör med pÃ¥ cyklarna. Visst, man fÃ¥r ner halva cykelgarderoben i den men samtidigt mÃ¥ste man släpa (eller kanske snarare ”trampa”) runt en massa extra vikt än nödvändigt. Det är helt klart ett avvägande som man fÃ¥r fundera pÃ¥ varje gÃ¥ng.
Med tanke på att avståndet mellan stämpelpunkterna inte var så långt på den här rundan valde jag att lämna camelbaken hemma och istället köra med två stora vattenflaskor på cykeln. Från starten var den ena fylld med färdigblandad Enervit och den andra bara med Enervitpulver. På så sätt har jag två fulla flaskor att köra med efter första stoppet utan att behöva köra runt med onödigt enervitpulver i ryggfickorna som tar plats.
Planen för dagen är att komma i mål innan solen går ner, dvs 20.50. Det ger en totaltid på 14 timmar så det känns som en rejält sansad tidplan. Det gäller bara att hitta några att köra med som har ungefär samma plan som mig och som kör i samma hastighet.
» Större karta 
» Vägbeskrivning och ungefärliga hålltider
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
På lördag är det dags för mig att köra det andra av de fyra kvalificeringsloppen inför Paris-Brest-Paris. För tre veckor sedan körde jag första loppet på 200 kilometer. Lördagens lopp är 300 kilometer långt.
Sen följer ett lopp på 400 kilometer om två veckor och ett på 600 kilometer om fyra veckor. Hårda bud i Mellered* med andra ord.
Vädret verkar bli riktigt bra på lördag, flera trevliga cyklister har annonserat att dom skall köra och det känns som jag är väldigt bra förberedd, så jag ser verkligen fram emot loppet. Men innan dess skall jag ha några vilodagar helt utan cykling.
Here we go!
» Större karta
» Vägbeskrivning och ungefärliga hålltider
* Är du under 15 Ã¥r antar jag att du kan byta ut uttrycket ”HÃ¥rda bud i Mellerud” till ”Shit pommes frites” sÃ¥ fattar du vad jag menar :-)
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Idag var första gången som jag suttit på cykeln på en vecka efter att jag varit däckad av förkylningen som jag fick på Mallorca. Jag testade att ta en superlugn runda till Frölunda där de PBP-cyklister som inte köra förra veckans kvalificeringslopp startade sin tjugomilare. Jag cyklade med några kilometer och fotade gänget.
Jag hann med en runda till Anders på cykelaffären Veloform också för att diskutera olika belysningslösningar på Paris-Brest-Paris. Det blev en navdynamo från tyska Schmidt med en rejäl halogenlampa kopplad till sig.
Det svider lite i esteten i mig att smäcka på ett traditionellt ekrat framhjul och en halogenlampa på den nya cykeln men vill man va fin får man lida pin. För det känns ju inte direkt aktuellt att köra utför på de franska bäckmörka vägarna utan ordentlig belysning. Nu blir det istället en belysning som kommer bli nästan i klass med en belysning på en motorcykel. Det känns tryggt.
Senare på dagen cyklade jag och dottern till Backaplan för att hämta hennes och fruns nummerlappar till Vårruset som dom ska ställa upp på. Heja heja!
Pannlampa och kardborreband att fästa den vid hjälmen med inhandlades pÃ¥ Biltema och Clas Ohlson. Snyggt? Nej… Men troligtvis väldigt bra att ha i nattmörkret. PÃ¥ Biltema träffade vi dessutom min ”servicechef” Martin. Kul!
PÃ¥ väg hem var det Cykeldagen vid Stora Teatern. Vi kom precis när dom stängde men hann i alla fall prata lite kort med hck’arna som fanns pÃ¥ plats och gjort reklam för klubben och motionsloppet Hisingen Runt och cykelbuden Zappa och Steve som hade mekat cyklar hela dagen. Jag fick bannor av Henrik och Ulrike för att jag inte cyklade med hjälm. Jajaaaaaa…
Stolta rullade jag och Matilda in cyklarna i cykelrummet. GPS’en sa 10 kilometers cykling och en timmas effektiv cykeltid. Eller som det skulle kallas pÃ¥ VätternrundesprÃ¥k: Sub30. Men livet handlar inte bara om hastighet. Mysfaktorn att spendera en slapp och lugn dag tillsammans med dottern är inte att underskatta.
