Kategoriarkiv: Träningsläger

Mallorca 08, dag 7 РLita aldrig p̴ en Klingon. Eller en spansk tekniker

Träningsläger,

icon_cover2_nov260.jpgIdag hade jag mitt föredrag om PBP. Eftersom jag skulle använda en del ljud ville jag veta att det skulle fungera.

Receptionen: ”It should work yes.”

Tre timmar innan tittade jag in i konferensrummet. Ingen ljudkabel eller ens nÃ¥nstans att koppla in den. Snackade med receptionen som lovade prata med ”teknikern” och kom tillbaka efter en halvtimma.

Receptionen: ”Technician said loudspeakers are there, there and there” (pekandes ut tre högtalare i taket)

Okej, högtalarna Ã¥tminstone identifierade. Men hur koppla in? Receptionen kallar Ã¥ter igen pÃ¥ ”teknikern”

Tekniker 1: ”Ah, audio cable there” (pekandes pÃ¥ en kabel bakom en panel)

Kabeln visar sig vara en RCA-kabel. Som inte gÃ¥r att koppla in i datorn… Teknikern försvinner. Efter en stund tillkallas en ny ”tekniker”.

Tekniker 2: ”This cable not work in computer…”

Förvisso helt rätt, försöker förklara att det behövs en adapter.

1206652021_1206652011_notmyjob.jpgTekniker 2: ”Ah, converter not possible”

Det finns med andra ord inte en adapter mellan RCA och miniplug i Spanien enligt teknikern. VarpÃ¥ jag pekar pÃ¥ den del av kabeln som sitter i väggen. I den ändan sitter nämligen…en adapter mellan RCA och miniplug. Jag behöver en likadan sÃ¥n sÃ¥ kommer det fungera.

Tekniker 2: ”Ah, big problem. Can fix to ten o clock. Maybe”.

Min föreläsning startar 20.00 så det är ingen option. Kom igen nu. En sketen adapter på ett hotell med konferensanläggning?! Några andra högtalare? Nån annan lösning?! Kom igen!

Tekniker 2: ”Sorry, no possible”

Lösningen? En tysk träningsinstruktör på hotellet gick och hämtade sig högtalaranläggning till vattengympan. Det tog tre timmars svensk envishet och en tysk för att lösa ett simpelt kabelproblem.

Lärdom: Lita aldrig pÃ¥ en Klingon eller en spansk hotelltekniker…

Ibland förtjänar man banne mig Manuel-stämpeln här i Spanien. Speciellt när man inte orkar bry sig…

Mallorca 08, dag 7 – Svenskar och deras havregrynsgröt…

Träningsläger,

1206638818_1206638805_grot.jpgGlöm det där med ”finns det svenskt kaffe pÃ¥ hotellet?”, det är helt passé.

PÃ¥ cykelläger är det istället ”finns det svensk havregrynsgröt pÃ¥ hotellet?” som gäller.

Herre gud, med en dignande frukostbuffé finns det tonvis med smaskiga lokala alternativ men icke – svenska cyklister kan endast på svensk gröt cykla.

VÃ¥ra arrangörer har gjort ett tappet försök att fÃ¥ vÃ¥rt spanska hotell att lära sig vad ”groet” är och till och med gjort en fin och superpedagogisk instruktion om hur man gÃ¥r tillväga för att tillverka denna…delikatess. Men dom vägrar.

Och jag mÃ¥ste säga att jag förstÃ¥r dom. Tapetklister köper man pÃ¥ Bauhaus numera…

Mallorca 08, dag 7 РVelodromk̦rning!

Träningsläger,

Idag var jag ”standbyguide” och hade till uppgift att hoppa in i den grupp där det skulle behövas när gästerna samlades pÃ¥ morgonen. Det kom en del nya igÃ¥r natt som var sugna pÃ¥ att komma ut och köra sÃ¥ bÃ¥de gul och grön grupp blev större än vanligt.

Jag åkte med Hasse och Stig i gröna gruppen på deras sexmilarunda. Att gröna turen gick till velodromen i Sineu kan ha liiiiiite med mitt beslut att göra.

