Glöm det där med ”finns det svenskt kaffe pÃ¥ hotellet?”, det är helt passé.

PÃ¥ cykelläger är det istället ”finns det svensk havregrynsgröt pÃ¥ hotellet?” som gäller.

Herre gud, med en dignande frukostbuffé finns det tonvis med smaskiga lokala alternativ men icke – svenska cyklister kan endast på svensk gröt cykla.

VÃ¥ra arrangörer har gjort ett tappet försök att fÃ¥ vÃ¥rt spanska hotell att lära sig vad ”groet” är och till och med gjort en fin och superpedagogisk instruktion om hur man gÃ¥r tillväga för att tillverka denna…delikatess. Men dom vägrar.

Och jag mÃ¥ste säga att jag förstÃ¥r dom. Tapetklister köper man pÃ¥ Bauhaus numera…

Idag var jag ”standbyguide” och hade till uppgift att hoppa in i den grupp där det skulle behövas när gästerna samlades pÃ¥ morgonen. Det kom en del nya igÃ¥r natt som var sugna pÃ¥ att komma ut och köra sÃ¥ bÃ¥de gul och grön grupp blev större än vanligt.

Jag åkte med Hasse och Stig i gröna gruppen på deras sexmilarunda. Att gröna turen gick till velodromen i Sineu kan ha liiiiiite med mitt beslut att göra.

Fiiii fanken va kul det är att köra velodrom. Fast jobbigt som bara den!

Nu skall jag strax ha min presentation om Paris-Brest-Paris så det blir en kort text idag.

Ursäkta den extrema nördigheten, men för Star Trek-nördar mÃ¥st detta vara Mallorcas tuffaste bynamn…

» Horta

Ja jäklar en sån runda!

Idag körde vi 115 kilometer med 1227 höjdmeter. Jag har kört i kortärmat tidigare i veckan men idag var första gÃ¥ngen som det blev ”äkta kortärmat”, dvs utan vindtröja under. Vädret var helt underbart varmt och soligt och Mallorca visade sig frÃ¥n sin allra bästa sida.

Halvvägs in på rundan klättrade vi uppför berget Randa (555 meter). Uppför var det bara att köra i sin egen takt och mata på, utför swoshade jag ner. Serpentiner utför är livet!

Hastigheten var betydligt högre än de tidigare dagarna så jag fick verkligen bita i och kämpa på för att hänga med. Men förutom några korta dippar så kände jag mig riktigt stark.

De sista milen började tröttheten göra sig pÃ¥mind i gruppen och jag fick börja ”hjälprytta” en del för att se till att de som började fÃ¥ trötta ben inte skulle hamna pÃ¥ efterkälke i motvinden.

Som vanligt när värmen börjar göra sig påmind så börjar jag koka så smått. Men jag har lärt mig att det funkar att hälla en massa vatten över huvudet. Det blev en rejäl avkylning efter rundan med hjälp av cykeltvättslangen och en stor Monorquina citronglass på baren tvärs över gatan från hotellet.

Fasiken va kul att se att jag pallade att köra såpass snabbt på en så lång distans trots bergskörningen.

Imorgon skall jag ha en välförtjänt vilodag. Skall hyra en bil och göra lite ärenden (dvs åka till cykelaffärer) och se göra det sista på min föreläsning om min satsning på Paris-Brest-Paris förra året som jag skall hålla om två dagar.

Sa jag att det var soligt och varmt idag…?

Mumsfilibaba…

I baren på grannhotellet där man kan surfa spelar en (om möjligt) ännu sämre trubadur världens mest oinspirerade version av Michael Jacksons Billy Jean på en smärtsamt dålig Eilert Pilarm-engelska.

GÃ¥ Ã¥ lägg dig Christer…

Innan starten i morse där jag skulle vara guide i gula gruppen hade jag ett pirr i magen som närmast kan beskrivas som ”Vätternpirr”. Men en (!!!) mil körd innan jag Ã¥kte till Mallorca och sen tre dagar med gröna gruppen hade jag ingen aning om hur min kapacitet att köra snabbt skulle vara.

Eftersom det var regnigt vid starten var det väldigt svårt att välja kläder. Själv velade jag länge med om jag skulle köra i regnjacka och gambla med att det skulle regna hela dagen eller bara vindväst och tippa på en solig dag. Det blev vindväst och dubbla armvärmare.

Det var inte bara jag som haft klädproblem. De som klätt sig alldeles för varmt började kokade ute pÃ¥ banan sÃ¥ jag fick agera ”domestique” och hjälpa till att dra ikapp klungan för de som sackade efter, men det har jag inga problem med, det är bara kul. Och sÃ¥ blir det lite intervallträning som bonus.

Den första delen av rundan hade vi en hejdundrandes medvind och till slut riktigt behaglig sol. Vid ett tillfälle tittade satt vi och småpratade samtidigt som vi höll 38 km/h. Galet! Att vi ofelbart skulle få samma vind rakt i ansiktet på hemvägen var inget man tänkte på just då.