Cykelsuget är rejält just nu och jag vill cykla imorgon också. Fast med regn utlovat så mesar jag nog till det och kör inomhus på Fysiken någa timmar.
Men i nästa vecka tänkte jag försöka komma ut och cykla lite innan jobbet på mornarna. Häng gärna med om du vill!
» Se alla bilderna på Pixbox
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Efter helgens cykling i Skåne är första kvalificeringsloppet inför Paris-Brest-Paris över 200 kilometer avbockat och snart är det dags för nästa som är 300 kilometer långt. Det finns två datum att välja på, 28 april då rundan går norrut och 5 maj för den södergående rundan. Jag kommer köra den senare.
Loppet startar sju på morgonen och passerar Fjärås, Borås, Sexdrega, Ullared, Varberg och Kungsbacka. Perfekt med tanke på att Alrikssons Cykel ligger i Sexdrega och mina föräldrar har sommarställe vid Väröbacka. Då går det att pricka in två snabba och effektiva stopp efter 100 och 230 kilometer och förhoppningsvis hålla skönt och lugnt flyt resten av vägen och ändå komma i mål innan klockan blir allt för mycket.
Mitt mål är att komma i mål senast klockan nio på kvällen. Det är med andra ord en betydligt lägre hastighet som kommer hållas än förra årets sub10-satsning på Vätternrundan (vi gick i mål på 9.30) men här räknar jag knappast med att kunna köra ihop med några större grupper troligtvis blir vi bara några få som kommer köra tillsammans.
Men det finns ingen tidshets alls, utan nu handlar det bara om att köra loppet för att ta sig vidare till nästa steg i kvalificeringsprocessen inför Paris-Brest-Paris.
SÃ¥ nu har jag tvÃ¥ veckor pÃ¥ mig att bli frisk och fÃ¥ till ett skönt jävlar-anamma inför loppet. Kroppen och hjärnan är tvÃ¥ underliga saker. För tre Ã¥r sen var en runda pÃ¥ fem mil skitlÃ¥ng för mig och jag var helt slut när jag kom hem. Nu är jag helt lugn över att köra 30 mil. Avtrubbning antar jag att man kallar sÃ¥nt…
» Större karta
» Vägbeskrivning och ungefärliga hålltider
» Alrikssons Cykel
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Efter tio dagar på Mallorca med sanslöst mycket regn kändes det lite underligt att köra 20 mil i Skåne i gassande solsken och skön värme.
Flyget från Mallorca till Köpenhamn var lite halvtomt så jag fick en hel rad för mig själv vilket gjorde att jag kunde ligga ner över tre stolar och försöka sova. Som jag minns det lyckades jag inte somna men de som satt runt mig konstaterade torrt att med tanke på min ljudliga snarkning hade jag nog minsann sovit. Hehe.
Vi landade på Kastrup strax efter midnatt och körde raka vägen till Tollarp där kvalificeringsloppet skulle starta. Vid tretiden på natten hade jag och Thomas fått ihop våra cyklar och var redo för några timmars sömn innan starten klockan nio.
På frukosten träffade vi de övriga som skulle köra loppet. Jag kände mig smått under isen med tanke på min förkylning men försökte få i mig lite müsli i alla fall. Klockan nio var det dags för start. Vi var fem stycken som ganska snart märkte att vi körde ungefär lika snabbt så vi bestämde oss för att köra ihop.
Gänget blev jag, Thomas från Lygnens Venner, Lennart, Thomas och Magnus från Hisingens CK. Johannes från Danmark körde ungefär lika snabbt men valde att köra själv. Jag märkte snart att jag faktiskt inte kände av min förkylning på cykeln så det var bara att köra på.
Vädret var helt fantastiskt på rundan och efter några timmar plockades jackor och armvärmare bort. Men när vi rullade ner mot Ystad sjönk temperaturen rejält på nån minut bara eftersom vi närmade oss havet och det blev lite småkyligt.