Fiiii fanken va kul det är att köra velodrom. Fast jobbigt som bara den!

Nu skall jag strax ha min presentation om Paris-Brest-Paris så det blir en kort text idag.

Mallorca 08, dag 6 – Välförtjänt vilodag

Träningsläger, ,

Igår hade jag vilodag och höll mig långt bort ifrån allt cyklande. Istället hyrde jag en bil och åkte runt till (föga överraskande) olika cykelaffärer för att kolla in alla kul prylar som man inte hittar sådär jättelätt i svenska affärer.
Porto Soller
Sen blev jag sugen på att åka upp i bergen och fika. Så en timma senare hade jag kört över Sollerpasset och befann mig på andra sidan bergskedjan och satt i hamnen i Porto Soller. Det står Port de Soller på en del skyltar och Porto Soller på andra. Antar att det ena är spanska och det andra mallorkinska.

Efter att ha flanerat runt i den fina byn beställde jag in en pasta pappardelle till lunch. En sån lyx att sitta i skön värme ända nere vid vattnet i hamnen och bara njuta. Jag hann få ner lite tankar till morgondagens föreläsning om PBP också innan jag måste börja bege mig hemåt. När jag gick tillbaka till bilen hittade jag hotellet som vi skall bo på när jag skall till Porto Soller i juli. Personalen hälsade mig glatt välkommen och lät mig titta runt. Det såg superfint ut så en vecka där skall bli riktigt soft.

1206604891_1206604888_soller4.jpgI ett mindre genomtänkt ögonblick verkade valet att köra fyra mil i bergen bland serpentiner vara ett bättre alternativ än att köra igenom en tunnel och vips vara borta från bergen. Resultatet blev att jag lyckades köra mig till en åksjuka. Inte illa med tanke på att det var jag själv som körde.

Men jäklar va vackert det är i bergen på Mallorca!

Väl hemma hade vi det dagliga guidemötet där vi kollar in väderprognosen och bestämmer vilka rundor som skall köras dagen efter och vilka som ansvarar för vad. Jag stÃ¥r pÃ¥ ”standby” imorgon och skall fylla upp i den grupp som blir störst när vÃ¥ra gäster samlats.

Jag och de två andra guiderna Peter och Stig hann också dra iväg på en liten spontanutflykt till två cykelaffärer innan dom stängde klockan åtta på kvällen. För min del blev det två par snygga skoöverdrag, knävärmare med windstopper framtill och ett par handskar inhandlade. Allt till helt lysande billiga priser.

Peter var mer intresserad av vikten på sadlar. Personalen i affärern i Binisalem (eller Simsalabim som cykelkompisen Nils kallade det) tyckte frågan var fullt berättigad så dom riggade upp en våg och vägde sadel efter sadel. Snacka om service.

Så var en supersoft och skön dag i värmen till ända och den sköna sängen kallade.

Idag blir det Ã¥ter igen cykling. Vädret är en smula sämre än igÃ¥r men ändÃ¥ varmt och soligt. Men som vi säger här nere – i Göteborg snöar det…

Mallorca 08, dag 5 – Plattkörning, bergskörning och fullt ställ. Och en massa skön värme!

Träningsläger,

Christer HedbergJa jäklar en sån runda!

Idag körde vi 115 kilometer med 1227 höjdmeter. Jag har kört i kortärmat tidigare i veckan men idag var första gÃ¥ngen som det blev ”äkta kortärmat”, dvs utan vindtröja under. Vädret var helt underbart varmt och soligt och Mallorca visade sig frÃ¥n sin allra bästa sida.

Halvvägs in på rundan klättrade vi uppför berget Randa (555 meter). Uppför var det bara att köra i sin egen takt och mata på, utför swoshade jag ner. Serpentiner utför är livet!

Hastigheten var betydligt högre än de tidigare dagarna så jag fick verkligen bita i och kämpa på för att hänga med. Men förutom några korta dippar så kände jag mig riktigt stark.

