Idag blev det inget cyklat. Känslan i halsen fick styra och kroppen sa ”lÃ¥t cykeln stÃ¥”. SÃ¥ jag vinkade av grupperna och gick upp och somnade om istället.
Lite senare pÃ¥ eftermiddagen tog jag en promenad runt Ca’n Picafort och fashinerades över hur slitet det mesta ser ut nu innan den stora turisttillströmningen kommer. Flera hotell som varit helt igenbommade tidigare i veckan har idag börjat putsa pÃ¥ fasaderna. Ett lager färg och allt är redo för rock’n’roll. Snacka om yta…
NÃ¥n slags skit är pÃ¥ gÃ¥ng i kroppen. I lördags pÃ¥ Spinn of Hope gick det inte fÃ¥ igÃ¥ng kroppen alls och sen sov jag hur mycket som helst i helgen. Men ändÃ¥ är jag fortsatt trött. Jag gick till jobbet idag men hade noll koncentrationsförmÃ¥ga och kroppen bara skrek ”sooov!” sÃ¥ jag gick hem. Har sovit en kort stund nu och skall sova en stund till.
Hurru kroppen – bestäm dig! Sjuk eller inte sjuk?!
Halsen började kännas av ordentligt igår och idag har snuvan kommit.
Förkylning, hur trist är det inte att bli däckad av det liksom? Hade det varit vinterkräksjukan hade jag ju i alla fall gÃ¥tt ner i vikt pÃ¥ köpet…
Jag hatar att vara sjuk…
Förkylning pÃ¥ väg, alla tecken talar för det. Suck…
Ute skiner solen och klubbkompisarna i hck skall ge sig ut på ännu en skön söndagsrunda.
Själv roar jag mig med att sova och köra intervallträning mellan soffan och toaletten på grund av strulande mage som satte igång i fredags kväll och fortfarande inte gett sig.
Inte ens chockterapin att lida mig igenom tio av de två miljoner bidragen i melodifestivalen igår hjälpte. Då är det illa.
Typiskt när det är toppenväder ute…
Se där ja!
Lagom till att träningssuget kommit tillbaka och julledigheten närmar sig känner jag att förkylningen kommer krypande med stadiga steg.
Bara att bädda ner sig och se till att bli frisk så fort det bara är möjligt.
Att vara sjuk är löjligt trist…
Under året inför Paris-Brest-Paris drabbades jag av en smärre nojja för att bli sjuk eftersom det var saker som t ex kvalificeringslopp och liknande skulle betas av under året. Och eftersom varje lopp bara arrangerades på specifika datum skulle det inte vara en hit om jag var sjuk då.
Faktum är att jag var förkyld som ett ägg (kan ägg vara sjuka…?) när jag körde 20-milaren. Inte helt nyttigt, men det funkade. Den största fasan var att jag skulle bli sjuk alldeles innan eller under själva loppet, men jag klarade mig finfint.
Efter att jag kommit hem har som tur var den här nojjan släppt. Blir jag sjuk så blir jag sjuk.
Och nu verkar det inte bättre än att jag är på väg. Jag vaknade idag med en retfullt kliande hals och en näsa som hotar med att börja bli rejält snorig.
Here we go…
Min onda rygg efter helgens mässarbete har gjort att jag spenderat dagen med att gå runt som en ynklig jäkla Quasimodo.
Ryggont är nog nÃ¥t av det trÃ¥kigaste som finns, till och med värre än melodifestivalen. Och dÃ¥ är det bra trÃ¥kigt…
Den planerade morgonrundan imorgon blir istället två extra timmars sömn.
Förhoppningsvis blir ryggen snabbt bättre så att jag kan köra en runda på tisdag morgon. Det hade varit skönt att få nåt cyklat i veckan innan 40-milaren på lördag.
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Finns det nåt tradigare än att vara sjuk? Det ska vara samlingsskivor med Toto eller intervjuer med Sting då kanske.
Nej, nu får det räcka! Jag är inne på tredje dagen av förkylning och har fått totalt nog av det. Sitter jag helt still i soffan funkar skallen, försöker jag göra nåt det minsta fysiskt stänger hjärnan ner och går som bäst i halvfart.
Kan man inte bara avskaffa förkylningar…?
» Förkylning 
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Sådär. Nu är jag äntligen hemma efter nåt som kändes som en evighetsresa hem från Mallorca med mellanlandning för kvalificeringsloppet i Skåne.
Nu känner jag hur dunderförkyld jag verkligen är. Det känns som jag gått lite på övertid med hjälp av adrenalin inför gårdagens lopp men nu ska jag verkligen tillåta mig själv att vara sjuk och låta kroppen vila. Förkylningen skall bort och hälsenan måste få vila så att den blir bättre.