Fikan tog vi i den fina hamnen i Porto Cristo. Tyvärr lever inte fikat upp till den fina omgivningen. Dyrt och inte nÃ¥t direkt att skriva hem om (som jag just kom pÃ¥ att jag hÃ¥ller pÃ¥ med nu…).

Under de sista milen i motvinden fick vi upp en riktigt skön fart på de små fina vägarna mellan Manacor och Can Picafort. Fasiken va underbart med fart!! Under en stund på eftermiddagen blev det så varmt att det gick att köra utan armvärmare också. Inte illa alls!

Rundan stannade på 89.5 kilometer med 847 höjdmeter.

Imorgon blir det en tiomilarunda till klostret pÃ¥ berget Randa med gula gruppen. Det är ett skumt berg pÃ¥ 550 meter som poppar upp ur ingenting mitt ute pÃ¥ ”plattmarken”. Jag har aldrig varit där sÃ¥ det skall bli spännande.

De tidigare dagarna här nere har jag softat runt på gröna gruppens rundor men igår blev det bestämt att jag skall vara guide i gula gruppen idag. Gulp!

Jag är ju inte direkt topptränad just nu om man säger sÃ¥…

Men när guidechefen Hasse frÃ¥n Kiruna säger pÃ¥ stabil norrländska ”Ã… Christerrr kör i guuula gruppen imorrron” är det bara att börja kolhydratpanikladda, blanda sportdryck och bita ihop.

Jag kan flyga – jag är inte rädd….

Till idag lovade vädergubbarna på spansk tv att det skulle bli regn. Och det blev det med besked.

När jag vaknade var det halv storm ute och regnet öste ner. Lagom till start hade den värsta vinden gett med sig men regnet fortsatte att falla.

Att säga att mÃ¥nga tog ”vilodag” idag är knappast nÃ¥n överdrift. Gröna gruppen blev fem cyklister stor – tvÃ¥ guider och tre gäster.

PÃ¥ grund av det ”svenska” vädret kortades rundan ner och stannade pÃ¥ en bit över 30 kilometer. Stig, som var min guidekollega i gruppen idag, tog oss ut pÃ¥ en massa smÃ¥ fina sidovägar sÃ¥ att vi inte behövde Ã¥ka pÃ¥ de tradiga stora vägarna.

Dagens mest oväntade händelse var när vi blev jagade av en mallorkinsk hund ute på rundan. Men jag tror han mest var glad att se oss.

Jag rullade vidare ensam efteråt och körde några mil med Marilyn Manson som sällskap i hörlurarna.

På väg hem stannade jag till och kollade när cykeltävlingen som startade i Ariany passerade Can Picafort. Och lyckades pricka in en vurpa på filmen.

Dagen avslutades med en smaskig hagelskur (!!!). Nästan som i Sverige med andra ord…

Men imorgon kommer solen tillbaka till Mallorca!

Kortärmat och kortbenat, smal väg och underbara serpentiner. Livet leker! I alla fall för mig som gillar att dundra utför i serporna.

Den här filmen är filmad från gröna gruppens nerfart i utförslöpan från Betlem in till fikan i Artà.

När man ser de enormt påkostade spanska säkerhetssystemet med en liten ynka tegelstenstor sten fastcementerad vid vägen varannan meter mellan vägen och stupet kan man förstå att vissa inte alls trivs lika mycket som fisken i vattnet som jag.

Här kommer en film från gröna gruppens runda första dagen.

Ps. Den ”kuliga” videoeffekten pÃ¥ grund av fukt pÃ¥ linsen bjuder jag pÃ¥…

Flög med ett spansk bolag ner till Mallorca och kom att tänka på en sak – satan i gatan va snabbt spanjorer kan snacka!

Tjejen ur kabinpersonalen var som en spansk Papa Dee. PÃ¥ epo…

Meddelande på spanska: Ra-ta-ta-ta-ta-ta-ta-ta. Gracias!
Meddelande på engelska: Ra-ta-ta-ta-ta-ta-ta-ta. Thaaaaank yooooo.

Det var stört omöjligt att höra vad sa förutom det där sista ”thaaaaank yoooo” som avslöjade att dom just försökt meddela nÃ¥t pÃ¥ engelska, men jäklar va imponerande att man kan snacka sÃ¥ snabbt!

Första dagens cykling på Mallorca som guide för gröna gruppen blev en rejält blåsig men skönt solig och lugn runda på 75 kilometer – 63 kilometer med gruppen och sen en egen liten tur efter.

Perfekt med tanke på att jag kom till hotellet en bit efter midnatt och var klar med mekandet av cykeln vid tvåtiden på morgonen i morse.

Ena stunden hade vi underbar medvind för att vid nästa sväng få motviden som en rejäl smäll på käften.