De sista milen började tröttheten göra sig pÃ¥mind i gruppen och jag fick börja ”hjälprytta” en del för att se till att de som började fÃ¥ trötta ben inte skulle hamna pÃ¥ efterkälke i motvinden.

Som vanligt när värmen börjar göra sig påmind så börjar jag koka så smått. Men jag har lärt mig att det funkar att hälla en massa vatten över huvudet. Det blev en rejäl avkylning efter rundan med hjälp av cykeltvättslangen och en stor Monorquina citronglass på baren tvärs över gatan från hotellet.

Fasiken va kul att se att jag pallade att köra såpass snabbt på en så lång distans trots bergskörningen.

Imorgon skall jag ha en välförtjänt vilodag. Skall hyra en bil och göra lite ärenden (dvs åka till cykelaffärer) och se göra det sista på min föreläsning om min satsning på Paris-Brest-Paris förra året som jag skall hålla om två dagar.

Sa jag att det var soligt och varmt idag…?

Mallorca 08, dag 4 – Äntligen sol, men oj en sÃ¥n vind!

Träningsläger,

Innan starten i morse där jag skulle vara guide i gula gruppen hade jag ett pirr i magen som närmast kan beskrivas som ”Vätternpirr”. Men en (!!!) mil körd innan jag Ã¥kte till Mallorca och sen tre dagar med gröna gruppen hade jag ingen aning om hur min kapacitet att köra snabbt skulle vara.

Eftersom det var regnigt vid starten var det väldigt svårt att välja kläder. Själv velade jag länge med om jag skulle köra i regnjacka och gambla med att det skulle regna hela dagen eller bara vindväst och tippa på en solig dag. Det blev vindväst och dubbla armvärmare.

Det var inte bara jag som haft klädproblem. De som klätt sig alldeles för varmt började kokade ute pÃ¥ banan sÃ¥ jag fick agera ”domestique” och hjälpa till att dra ikapp klungan för de som sackade efter, men det har jag inga problem med, det är bara kul. Och sÃ¥ blir det lite intervallträning som bonus.

Den första delen av rundan hade vi en hejdundrandes medvind och till slut riktigt behaglig sol. Vid ett tillfälle tittade satt vi och småpratade samtidigt som vi höll 38 km/h. Galet! Att vi ofelbart skulle få samma vind rakt i ansiktet på hemvägen var inget man tänkte på just då.

Fikan tog vi i den fina hamnen i Porto Cristo. Tyvärr lever inte fikat upp till den fina omgivningen. Dyrt och inte nÃ¥t direkt att skriva hem om (som jag just kom pÃ¥ att jag hÃ¥ller pÃ¥ med nu…).

Under de sista milen i motvinden fick vi upp en riktigt skön fart på de små fina vägarna mellan Manacor och Can Picafort. Fasiken va underbart med fart!! Under en stund på eftermiddagen blev det så varmt att det gick att köra utan armvärmare också. Inte illa alls!

Rundan stannade på 89.5 kilometer med 847 höjdmeter.

Imorgon blir det en tiomilarunda till klostret pÃ¥ berget Randa med gula gruppen. Det är ett skumt berg pÃ¥ 550 meter som poppar upp ur ingenting mitt ute pÃ¥ ”plattmarken”. Jag har aldrig varit där sÃ¥ det skall bli spännande.

Mallorca 08, dag 4 – Guide i gula gruppen. Gulp…

Träningsläger,

Christer HedbergDe tidigare dagarna här nere har jag softat runt på gröna gruppens rundor men igår blev det bestämt att jag skall vara guide i gula gruppen idag. Gulp!

Jag är ju inte direkt topptränad just nu om man säger sÃ¥…

Men när guidechefen Hasse frÃ¥n Kiruna säger pÃ¥ stabil norrländska ”Ã… Christerrr kör i guuula gruppen imorrron” är det bara att börja kolhydratpanikladda, blanda sportdryck och bita ihop.

Jag kan flyga – jag är inte rädd….

Mallorca 08, dag 3 – Ösregn, blÃ¥st och…hagel!