Mediacentrets hÃ¥rddisk var sprängfylld med inspelningar frÃ¥n Baskien runt och Flandern Runt sÃ¥ jag tänkte ta och bädda ner mig i soffan framför TV’n och njuta av att andra cyklar. Klockan tvÃ¥ är det dessutom dags för Ã¥rets coolaste lopp – Paris-Roubaix. Hoppas det inte blir lika ruskiga vurpor som pÃ¥ Flanern Runt bara…
Trots att det var jättekul att vara borta och cykla på Mallorca var det oerhört skönt att komma hem till familjen och den egna supersköna sängen. Bara det att få äta en frukost med hönökaka med ost och skinka som smakar som man är van vid. Mums!
Nu ner i soffan och snörvla!
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Idag var det dags för ännu ett besök hos de allvarliga spanska damerna i vita rockar, dvs apoteket. Gårdagens kli i halsen tilltog under natten och höll på att driva mig till vansinne i kombination med en aircondition som antingen levererade 120 terawatt värme eller kunde kyla ner en ishall. TIll slut vid tvåtiden på natten gav jag upp och stängde av skiten och öppnade balkongdörren. Men eftersom jag var helt klarvaken blev det en timmas maniskt packande innan jag däckade.
Kroppen kändes alldeles tung vid frukosten så det blev bara lite pannkakor med honung och juice. Cykelsuget var oerhört frånvarande så jag började packa ner cykeln inför hemresan i eftermiddag. Det kändes bara dumt att utmana ödet mer än nödvändigt med tanke på morgondagens första kvalificeringslopp över 200 km i Skåne inför Paris-Brest-Paris.
Nej, resten av dagen kommer jag att spendera i sängen med att kolla pÃ¥ de filmer jag har med mig i datorn och packa ner cykeln och kläderna. Att det Ã¥ter igen regnar ute gör inte direkt det beslutet svÃ¥rare…
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Det kunde man väl ge sig den pÃ¥ – självklart visade sig Mallorca frÃ¥n sin bästa sida idag. Massor av sol, skön värme och…trilskande hälsena.
Jag började dagen med att besöka affären med de allvarliga spanska damerna med vita rockar, dvs apoteket. Doklofenak visade sig heta Diklofenako så det var inga problem. Efter att ha strykt på salvan på mina hälsenor stank jag som ett helt lag brottare. Snacka om linimentlukt!
Resten av dagen spenderades med att äta glass och sakta promenerande bland vilsna tyskar som inte verkar ha fattat att det är extrem lÃ¥gsäsong pÃ¥ ön. Nej! Det äääär ite varmt nog att bada eller ligga pÃ¥ stranden. Inte ens med de välfyllda bukarna. Trust me…
Med bilden av feta tyskar på en allt för kall strand på näthinnan tyckte jag att det var dags att flytta sig från stranden så jag började leta efter en buss mot Alcudia för att slötitta i cykelaffärer tillsammans med Ulf från Lygnens Venner som jag träffade av en slump.
Väl i affären blev det tvÃ¥ tröstinköp. Dels ett par ruskigt snygga röda lÃ¥ngfingrade handskar och dels ett par ännu mer ruskigt snygga röda skoöverdrag. När jag var liten fick jag inte ha röda kläder eftersom min mamma inte gillar rött (dagens sanning). Snacka om att jag tar igen det nu…
Att gå på storgatan och se cykelgäng efter cykelgäng swisha förbi sög verkligen riktigt ordentligt.
Väl hemma började kompisarna dropa och berätta om de sanslöst fina vädret och sina sköna rundor. Grrrr…
Jag fick kompensera med att sätta på coolfiberpedalerna som Martin hade med sig från Sverige till mig och linda om styrlindan så att den ser mer rejsig ut. Man får glädja sig åt det lilla i livet.
Danska tidningen Cykelmagasinet har ett stort gäng på plats vid hotellet, bland annat en mekaniker som som är helt grym. Han ställde in mitt styrlager igår som mekanikern i källaren gått bet på. Men dansken kände på styret, lossade på några skruvar, vred lite mer, skruvade åt. Klart. Det var gjort på max 10 sekunder. Idag hjälpte han mig att kapa coolfibersadelstolpen. Bara såga? Icke! Han hade en speciell jigg som han använde. Kan inte han alltid hjälpa till när jag har problem med cykeln? Så jäkla superproffsig!
Som jämförelse oljade den holländska mekanikern i cykelgaraget som inte kan ett ord spanska, tyska eller engelska oljade min kedja. Rejält… Han har oljan i nÃ¥t som liknar en blomsterspruta som har gärna delar med sig av. Rejält… SÃ¥ nu stÃ¥r min cykel pÃ¥ rummet och droppar olja. Det fÃ¥r bli kvällsarbete att sanera den till ett cyklingsbart skick. Mekanikern blev i alla fall glad av att jag använde det enda ord jag kan pÃ¥ holländska, dvs ”tack”. Han är väldigt snäll, men inte speciellt finmekanisk om man säger sÃ¥.
Imorgon pratas det om ännu bättre väder än idag. Imorgon står jag ute på gatan klockan tio klädd i cykelkläder. Imorgon ska jag cykla! Basta!