Ett stort gäng slynglar från Lygnens Venner är på plats och precis som vanligt när cowboycyklisterna är i farten så vurpas det. Thomas vurpade på sin första runda i förrgår men var uppe på cykeln igen och åkte med i min grupp idag.

Från Hisingens CK är vi bara två stycken på plats än så länge, men på fredag kommer några till ner.

Dagens välkomstmöte blev en uppvisning i ”jag-kan-prata-högre-än-dig” när vi guider sÃ¥ gott vi kunde försökte överrösta 100 galet högljudda spanjorer. Varför prata med varandra över bordet när man kan skrika liksom…

Imorgon skall vi ut och köra i lite mer kuperad terräng när jag och Bosse skall vara guider för gröna gruppens tur över ett bergspass (vilket lÃ¥ter betydligt värre än det är i verkligheten…) och sen vidare till toppen pÃ¥ Betlehem.

Underbart att vara på plats. Men nu – mot sängen!

Det enda stället med fungerande internetkoppling på hotellet ligger i anslutning till baren.

Jag som trodde Charlotte Perrelli var höjden av irritation i musikväg. Men här i Spanien har hon inte en chans.

För nu har jag suttit och slölyssnat pÃ¥ killen som kör spansk klassisk turistmusik till ackompanjemang av fusksaxofon och fuskkastanjetter pÃ¥ synten, trummaskiner och med skönt strandraggarsug i rösten som han dessutom lagt pÃ¥ tvÃ¥ ton eko pÃ¥. Oslagbart irriterande…

Charlotte Perrelli kom tillbaks – allt är förlåtet!

Idag vaknade vi till det värsta hällregnet under vår tid på Mallorca. Valet att ta en vilodag var enkelt. Det regnade till och med så mycket att ledarna valde att ställa in alla organiserade turer.

Innan frukosten fick jag ännu en gruvarbetarmassage av massören Niclas som fullständigt massakerade mina stackars ben. Skönt!

Jag, Nils och Alexander fixade en hyrbil så att vi kunde ta oss ut på ön och slappa. Det blev ännu en vända till sheizarens stora affär i Alcudia där jag köpte två av deras snuskigt billiga undertröjor med windstopper i. Efter det rullade vi vidare till affären i Binissalem, fast den här gången hittade jag inget kul. Alexander var på sitt bästa Borat-humör och köpte en cykelkeps från det kazakiska laget Astana.

Luchen Ã¥t vi i restaurangen som ligger vägg i vägg med cykelaffären. Det är en spansk variant av en ameriansk diner komplett med ruffiga typer och servitriser som tuggar tuggummi och har peircingar. Stort cred till vÃ¥r servitris som inte vek en tum frÃ¥n att snacka sin spanska. Tryckta menyer pÃ¥ spanska, engelska och tyska är för fjantar. Nej, här rabblades menyn upp med kulsprutetakt. Vi uppfattade ordet ”ravioli” i slutet av meningen och sa ”Si!”. In kom en helt okej portion tortellini. När vi ätit upp den var vi lagom mätta, men dÃ¥ togs tallrikarna bort och en rejäl portion av nÃ¥t som liknade moussaka med spenat in. Riiiight. Tydligen hade vi bestält nÃ¥t mer. Bara att äta. Och när den portionen var klar rabblades en ny harang upp med ordet ”postres” i. Efterrätt alltsÃ¥… Vi hade helt enkelt beställt in en trerätters lunch av grovarbetarstuk. Oh boy… Vi gjorde vÃ¥rt bästa att se världsvana ut när hon upprepade sin ”ra-ta-ta-ta-ta”-presentation av efterrätterna och sa ”Si!” när hon nämnde ”helado”. Och pÃ¥ bästa ”barnen med pÃ¥ Ikea”-stil fick vi var sin stor strutglass. Det kändes lite som man fick den som belöning för att man var sÃ¥ duktig och Ã¥t upp resten av maten.

Proppmätta fick vi in notan. Okänt antal tusen kalorier god men stadig mat gick på sex och ett halvt euro. Zippediduda!

Sen fortsatte vi till den franska sprotbutiken Decathlon där jag hittade ett par windstopperstrumpor för 150 kronor. Höjdare!

Resten av dagen spenderades i Palma där vi gick runt och softade, genomled skum folkdans från olika delar av världen på folkdansfestivalen som pågår i hela Palma och fikade. Vädret blev helt grymt under dagen så vi kunde gå runt i tshirtar. Härligt!

Så en dag som startade i hällregn blev trots allt riktigt trevlig och avslappnad. Det behövde vi!

Imorgon är sista dagen pÃ¥ Mallorca. Kanske blir det en kort runda för att komma upp i 100 mil, men nu pÃ¥ kvällen har det börjat klia lite oroväckande i min hals. Det har jag inte tid med…

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!