Träningsläger,

Till idag lovade vädergubbarna på spansk tv att det skulle bli regn. Och det blev det med besked.

När jag vaknade var det halv storm ute och regnet öste ner. Lagom till start hade den värsta vinden gett med sig men regnet fortsatte att falla.

Att säga att mÃ¥nga tog ”vilodag” idag är knappast nÃ¥n överdrift. Gröna gruppen blev fem cyklister stor – tvÃ¥ guider och tre gäster.

PÃ¥ grund av det ”svenska” vädret kortades rundan ner och stannade pÃ¥ en bit över 30 kilometer. Stig, som var min guidekollega i gruppen idag, tog oss ut pÃ¥ en massa smÃ¥ fina sidovägar sÃ¥ att vi inte behövde Ã¥ka pÃ¥ de tradiga stora vägarna.

Dagens mest oväntade händelse var när vi blev jagade av en mallorkinsk hund ute på rundan. Men jag tror han mest var glad att se oss.

Jag rullade vidare ensam efteråt och körde några mil med Marilyn Manson som sällskap i hörlurarna.

På väg hem stannade jag till och kollade när cykeltävlingen som startade i Ariany passerade Can Picafort. Och lyckades pricka in en vurpa på filmen.

Dagen avslutades med en smaskig hagelskur (!!!). Nästan som i Sverige med andra ord…

Men imorgon kommer solen tillbaka till Mallorca!

Mallorca 08, dag 2 РFilm fr̴n serpentinerna i Betlem

Träningsläger,

Kortärmat och kortbenat, smal väg och underbara serpentiner. Livet leker! I alla fall för mig som gillar att dundra utför i serporna.

Den här filmen är filmad från gröna gruppens nerfart i utförslöpan från Betlem in till fikan i Artà.

När man ser de enormt påkostade spanska säkerhetssystemet med en liten ynka tegelstenstor sten fastcementerad vid vägen varannan meter mellan vägen och stupet kan man förstå att vissa inte alls trivs lika mycket som fisken i vattnet som jag.

Mallorca 08, dag 0 – Ratatatata!

Träningsläger,

Flög med ett spansk bolag ner till Mallorca och kom att tänka på en sak – satan i gatan va snabbt spanjorer kan snacka!

Tjejen ur kabinpersonalen var som en spansk Papa Dee. PÃ¥ epo…

Meddelande på spanska: Ra-ta-ta-ta-ta-ta-ta-ta. Gracias!
Meddelande på engelska: Ra-ta-ta-ta-ta-ta-ta-ta. Thaaaaank yooooo.

Det var stört omöjligt att höra vad sa förutom det där sista ”thaaaaank yoooo” som avslöjade att dom just försökt meddela nÃ¥t pÃ¥ engelska, men jäklar va imponerande att man kan snacka sÃ¥ snabbt!

Mallorca 08, dag 1 – Vind i parti och minut

Träningsläger,

1206132025_1206132019_imgp2163.jpgFörsta dagens cykling på Mallorca som guide för gröna gruppen blev en rejält blåsig men skönt solig och lugn runda på 75 kilometer – 63 kilometer med gruppen och sen en egen liten tur efter.

Perfekt med tanke på att jag kom till hotellet en bit efter midnatt och var klar med mekandet av cykeln vid tvåtiden på morgonen i morse.

Ena stunden hade vi underbar medvind för att vid nästa sväng få motviden som en rejäl smäll på käften.

Ett stort gäng slynglar från Lygnens Venner är på plats och precis som vanligt när cowboycyklisterna är i farten så vurpas det. Thomas vurpade på sin första runda i förrgår men var uppe på cykeln igen och åkte med i min grupp idag.

Från Hisingens CK är vi bara två stycken på plats än så länge, men på fredag kommer några till ner.

Dagens välkomstmöte blev en uppvisning i ”jag-kan-prata-högre-än-dig” när vi guider sÃ¥ gott vi kunde försökte överrösta 100 galet högljudda spanjorer. Varför prata med varandra över bordet när man kan skrika liksom…

Imorgon skall vi ut och köra i lite mer kuperad terräng när jag och Bosse skall vara guider för gröna gruppens tur över ett bergspass (vilket lÃ¥ter betydligt värre än det är i verkligheten…) och sen vidare till toppen pÃ¥ Betlehem.