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Hälsenan började strula lite smått igår och rejält idag. Hade jag varit hemma hade en rejäl snurr startat nu med trist väntan på vårdcentralen och en ointresserad läkare som trött undrar varför jag envisas med att cykla så mycket.
Men en av cykelguiderna här på Life & Style Travels hotell är Fred Helgesen som till vardags är förbundsläkare i Svenska Cykelförbundet. Snacka om superlyxigt! Jag stötte på honom nu på kvällen i receptionen och han klämde och kände på hälsenan direkt.
Domen blev ”vila, voltarensalva, testa att sänka sadeln och flytta bak klossarna”. Vilken läkare pÃ¥ en vÃ¥rdcentral hade gett den ordinationen?
Så imorgon blir det en soft dag i Spanien med så lite fysisk aktivitet som möjligt. En dag är väl okej, men sen börjar det bli tradigt!
Undrar vad Voltaren heter pÃ¥ spanska…
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Yahoo!! SÃ¥ har man kommit upp pÃ¥ järnhästen (nÃ¥ja…snarare aluminium- och kolfiberhästen) för första gÃ¥ngen i Ã¥r. Efter att ha suttit pÃ¥ jobbet igÃ¥r och suckat eftersom det var helt grymt cykelväder här i Göteborg var motiovationen pÃ¥ topp när jag gick hem frÃ¥n jobbet. SÃ¥ när man sa pÃ¥ väderrapporten att det skulle bli skitväder idag drabbades jag av temporärt freudiansk felhörnings-syndrom. ”Regn och ruskväder imorgon” blev helt magiskt ”Klart och fantastiskt cykelväder” i min skalle.
Det utlovade regnvädret blev istället ett rejält snöfall visade det sig. Så det var bara att ta fram all neopren och windstopper som fanns att tillgå. Dags för Michelinmannen!
De jag tänkt cykla med ställde in under morgonen men jag bestämde mig att trots det ge mig iväg för att kunna testa cykeln och se om den behövde justeras. Det kändes lite skumt att cykla på några centimeters snö men trots att jag inte hunnit montera dubbdäcken fungerade det fint.
Med nÃ¥n kilometer kvar hem och med en skön medvind i ryggen kände jag plötsligt ”oh oooooh!” och sen lÃ¥g jag SMACK i asfalten. Det visade sig att man av nÃ¥n för resten av mänskligheten outgrundlig anledning beslutat höja upp hälften av cykelbanan under nÃ¥gra meter. Och eftersom höjningen gjorts gradvis och snön blÃ¥st in mot kanten sÃ¥ märkte jag inte att jag körde precis pÃ¥ gränsen mellan den vanliga cykelbanan och den upphöjda. SÃ¥ där ja…dÃ¥ kan vi bocka av Ã¥rets vurpa. Inget mer sÃ¥nt tack…
Efter att ha lugnat ner mig och känt igenom kroppen rullade jag sakta hemåt. Resultatet blev ändå ganska lindrigt – en axel där det gör lite ont i musklerna men inget skadat nyckelben eller annat allvarligare.
Nu ska jag justera sadeln som satt lite för långt fram, sätta styrlinda på crossbromsarna (man blev kall i fingrarna av att hålla dom mot aluminiumen) och nya längre skärmar skall införskaffas.
SÃ¥ var det dags att dra pÃ¥ sig spandexen och SPD-dojjorna igen efter tre veckors hostande, snörvlande och febernersättande. Och jo, nog kändes det att det att det varit nÃ¥gra toklugna veckor med noll aktivitet som ens med god vilja kan betraktas som träning. Det var…smÃ¥tungt med andra ord.
Men men, det är ingen idé att sörja antar jag utan bara se framåt och trampa på. Tusan vad skönt det känns att vara igång igen!
Tvåtusensju – here we go! Forza Hedberg!
Jag hade tänkt att jag skulle komma igÃ¥ng med träningen idag efter tvÃ¥ veckor (eller är det ännu längre?) med hosta och snorande. Men ack. Kroppen är fortfarande tung som bly och nu har halsen börjat klia ocksÃ¥. Suck…
Abstinens? Ja… Men men…lika bra att vänta ut det och vara helt frisk innan jag börjar köra igen antar jag…
Jahapp… DÃ¥ var det dags igen. Dottern har varit sjuk nÃ¥gra dagar och nu slÃ¥r det till pÃ¥ mig. Halsen har börjat klia, hostan tilltagit, näsan sÃ¥ smÃ¥tt börjat snora igen och tyngdpunkten i kroppen har förflyttat sig upp till skallen. Yeah…
Det är knappast värt att göra ett försök att träna vidare den här veckan utan istället passar jag pÃ¥ att citera Per Elofsson: ”Det är bara att bryta ihop och komma igen”.
Fast allvarligt talat. Varför ska man vara sjuk? Finns det nåt tråkigare? Jo förresten, det finns det ju! Triads hiskerliga julepos Tänd ett ljus är banne mig tråkigare än allt annat. Huuuu!