Lunchen blev på en sunkig thairestaurang i Ystad. Lokalen var nåt av det torftigaste jag sett men maten var perfekt.
Lika snabbt som temperaturen sjunkigt när vi rullade in i Ystad ökade den när vi lämnade stan. Underligt!
Vägen mellan Ystad och Simrishamn var kuperad och fylld med rejäl motvind.
Belöningen blev en Coca Cola och en påse vingummi i hamnkiosken i Simrishamn i gassande sol. Jag fick klappa på en helt tokig bullterriervalp som åt en piggelin på 30 sekunder. Bara en sån sak!
Efter Simrishamn fick vi vinden i ryggen vilket kändes skönt. Innan dess var jag lite orolig om vi skulle hinna komma i mål innan solen gick ner eftersom hastigheten varit oroväckand låg tidigare under rundan.
När vi närmade oss de fina backarna i Brösarp tänkte jag på hur stor mental skillnad jag har nu mot för bara några år sedan. Då kunde jag bli knäckt bara av att tänka på backar. Men nu satt jag och täkte på hur kul det skulle bli att köra upp för dom. Så jag kostade på mig att trycka på lite extra uppför och vänta in dom andra. En lättare kropp, betydligt lättare cykel och schystare mental inställning gör helt klart underverk!
Resten av milen var en ren njutning. Det kändes lite ”Lucky Luke” när man cyklade in i solnedgÃ¥ngen. Vi gick i mÃ¥l halv Ã¥tta med runt en halvtimmas marginal till solnedgÃ¥ngen.
Till skillnad mot när vi körde 20-milaren på Mallorca så skötte jag energiintaget exemplariskt idag. Och visst tusan är det underbart när man slipper känna den där läskiga känslan av att all kraft sakta rinner ur en och istället kan fokusera på att bara trampa.
Hur skönt är det inte att veta att det första av de fyra kvalificeringsloppen är avklarat! Nu väntar nästa lopp över 300 kilometer om två veckor.
Bring it on!
» Fler bilder i mitt Pixbox-album
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Idag är det dags för det första av de fyra kvalificeringsloppen inför Paris-Brest-Paris. Loppen som skall köras är 200, 300, 400 och 600 kilometer lÃ¥nga. Loppen arrangeras tvÃ¥ gÃ¥nger var sÃ¥ att man kan fÃ¥ en andra chans ifall nÃ¥t skulle gÃ¥ snett i första försöket. Men det gäller att ”leverera” för missar man loppen fÃ¥r man inte anmäla sig till loppet i Frankrike.
Dagens lopp är 200 kilometer långt och skall köras i Skåne. Längden oroar mig inte alls men jag är lite småorolig över hur det skall gå med tanke på att jag blev förkyld sista dagarna på Mallorca. Min plan är i alla fall att starta och känna på hur det känns och köra riktigt lugnt.
Nu börjar äventyret!
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Man blir lite småknäpp när man förbereder sig inför ett lopp som Paris-Brest-Paris. Vad skall med och vad skall inte med? Vad funkar och vad funkar inte? Det här kan man älta precis hur länge som helst.
De senaste veckorna har jag t ex fÃ¥tt skumma skavsÃ¥r pÃ¥ ovansidan av tÃ¥rna när jag kört klubbens längre spinningrundor. Skumt. Första veckan antog jag att det berodde pÃ¥ att strumporna satt slarvigt pÃ¥ foten. Men veckan efter var det rikigt illa med tÃ¥rna pÃ¥ högerfoten. Det hade till och med skavt igenom skinnet. Efter passet visade det sig att strumporna (ett par frÃ¥n Seger) hade en söm preciiiis pÃ¥ toppen av mina tÃ¥leder. Ingen idé att sörja utan bara att förpassa de strumporna till ”grejer att putsa cykeln med”-pÃ¥sen. En annan effekt av skavsÃ¥rena var att plÃ¥ster kom upp pÃ¥ packlistan.
Det finns precis hur många saker som helst att testa igenom, allt ifrån sportdrycken till alla teknikprylar som skall med och enkla saker som däckavtagare. Hellre vara nojjig och råtesta allt nu några månader innan än att sitta längs banan och vara skitsur.