Underbart att vara på plats. Men nu – mot sängen!

Mallorca dag 1 – This just in!

Träningsläger,

Det enda stället med fungerande internetkoppling på hotellet ligger i anslutning till baren.

Jag som trodde Charlotte Perrelli var höjden av irritation i musikväg. Men här i Spanien har hon inte en chans.

För nu har jag suttit och slölyssnat pÃ¥ killen som kör spansk klassisk turistmusik till ackompanjemang av fusksaxofon och fuskkastanjetter pÃ¥ synten, trummaskiner och med skönt strandraggarsug i rösten som han dessutom lagt pÃ¥ tvÃ¥ ton eko pÃ¥. Oslagbart irriterande…

Charlotte Perrelli kom tillbaks – allt är förlåtet!

Mallorca fredag – Suck…

Sjukdom, Training, Träningsläger, ,

Idag var det dags för ännu ett besök hos de allvarliga spanska damerna i vita rockar, dvs apoteket. Gårdagens kli i halsen tilltog under natten och höll på att driva mig till vansinne i kombination med en aircondition som antingen levererade 120 terawatt värme eller kunde kyla ner en ishall. TIll slut vid tvåtiden på natten gav jag upp och stängde av skiten och öppnade balkongdörren. Men eftersom jag var helt klarvaken blev det en timmas maniskt packande innan jag däckade.

Kroppen kändes alldeles tung vid frukosten så det blev bara lite pannkakor med honung och juice. Cykelsuget var oerhört frånvarande så jag började packa ner cykeln inför hemresan i eftermiddag. Det kändes bara dumt att utmana ödet mer än nödvändigt med tanke på morgondagens första kvalificeringslopp över 200 km i Skåne inför Paris-Brest-Paris.

Nej, resten av dagen kommer jag att spendera i sängen med att kolla pÃ¥ de filmer jag har med mig i datorn och packa ner cykeln och kläderna. Att det Ã¥ter igen regnar ute gör inte direkt det beslutet svÃ¥rare…

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Mallorca torsdag – Slapp och skön vilodag. Och hällregn…

Träningsläger,

Idag vaknade vi till det värsta hällregnet under vår tid på Mallorca. Valet att ta en vilodag var enkelt. Det regnade till och med så mycket att ledarna valde att ställa in alla organiserade turer.

Innan frukosten fick jag ännu en gruvarbetarmassage av massören Niclas som fullständigt massakerade mina stackars ben. Skönt!

Jag, Nils och Alexander fixade en hyrbil så att vi kunde ta oss ut på ön och slappa. Det blev ännu en vända till sheizarens stora affär i Alcudia där jag köpte två av deras snuskigt billiga undertröjor med windstopper i. Efter det rullade vi vidare till affären i Binissalem, fast den här gången hittade jag inget kul. Alexander var på sitt bästa Borat-humör och köpte en cykelkeps från det kazakiska laget Astana.

Luchen Ã¥t vi i restaurangen som ligger vägg i vägg med cykelaffären. Det är en spansk variant av en ameriansk diner komplett med ruffiga typer och servitriser som tuggar tuggummi och har peircingar. Stort cred till vÃ¥r servitris som inte vek en tum frÃ¥n att snacka sin spanska. Tryckta menyer pÃ¥ spanska, engelska och tyska är för fjantar. Nej, här rabblades menyn upp med kulsprutetakt. Vi uppfattade ordet ”ravioli” i slutet av meningen och sa ”Si!”. In kom en helt okej portion tortellini. När vi ätit upp den var vi lagom mätta, men dÃ¥ togs tallrikarna bort och en rejäl portion av nÃ¥t som liknade moussaka med spenat in. Riiiight. Tydligen hade vi bestält nÃ¥t mer. Bara att äta. Och när den portionen var klar rabblades en ny harang upp med ordet ”postres” i. Efterrätt alltsÃ¥… Vi hade helt enkelt beställt in en trerätters lunch av grovarbetarstuk. Oh boy… Vi gjorde vÃ¥rt bästa att se världsvana ut när hon upprepade sin ”ra-ta-ta-ta-ta”-presentation av efterrätterna och sa ”Si!” när hon nämnde ”helado”. Och pÃ¥ bästa ”barnen med pÃ¥ Ikea”-stil fick vi var sin stor strutglass. Det kändes lite som man fick den som belöning för att man var sÃ¥ duktig och Ã¥t upp resten av maten.

Proppmätta fick vi in notan. Okänt antal tusen kalorier god men stadig mat gick på sex och ett halvt euro. Zippediduda!

Sen fortsatte vi till den franska sprotbutiken Decathlon där jag hittade ett par windstopperstrumpor för 150 kronor. Höjdare!

Resten av dagen spenderades i Palma där vi gick runt och softade, genomled skum folkdans från olika delar av världen på folkdansfestivalen som pågår i hela Palma och fikade. Vädret blev helt grymt under dagen så vi kunde gå runt i tshirtar. Härligt!

Så en dag som startade i hällregn blev trots allt riktigt trevlig och avslappnad. Det behövde vi!

Imorgon är sista dagen pÃ¥ Mallorca. Kanske blir det en kort runda för att komma upp i 100 mil, men nu pÃ¥ kvällen har det börjat klia lite oroväckande i min hals. Det har jag inte tid med…

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Mallorca onsdag Р20 mil med hela garderoben p̴ ryggen

Träningsläger, , ,

Idag var det ”dagen D” pÃ¥ lägret, dags för 20-milaren. Det var en rejäl grupp pÃ¥ över 20 cyklister som gav sig iväg tidigt pÃ¥ morgonen.

Regn var utlovat under dagen så jag startade med lösben, skoöverdrag, vindväst och lösärmar. I Camelbaken låg långfingrade handskar, ärmar till vindvästen och ombyte av cykeltröja, undertröja och strumpor. Här skulle det banne mig inte frysas en gång till!

Men redan efter några kilometer stannade vi för en punka, och då åkte vindvästen av eftersom jag höll på att koka upp. Tre av Lygnarna ville köra själva så dom lämnade gruppen.

Allt eftersom dagen gick och värmen steg plockade jag av mig plagg efter plagg, vilket gjorde att Camelbaken till slut blev fylld till bristningsgränsen med kläder. Bröderna Augustson körde med sina vinterjackor och hade ingen möjlighet att ta av sig dom. Hur dom överlevde dagen vette tusan för dom var rejält vita i ansiktet stundtals.

Jag fick en riktigt sur svacka efter sju mil eftersom jag slarvat med drickandet och ätandet (idiotiskt!!) men efter några Enervittabletter och en energibar kom krafterna tillbaka.

Första stoppet blev i den jättefina hamnen i Porto Christo. En boccadillo med serranoskinka och hysteriskt gul ost och en Coca Cola gick lös på 10 euro. Gott, men rena rånet!

Efter att ha kört ute pÃ¥ landsbygden under hela rundan dök vi plötsligt in pÃ¥ strandpromenaden i S’Arenal med sina tusentals hotell, discon och baren. Klart surrealistiskt.

Allt eftersom vi svängde norrut fick vi vinden i ansiktet. Joakim Adolfsson, Nils Tanaka och våra grymma ledare gjorde ett rejält jobb med att ta långa förningar med ett skönt tryck i pedalerna. Vi riktigt flög fram stundtals.

Lunchfikat blev i Lluc Mayor där jag åt världens godaste Calzone som sköljdes ned med två Coca Color och en liter vatten. Summa summarum sju euro. Snacka om skillnad i valuta för pengarna! Och så gooooott!!

Resten av vägen hem låg Bengt Asplund från Örebrocyklisten längst fram och verkligen tokbombade och vi andra gjorde vårt bästa att hänga med.

Vi gjorde lite justeringar av banan som gjorde att rundan inte blev riktigt 20 mil. Mätaren stannade pÃ¥ 194 kilometer. Men med en snitthastighet pÃ¥ 28 km/h sÃ¥ gjorde det liksom inget. Snabbare än sÃ¥ här lär jag aldrig köra en 20-milare…

Regnet då? Icke! Vi såg lite svarta moln i horisonten men fick idel sol på rundan.

Ett av målen med min Mallorcavistelse var att komma upp i 100 mils cykling. Imorgon blir det en kort lugn runda på 5 mil så att jag kommer upp till det målet. Härligt! Sen blir det att slappa och ta det lugnt så att krafterna finns att klara av helgens första kvalificeringslopp på 200 km i Skåne.

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Mallorca mÃ¥ndag – Bergsgeteri, stolleprovet och ännu mera regn

Training, Träningsläger, ,

Idag var det dags för ”Stolleprovet”, dvs att köra uppför Sa Calobra-vägen mot proffset Claus Michael Møller. Jag hade absolut inga planer pÃ¥ att köra tävlingen men ville Ã¥ka dit för att kolla när han körde. SÃ¥ det blev till att leka bergsget och börja klättra upp pÃ¥ berget. Det var…tungt. Och när det var som tyngst kom Jessica frÃ¥n Alriksson Cycle Team och trippade förbi och puttade pÃ¥ mig och sa helt kallt ”du…det ser tung ut det där du…”

Uppe på första toppen var det en mil kvar till Sa Calobra-backen men vår ledare valde att låta gruppen svänga hem eftersom regnet börjat falla. Men vi valde att trots det köra till Sa Calobra.

Jag och Mikael cyklade ner en bit av backen. Att köra nerför är väldigt enkelt, att klättra upp igen är värre vilket vi snart märkte. ”Bara en växel lättare” tänkte jag nÃ¥gra gÃ¥nger, bara för att märka att det inte fanns nÃ¥n lättare. Gah! Men jag fick skjuts en bit av Putte frÃ¥n Lygnens som körde moppe.

Eftersom regnet börjat falla ordentligt var vi tvugna att strunta i att kolla på de tävlande och börja bege oss hemåt. Längs vägen träffade vi Thomas och Pontus som vi körde hem tillsammans med.

För att fÃ¥ upp nÃ¥n slags kroppsvärme Ã¥kte vi in pÃ¥ klostret vid Lluc och fikade. Allt var helt dyngsurt och vi skakade av kyla. Jag hittade Mikael stÃ¥ende under handtorken pÃ¥ toaletten där han försökte fÃ¥ lite värme pÃ¥ knäna. Till slut var det enda raka att dra pÃ¥ sig alla blöta kläder igen och ge sig ut i kylan. Om ni inte redan visste det sÃ¥ fungerar blöt lycra utmärkt. Som kylmedel…

Alla fyra utstötte en serie primalskrik i backen och trampade som galningar för att få upp värmen. Belöningen var utförslöpan till Pollenca som är en mil lång. Att förflytta sig 500 höjdmeter neråt går snabbt och är hur kul som helst. Fast vi fick ta det en smula försiktigt eftersom vägarna var blöta. Men nåååågra bilar kunde vi köra om i alla fall. Utför är livet!

Dagens runda blev 115 kilometer lÃ¥ng med 1800 höjdmeter plockade. Trots att det var stundtals riktigt grisigt och kallt var vi nöjda när vi kom i mÃ¥l. Jag firade rundan med att köpa ett par grymmesnygga svarta sportglasögon med röda spegelglas hos ”Tysken” (som egentligen är schweizare…). Snyggt ska de va!

Väl hemma unnade jag min kropp en riktig jäkla gruvarbetarmassage på hotellet. Inte ett ben i kroppen sitter där det satt innan. Men jäklar va skönt det var!

Imorgon är det dags för en lugn runda innan vi kör vÃ¥r ”LÃ¥ngstolelrunda”, dvs vÃ¥r 20-milarunda pÃ¥ onsdag.

» Alriksson Cycle Team

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Mallorca söndag – Tryck i pedalerna, massor av glass och kul cykeltävling

Training, Träningsläger,

Idag var det dags för de mer rejsiga cyklisterna att köra av sig lite testosteron på en tävling i byn Ariany några mil från vårt hotell. Vi dödliga körde en runda innan. Jag valde att hänga med i mellangruppen som trots att den var väldigt stor flöt på nåt fantastiskt bra. Mycket beror det på de suveräna cykelguiderna som finns på plats. Bosse Sjöberg är alltid en grym klippa men även de andra är riktigt bra. Flera av dom är gamla erfarna tävlingscyklister, vilket märks.

Dagens fika var på torget i Petra. De sista kilometrarna fram till byn blev det ett betydligt högre tryck i klungan vilken gjorde att pulsen steg i samma takt som smilet blev bredare. Fasiken va gott att kunna klämma i och känna att man hänger med!

När vi kom fram till Ariany skulle eliten och juniorerna precis starta. Vi stod en bit frÃ¥n ”kilometer noll”. Snacka om grymt arrangemang för att vara en ”bytävling”. Först kom runt 10 motorcyklar, sen nÃ¥gra polismotorcyklar, sen cyklisterna följda av en rejäl karavan med ambulanser och servicebilar. Grymt!!

De större cyklisterna körde två varv på en femmilarunda. Under tiden körde de yngre klasserna ett GP-lopp på en enkilometersbana inne i byn. De minsta körde ett var och räckte knappt upp till ramen. Men nog fasiken gjorde vinnaren en seriös segergest och räckte upp båda händerna. Strongt jobbat av en knatte. Fast coolast av alla kidsen var lillgrabben som skulle köra tre varv som slängde vattenflaskan på varvningen inför sista varvet. Han var min hjälte!

På torget var det en riktigt skön stämning med gamla gummor och farbröder som plockat fram gamla pallar som dom satt och kollade på tävlingen och softade på och en herrans massa småglin som skränade och viftade md spanska flaggor gjorda i plast. Och på caféerna kunde man köpa glass, grymma mackor och Coca Cola. På storbildstv inne i ett av fiken visade man Pro Tour-cykling. Toppklass!

Det var en hel del svenskar som deltog i tävlingarna. Mattias, Fredric och Stefan frÃ¥n Mölndals CK deltog i elittävlingen och trodde inför starten att dom skulle flyga av ganska snabbt (eller sÃ¥ var det bara nÃ¥t dom sa…) men vid första varvningen swishade Stefan förbi i den lÃ¥nga mÃ¥lrakebacken i grym stil med ett rejält plÃ¥gat fighterface. Mattias satt alldeles bakom i klungan. Fredric hade tyvärr tappat kontakten med klungan och valde att hoppa av efter första varvet. Med tanke pÃ¥ tiden klungan körde det första varvet fattade man att dom hade haft ett rejält tryck ute pÃ¥ rundan.

Både Stefan och Mattias satt bra med i klungan även vid målgången med Stefan strax före Mattias. T-Mobile-proffset Emilia Fahlin kom i mål med klungan också. En film från tävlingen kommer vad det lider.

Nöjda efter en riktigt skön dag i solen med massor av kul cykeltittande rullade vi hemåt tillsammans med familjen Harring och lite andra cyklister från MCK och Örebrocyklisterna. Dagens runda blev 102 kilometer lång. Underbart!

Under kvällen fick jag klämma på en Cervélo SLC-SL-ram som danska cykeltidningen Cykelmagasinet har för test. Sanslöst fin och sanslöst lätt. Jag vet en viss Olgarsson som vill ha en sån..

Imorgon är det dags för ”Stolleprovet”, dvs fight uppför stigningen Sa Calobra, där vi som bor pÃ¥ hotellet kan utmana proffset Claus Michael Møller. Jag skall cykla dit och titta men kommer inte att ställa upp. No way. Jag mÃ¥ va knäpp, men även jag har gränser.
Men belöningen med att åka dit och kolla är att man kan köra den sköna uförslöpan ner till Pollenca efteråt.

Yahooooo!!!!

» Cervélo

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!